MUUCKISaLilgd SalICR, SUVI DSYNKCO HnHdUul SIR 1 SV BEUOR vid grafven, skall, raed oförminskad trohet och styrk framgent omhbägna Sveas urgamla thron. Bondeståndet anhåller underdånigst att i Eders Kong) Moej:ts nåd fortfarande få vara inneslutet. Till H. M. Enkedrottningen: Stormäktigste, Allernådigste Enkedrottning! Bondeståndets underdåniga uppvaktning inför Eder Kongl. Moj:t kan i denna åminnelsens stund icke haf va något hbeligare föremål, än att uttrycka ståndet djupa deltagande i det förkrossande slag, som träffa Eders Kongl. Maj:ts bjerta. Bondeståndet frambä denna underdåviga gärd med den varma och redlig: enfald i sin känsla, som utgör hufvuddraget bos Sveri ges allmoge. Måitto Eders Kongl. Maj:t i rikt måt njuta den lika sanna som dyrbara tröst, att med de heligaste band hafva varit fästad vid en af jorden: sällsynte konungar, att hafva, under de minnesvärda ste skiften af hans ärofulla lefoad, utgjutit sällhet och frid öfver hans enskilda lif, uppfattat och delat han konungsliga syfte i menniskokärlekens uppoffringar och att derigenom inom Svea bygder hafva förvärfva en oförgätlig rätt till kärlek och tacksamhet. Bondeståndet utbeder sig i underdånighet att : Eders Kongl. Maj:ts fortfarande nåd få vara inneslutet Till H. K. H. Kronpriasen: Högborne Furste, Sveriges och Norriges Kronprins! Då Bondeståndet nu för första gången bar den ni den att heisa Eders Kongl. Höghat såsom Sverige: och Norriges Kronprins, innebär denna underdånig: helsaiog de varmöaste lyckönskningar till Eders Kongl Höghet, att hafva inträdt på denna stora konungsliga bana, som blef den mest upphöjda på jorden, derföre att ljuset, kraften, mödorna skulle der upprä sit högsta utbildning och offra sig, icke blott för samti dens, utan även för ofödda slägtens sällhet, för efter verldens erkänsla och välsignelse. Detta är segrens pris för Eders Kongl. Höghets lefaad. Lyckligare än de fleste furstar, äger Eder: Kongl. Höghet i sin ätts stora föredömen den mägti gaste uppmaning, att med ära utkämpa striden och vinna dess pris. Bondeståndet innesluter Eders Korg!. Höghet iden Högstes beskydd och utbeder sig underdånigst at städse få vara omfattadt af dess nådiga bevågenhet. BONDESTÅNDETS TAL PÅ RIKSSALEN. Till H. M. Konungen: Stormäktigaste Allernådigaste Konurg! Svenska Bondeståndet, sedan urminnes tider, genom kärlekens och trohetens starkaste band, fästadt vid fä. Görvestondet och dess konungar, kan icke, efter der stora förlust af en sällsynt och minnesvärd konung, som nyligen träffat Eders Kongl. Maj:t, dess kopungsliga hus och brödrafolken, nalkas thronen, utan er djup känsla af fosterländsk saknad, hvilken Stånde underdånigst anhåller att äfven i denna högtidliga :tund få uttala. Men vi tillbedja den Al:smäktiges underbara råd, som så kärletsrikt blandar den bittraste sorg med den mest tröstefuila förhoppning, som, di Han låter spiran falla ur den frejdade ättefadrens band förlänat dess närmaste ättliog icke endast grundlagens yttre rätt till thronen, utan äfven den vida bögre, — de konungsliga dygdernas sällsynt förenade inre anspråk på brödrafolkens odelade byliniog och kärlek. Ati Eders Kongl. Maj:t i djupet af sitt bjerta uppskatta sanningen och helgden af denna grundkänsla hos Sven: ska allmogen, dercm öfvertygas vi, med djup under dånig tacksamhet, äfven af Eders Kongl. Möj:ts lands faderliga omsorg, att tidigt omkring thronen samle folkets ombud, för att uttrycka sina förtroendefullt lyckönskningar öfver Eders Kongl. Maj:ts regering, gilve den ett nytt stöd i den mer och mer utbildade med: borgerliga andan, och bringa till afgörande den stora sambhällsfråga, som tidsandan framkallat och häf den skall emottaga, såsom hufvudkraften i det sociale lifvets pånyttfödelse inom fäderneslandet. Måtte Eder: Maj:ts lugna vishet och Dess regerings invigningsord prätt och sanning, utgjuta sin anda öfver Riksförsam lingen; måtte det högre Jjus, som vill fatta tiden uppnå sin ursprungliga bestämmelse, att renadt frå: alla bländsken, upplysa, försona och vägleda; då skal den fosterländska endrägten utbilda sig såsom e Herrans sköldborg kring tkronen, såsom en flödand grundåder af välsignelse från palatset till hyddan inon våra landamären och detta riksmöte blifva ett fö samtid och efterverld åskådligt vittnesbörd, att rät och sannivg i sin vidsträcktaste bemärkelse, endas finnas i djupet af det stora allmänna intresse, de alia enskildta uppoffsa sig, för att sammangjutas i de hela, som på en gång är kristendomens, tidehvarfvets mensklighatens och fäderneslandets. Bondeståndet utbeder sig underdånigst att i Eder Kongl. Maj:ts fortfarande nåd och hulda omvårdna få vara inneslutet. PRESTESTÅNDETS HELSNINGSTAL TILL MEDSTÅNDEN. Till Ridderskapet och Adeln; Högvälborne Hr Grefve och Landtmarskalk, Höglo! lige Ridderskap och Adel! Till H. H. Grefyen och Landtmarskalken, samt Hög Ridderskapet och Adeln frambär Preste-Ståndet genor loss vid detta riksmötes början sin vördsamma hel: TI ning. i Sedan Svenska folkets ombud sist åtskiljdes, har e Iför detta folk lika märkelig som sorglig händelse i! träffat. Den furste, som under mer än ett fjerdede lårhundrade betryggat vårt lands oberoende, främj Idess välstånd, upprätthållit dess ära, har slutat si bragdrika lefpad. Försynen, SOM gaf honom åt d I folk, hvars sällhet blef enda föremålet för hans on sorger, skall äfven vaka deröfver, att frukterna af hai verk icke skola gå förlorade. Under hans ätt skol vi hoppas det, de samfundsförhållanden, för hvilka ha nitälskade, emedan han deri fann vilkoret för san hällets både trygghet och utvecklipg, om än efter t dens behof ändrade, i grunden blifva beståndande oc I förändringarne blifva ändamålsenliga, då de förber -I das och utföras med den klokhet, som bestämmes slen från samhällets beskaffenhet hemtad, af erfarenh ten pröfvad regel; då de hafva sin rot i ett foste ländskt sinne, för hvilket det förflutnas minnen oc det kommandes förboppningar stå i oupplösligt san I manhang. . r) Hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln, hvars ära le ,l ver i Sveriges häfder och uppmanar till ädla besl 7 es Avaorigac: framtid ckala da vigt,