UNDERVISNINGSVERKET OCH PRELA TUREN
I FRANKRIKE.
Den tvist, som för närvarande föres emellan
katolska preaterne i Frankrike, å ena sidan, och
franska universitetet, eller den af lekmän beståen-
de styrelsen öfver franska statens läroverk, å den
andra, har mer än en lokal eller mnmationell vigt;
den utgör en episod af den inom hela Europa
allmänna strigen emellan andiga korporationsmyn-
digheters anspråk på att helt och hållet bemäkti-
Bg: sig det uppväxande slögtets bildninz, och den
vetenskapliga forskningens dagligen mer insedda be-
bot af sjolfständighet. Den bar nu bragts inför
franska karararne, genom lagförslaget öfver de så
kallade setundärskolorpa. I detta från universite-
tet ytterst härstammande förslag hade pärskam-
maren företagit några amandemanger och återsändt
det till depulerade-kammaren, der det nu hvilar,
utan att förmodligen hinna afgöras under närva-
rande session. Imedlertid bar likväl deputerade-
kammarens kommiti sysselsatt sig med ytterli-
gare granskning af detsamma, och efter allt hvad
man hittills fått veta om kommilteens förband-
lingar, komma icke blott pärskammarens amande-
manger att alideles underkännas, utan äfven de
medgifvanden, som förslaget innehåller till prela-
turens förmån, att betydligt inskränkas. Thiers
har yttrat sig häröfver på ett sätt, som tydligen
röjer kommilteens mening; han har bestämdt slu-
tit sig till de samma åsigter, som yttrats i pärs-
kammaren af Consin, hvilken nästan ensam der
toz parti för lärofrihbsten och den fi!osofiska un-
dervisningsafdelningen, under det att universitetets
ombud å embetsvägnar — Villemain, såsom mini-
ster för allmänna undervisningen och Martin du
Nord såsom justitie- och cultus-minister — för-
höllo sig temligen passift. Cousins tre mera vidt-
omfattande yttranden i pärskammaren äro serskildt
aftryckta, och om det är sannt att Schelling har
1 anledning af dem tillsändt bozom ett kompli-
mentsbre, med betyg af sin tacksamhet för hans
försvar af filosofien och lärofriheten, så måste
denna omständigbet komma att ega ett stort in-)
flytande i Frankrike, der Schelling är högt ansedd,
ä sin egenskap af filosofieus nuvarande ålderman.
Mindre fi!osofiskt än Cousin, men deremot mera
träffande och populärt, yttrade sig Thiers i depu-
terade-kammarens byråer; men då der ej finnas
några snabbskrifvare, så har hans yttrande endast
fragmentariskt kommit till allmän kännedom. Vi
anföra här nedan några bland de märkvärdigaste
Trazmenterna.
Prelaturew påstår oupphörligt,, sade han, att
ungdomen måste få en religiös uppostran, och
jag är långt ifrån att bestrida rigtigheten af detta
påstående; men deremot har jag aldrig märkt pre-
laterna säga att ungdomen äfven bör uppostras
i öfverensstämmelse med samtidens anda och
våra grundlagars, eliter i de fosterländska tänke-
sält, som företrädesvis anstå medlemmarne af en
högt aktad nation. För min del fordrar jag att
man målte icke endast uppfostra fromma men-
niskor, utan äfven goda medborgare och foster-
landsvänner. Men om det sedmwe bekymrar sig
det folket föga, som önskar undandraga våra barn
universitetets ledning, för att öfverlemna dem åt
Jesuiterne i Freiburg eller deras själsfrinder i
Frankrike; jag talar rent ut och nämner saken
vid sitt rätta namn. Alia detta partis sträfvan-
den åsyfta blott att öfverflytta hela uppfostring
ar
-
bestyret ur lekmännens händer i presterskapets.
Men mot denna afsigt har jag alltid stridt och
kommer ailtid att strida. Äfven prelaturen förer
ordet slärorihet, i skölden; men det är blott en
tillfälig dekoration, för att der bakom kunna så
mycket bättre dölja den verkliga meningen. Den-
na går ej ut på annat än att helt enkelt bringa :
hela vår bildning omkring ett balt sekel baklän-
:
ges, och sålunda uader hand utföra en liten kon-
trarevolution. Franska revolutionon har sekulari-
;
;
serat allt: samhälle, styrelse, undervisning; den
har sekulariserat ej blott Frankrike utan nästan:
hela det öfriga Europa, och vi skulle icke göra
någonting mindre än förstöra allt hvad hoa ut-
rättat, om vi på nytt öfverlemnade ungdomens
uppfostran i andliga korporationers våld.
Jag vet ganska väl, hvad mean skall svara oss!
lekmän bhärpi; man skall kalla oss gudlösa, och
påstå alt vi icke tåla någon religion i Frankrike.
Dylika förlegade skymford måste man dock förmå
alt sätta sig öfver, när det allmännas väl så for-
drar. Den tiden är förbi, då man kunde göra sigl;
en förtjenst al att säga sig icke hylla några re!i-
glösa åsigter; för femti år sedan var detta en för-
tjenst, hvarmed man skröt, nu är detta tär kesätt
allmänt, och man skryter ej mer dermed. Men
jag smickrar ej stundens tycken, och förklarar
derföre utan förbehåll, att elt religiöst folk är
mig hundrafullt kärare än ett irreligiöst; det förra
besitter vida mer liflighet, när annat än rent ma-
teriella syften kommer i fråga, och kan fattas af
enthusiasm i kampen för sia nationella betydenhet
Hade jag trons välsignelse i min hand, så skulle
jag utbreda den öfver Frankrike, — dock med ett
vilkor: med tron måste paras fördragsamhet ,
hvarförutan ingen sann bildning hädanefter kan
trifvas.
MSMan inhillar man ei väl aft undaman ekall
:
!
i
S
a
t
e
s
I
c
S
f
t
E
d
f
d