Den sorgliga händelse, som låtit förnimma sig ifrån
Konungaborgen till den lägsta hydda i landet, bar
beredt en ytterligare utveckling af fosterlandets öden,
samt äfven föranledt Rikets Ständers sammanträde,
innan den tidpunkt, som var af menskliga beräkpin-
gar förutsedd. Då i anledning häraf Borgare-Ståndet,
så väl till åtlydnad af Grundlagens bud, som dess
egna vördnadsfulla känslor, bar nåden att nalkas
Eders Kongl. Moj:t, utgör det för Ståndet en kär
pligt att uttrycka, ej allenast dess upprigtiga delta-
gande i sorgen och saknaden, utan äfven vår förhopp-
ningsfulla förtröstan uppå framtiden. Vi äro förvis-
sade, att vår älskade, nådige Konung städse skall vid
Eders Konrg!. Maj:ts sida hemta den Jjufvaste hvilan,
under mellanstunderna af de mödor, hvilka vården af
tvenne rikens vigtiga angelägenheter tager i så mäk-
tigt anspråk, och de tvenne Brödrafolken med så o-
ioskränkt förtroende se uti Hans Maj:ts händer öfver-
lemnad. Den ömma och välsignelserika omvårdnad,
Eders Kongl. Maj:t burit åt Telningarne af den Kung-
liga stam, hvarunder Skandinaviens framtid skall ut-
vecklas, erkännes tacksamt af landets alla innebyg-
gare, och det är med den oskrymtade vördnadens och
tillgifvenhetons uttryck, som Borgare-Ståndet anhåller
att städse varda uti Eders Kongl. Maj:ts nådiga yn-
nest och välbevågenhet inneslutet.
Till H. M. Enkedrottningen:
Allernådigste Drottning!
Då Rikets Ständer efter de vigtiga tilldragelser, som
uti Rikets styrelse enligt Försynens skickelse timat, nu
första gåogen hafva nåden uppvakta Eders Kongl.
Maj:t, utgör det för Borgareståndet en helig pligt,
att betyga Eders Kongl. Maj:t dess varma deltagande
uti den djupa sorg, hvarmed Eders Kongl. Maj:ts
hjerta blifvit träffadt. Den aldrig hvilande ömhet,
bvarmed Eders Kongl. Mej:t ombägnat den store hä-
dangångne och för honom förljufvat thronens mödor,
den milda godhet, som af Eders Kongl. Maj:ts ädla
bjertelag blifvit under åen så beklagligen afbrutna sam-
manvaron städse ådagalagd och spridd till landets af-
lägsnast2 delar, skola alltid åt Eders Kongl. Maj:t be-
reda ett älskadt namn i den ärade följden af detta
Rikes Drottningar, och torde det upprigtiga erkän-
nandet bäraf, jemte den egna tillfredsställelsen af upp-
fyllda pligter, som blandar sig uti Eders Kongl. Maj:ts
djupa saknad, utgöra ytterligare anledning till tröst i
Eders Kong!. Maj:ts rättmätiga sorg. Borgareståndet
utbeder sig, att med dessa deltagandets känslor städse
få vara uti Eders Kongl. Maj:ts nåd och välbevågen-
het innesiutet. I!
BORGARESTÅNDETS TAL PÅ RIKSSALEN.
Till H. M. Konungen:
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Den händelse, då en Konung, som i ett tredjedels
sekel, dels såsom Regent, och dels såsom närmast in-
till thronen,, inverkat på ett helt Folks öden, nedlägger
sin spira inför den Högste Konungens thron, måste
alltid i detta Folks tideböcker intaga ett märkligt rum
gehom minnet af det förflutna och Välntaen-på fram-
tiden. En sådan vigtig tilldragelse har för Svenska
Folket inträffat och föranledt det började Urtima
Riksmötet, emedan Herren öfver lif och död, inför
hvilken alla jordens konungaspiror måste böja sig,
behagat hädankalla Eder Kongl. Maj:ts Herr Fader,
Konung Carl XIV Johan, och med detsamma öfver-
flyttat det uråldriga Svenska Konungadumotes insignier
i Eders Kongl. Möaj:ts hand.
