MUUCKISaLilgd SalICR, SUVI DSYNKCO HnHdUul SIR 1 SV BEUOR
vid grafven, skall, raed oförminskad trohet och styrk
framgent omhbägna Sveas urgamla thron.
Bondeståndet anhåller underdånigst att i Eders Kong)
Moej:ts nåd fortfarande få vara inneslutet.
Till H. M. Enkedrottningen:
Stormäktigste, Allernådigste Enkedrottning!
Bondeståndets underdåniga uppvaktning inför Eder
Kongl. Moj:t kan i denna åminnelsens stund icke haf
va något hbeligare föremål, än att uttrycka ståndet
djupa deltagande i det förkrossande slag, som träffa
Eders Kongl. Maj:ts bjerta. Bondeståndet frambä
denna underdåviga gärd med den varma och redlig:
enfald i sin känsla, som utgör hufvuddraget bos Sveri
ges allmoge. Måitto Eders Kongl. Maj:t i rikt måt
njuta den lika sanna som dyrbara tröst, att med de
heligaste band hafva varit fästad vid en af jorden:
sällsynte konungar, att hafva, under de minnesvärda
ste skiften af hans ärofulla lefoad, utgjutit sällhet och
frid öfver hans enskilda lif, uppfattat och delat han
konungsliga syfte i menniskokärlekens uppoffringar
och att derigenom inom Svea bygder hafva förvärfva
en oförgätlig rätt till kärlek och tacksamhet.
Bondeståndet utbeder sig i underdånighet att :
Eders Kongl. Maj:ts fortfarande nåd få vara inneslutet
Till H. K. H. Kronpriasen:
Högborne Furste, Sveriges och Norriges Kronprins!
Då Bondeståndet nu för första gången bar den ni
den att heisa Eders Kongl. Höghat såsom Sverige:
och Norriges Kronprins, innebär denna underdånig:
helsaiog de varmöaste lyckönskningar till Eders Kongl
Höghet, att hafva inträdt på denna stora konungsliga
bana, som blef den mest upphöjda på jorden, derföre
att ljuset, kraften, mödorna skulle der upprä sit
högsta utbildning och offra sig, icke blott för samti
dens, utan även för ofödda slägtens sällhet, för efter
verldens erkänsla och välsignelse.
Detta är segrens pris för Eders Kongl. Höghets
lefaad. Lyckligare än de fleste furstar, äger Eder:
Kongl. Höghet i sin ätts stora föredömen den mägti
gaste uppmaning, att med ära utkämpa striden och
vinna dess pris. -
Bondeståndet innesluter Eders Korg!. Höghet iden
Högstes beskydd och utbeder sig underdånigst at
städse få vara omfattadt af dess nådiga bevågenhet.
BONDESTÅNDETS TAL PÅ RIKSSALEN.
Till H. M. Konungen:
Stormäktigaste Allernådigaste Konurg!
Svenska Bondeståndet, sedan urminnes tider, genom
kärlekens och trohetens starkaste band, fästadt vid fä.
Görvestondet och dess konungar, kan icke, efter der
stora förlust af en sällsynt och minnesvärd konung,
som nyligen träffat Eders Kongl. Maj:t, dess kopungs-
liga hus och brödrafolken, nalkas thronen, utan er
djup känsla af fosterländsk saknad, hvilken Stånde
underdånigst anhåller att äfven i denna högtidliga :tund
få uttala. Men vi tillbedja den Al:smäktiges under-
bara råd, som så kärletsrikt blandar den bittraste
sorg med den mest tröstefuila förhoppning, som, di
Han låter spiran falla ur den frejdade ättefadrens band
förlänat dess närmaste ättliog icke endast grundlagens
yttre rätt till thronen, utan äfven den vida bögre, —
de konungsliga dygdernas sällsynt förenade inre anspråk
på brödrafolkens odelade byliniog och kärlek. Ati
Eders Kongl. Maj:t i djupet af sitt bjerta uppskatta
sanningen och helgden af denna grundkänsla hos Sven:
ska allmogen, dercm öfvertygas vi, med djup under
dånig tacksamhet, äfven af Eders Kongl. Möj:ts lands
faderliga omsorg, att tidigt omkring thronen samle
folkets ombud, för att uttrycka sina förtroendefullt
lyckönskningar öfver Eders Kongl. Maj:ts regering, gilve
den ett nytt stöd i den mer och mer utbildade med:
borgerliga andan, och bringa till afgörande den stora
sambhällsfråga, som tidsandan framkallat och häf
den skall emottaga, såsom hufvudkraften i det sociale
lifvets pånyttfödelse inom fäderneslandet. Måtte Eder:
Maj:ts lugna vishet och Dess regerings invigningsord
prätt och sanning, utgjuta sin anda öfver Riksförsam
lingen; måtte det högre Jjus, som vill fatta tiden
uppnå sin ursprungliga bestämmelse, att renadt frå:
alla bländsken, upplysa, försona och vägleda; då skal
den fosterländska endrägten utbilda sig såsom e
Herrans sköldborg kring tkronen, såsom en flödand
grundåder af välsignelse från palatset till hyddan inon
våra landamären och detta riksmöte blifva ett fö
samtid och efterverld åskådligt vittnesbörd, att rät
och sannivg i sin vidsträcktaste bemärkelse, endas
finnas i djupet af det stora allmänna intresse, de
alia enskildta uppoffsa sig, för att sammangjutas i de
hela, som på en gång är kristendomens, tidehvarfvets
mensklighatens och fäderneslandets.
Bondeståndet utbeder sig underdånigst att i Eder
Kongl. Maj:ts fortfarande nåd och hulda omvårdna
få vara inneslutet.
PRESTESTÅNDETS HELSNINGSTAL TILL
MEDSTÅNDEN.
Till Ridderskapet och Adeln;
Högvälborne Hr Grefve och Landtmarskalk, Höglo!
lige Ridderskap och Adel!
Till H. H. Grefyen och Landtmarskalken, samt Hög
Ridderskapet och Adeln frambär Preste-Ståndet genor
loss vid detta riksmötes början sin vördsamma hel:
TI ning.
i Sedan Svenska folkets ombud sist åtskiljdes, har e
Iför detta folk lika märkelig som sorglig händelse i!
träffat. Den furste, som under mer än ett fjerdede
lårhundrade betryggat vårt lands oberoende, främj
Idess välstånd, upprätthållit dess ära, har slutat si
bragdrika lefpad. Försynen, SOM gaf honom åt d
I folk, hvars sällhet blef enda föremålet för hans on
sorger, skall äfven vaka deröfver, att frukterna af hai
verk icke skola gå förlorade. Under hans ätt skol
vi hoppas det, de samfundsförhållanden, för hvilka ha
nitälskade, emedan han deri fann vilkoret för san
hällets både trygghet och utvecklipg, om än efter t
dens behof ändrade, i grunden blifva beståndande oc
I förändringarne blifva ändamålsenliga, då de förber
-I das och utföras med den klokhet, som bestämmes
slen från samhällets beskaffenhet hemtad, af erfarenh
ten pröfvad regel; då de hafva sin rot i ett foste
ländskt sinne, för hvilket det förflutnas minnen oc
det kommandes förboppningar stå i oupplösligt san
- I manhang. .
r) Hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln, hvars ära le
,l ver i Sveriges häfder och uppmanar till ädla besl
7 es Avaorigac: framtid ckala da vigt,