Svenska Folkets Ombud, af hvilka Eders Kongl.
Maj:t velat, så fort som möjligt efter sin thronbestig-
ning, se sig omgifven och genom hvilket beslut Eders
Kongl. Moj:t otvifvelaktigt gått den allmänna ön-
skan till mötes, samlas alltså nu på det rum, der
Konungen och Folkets Ombud tala till hvarandra,
för att gemensamt för Eders Kongl. Maj:t aflägga
deras undersåtliga vördnadsbetygelse.
Då Borgareståndet fullgör denna Grundlagsenliga
skyldighet. anser Ståndet det för en lika belig pligt,
att för Eder Kongl. Maj:t betyga dess varma delta-
gande i den förlust, som träffat Eders Kongl Maj:ts
bjerta, genom den store Ättefadrens bortgång ur ti-
den, och som i sorg försatt Folket och Konungahuset.
Det bör för Eder Kongl. Maj:t likväl vara en ljuf
tillfredsställelse, att vid detta tillfålle mötas af Folk-
ombudens enstämmiga uttryck, ej mindre af vördnad
för den hädangångnes minne, och för de stora egen-
skaper, som gjort honom förtjent, att bära Nordens
a:ne kronor, än äfven af oskrymtad, förtroendefull
tillgifvenhet för Eders Kongl. Maj:t, såsom Hans pnär-
maste Efterträdare på thronen. Om någon gångstora
krigiska bedrifter och lysande egenskaper, i förening
med yttre sällsporda omständigheter, föra den ovan-
lige Mannen till dessa jordens äreställen, så står det
dock qvar, såsom en sanning, att under andra tider
och förhållanden, andra, mindre framstående, men
derföre icke mindre vigtiga, egenskaper tagas i an-
språk. Att känna sitt folk, till dess. bebof, egendom-
liga lynne och öfriga egenskaper: att vara bemma-
stadd med dess lagar och institutioner, för att deruti
kunna åstadkomma ändringar och förbättringar, der
de af behof påkallas: att, upphöjd öfver tidens inri-
tade fördomar, kupna bedöma, hvad en aldrig stilla-
stående upplysning och deraf alstrade nya fordringar
kräfva: samt att medi hela sitt hjerta; vara fästad
vid hela Sitt Folk — äro de egenskaper, som, i för-
ening med allvar, kraft och rättrådighet, stadfästa
Konungarnes och Folkens förtroende och kärlek till
Hvarandra.
Eder Koogl. Maj:t har redan, både i handling och
ord, visat sig ega och hylla dessa höga egenskaper
och genom inseglet på sin regeringslära gifvit glädjan-
de förhoppningar för den närmaste och aflägsnaste
framtid; ty der Rätt och Sanning styra, der knytes
ett oupplösligt förepingsband mellan Konungen och
Folket, der älskas och vördas den förre, och der fin-
ner det sednare trefnad och belåtenhet under Hans
spira. i
Borgareståndet lyckönskar Eders Kongl. Maj:t och
Dess Folk till denna välsignelserika framtid och an-
ropar Försynen, att den måtte utsträcka sin skyddan-
de hand öfver Eler Kongl. Maj:t och det Kongl.
Huset, samt utbeder sig, att i Eders Kongl. Maj:ts
fortvarande Nåd och ynnest få vara inneslutet.
BONDESTÅNDETS UPPVAKTNINGSTAL.
Till H. M. Konungen:
Stormäkt::ste, Allernådigste Konung!
Sällan har Boodeståndet nalkats konungathroner
rs mn de ans jASla Af SAPG Mad am rikara arsätt-