Den sorgliga händelse, som låtit förnimma sig ifrån Konungaborgen till den lägsta hydda i landet, bar beredt en ytterligare utveckling af fosterlandets öden, samt äfven föranledt Rikets Ständers sammanträde, innan den tidpunkt, som var af menskliga beräkpingar förutsedd. Då i anledning häraf Borgare-Ståndet, så väl till åtlydnad af Grundlagens bud, som dess egna vördnadsfulla känslor, bar nåden att nalkas Eders Kongl. Moj:t, utgör det för Ståndet en kär pligt att uttrycka, ej allenast dess upprigtiga deltagande i sorgen och saknaden, utan äfven vår förhoppningsfulla förtröstan uppå framtiden. Vi äro förvissade, att vår älskade, nådige Konung städse skall vid Eders Konrg!. Maj:ts sida hemta den Jjufvaste hvilan, under mellanstunderna af de mödor, hvilka vården af tvenne rikens vigtiga angelägenheter tager i så mäktigt anspråk, och de tvenne Brödrafolken med så oioskränkt förtroende se uti Hans Maj:ts händer öfverlemnad. Den ömma och välsignelserika omvårdnad, Eders Kongl. Maj:t burit åt Telningarne af den Kungliga stam, hvarunder Skandinaviens framtid skall utvecklas, erkännes tacksamt af landets alla innebyggare, och det är med den oskrymtade vördnadens och tillgifvenhetons uttryck, som Borgare-Ståndet anhåller att städse varda uti Eders Kongl. Maj:ts nådiga ynnest och välbevågenhet inneslutet. Till H. M. Enkedrottningen: Allernådigste Drottning! Då Rikets Ständer efter de vigtiga tilldragelser, som uti Rikets styrelse enligt Försynens skickelse timat, nu första gåogen hafva nåden uppvakta Eders Kongl. Maj:t, utgör det för Borgareståndet en helig pligt, att betyga Eders Kongl. Maj:t dess varma deltagande uti den djupa sorg, hvarmed Eders Kongl. Maj:ts hjerta blifvit träffadt. Den aldrig hvilande ömhet, bvarmed Eders Kongl. Mej:t ombägnat den store hädangångne och för honom förljufvat thronens mödor, den milda godhet, som af Eders Kongl. Maj:ts ädla bjertelag blifvit under åen så beklagligen afbrutna sammanvaron städse ådagalagd och spridd till landets aflägsnast2 delar, skola alltid åt Eders Kongl. Maj:t bereda ett älskadt namn i den ärade följden af detta Rikes Drottningar, och torde det upprigtiga erkännandet bäraf, jemte den egna tillfredsställelsen af uppfyllda pligter, som blandar sig uti Eders Kongl. Maj:ts djupa saknad, utgöra ytterligare anledning till tröst i Eders Kong!. Maj:ts rättmätiga sorg. Borgareståndet utbeder sig, att med dessa deltagandets känslor städse få vara uti Eders Kongl. Maj:ts nåd och välbevågenhet innesiutet. I! BORGARESTÅNDETS TAL PÅ RIKSSALEN. Till H. M. Konungen: Stormäktigste, Allernådigste Konung! Den händelse, då en Konung, som i ett tredjedels sekel, dels såsom Regent, och dels såsom närmast intill thronen,, inverkat på ett helt Folks öden, nedlägger sin spira inför den Högste Konungens thron, måste alltid i detta Folks tideböcker intaga ett märkligt rum gehom minnet af det förflutna och Välntaen-på framtiden. En sådan vigtig tilldragelse har för Svenska Folket inträffat och föranledt det började Urtima Riksmötet, emedan Herren öfver lif och död, inför hvilken alla jordens konungaspiror måste böja sig, behagat hädankalla Eder Kongl. Maj:ts Herr Fader, Konung Carl XIV Johan, och med detsamma öfverflyttat det uråldriga Svenska Konungadumotes insignier i Eders Kongl. Möaj:ts hand. Svenska Folkets Ombud, af hvilka Eders Kongl. Maj:t velat, så fort som möjligt efter sin thronbestigning, se sig omgifven och genom hvilket beslut Eders Kongl. Moj:t otvifvelaktigt gått den allmänna önskan till mötes, samlas alltså nu på det rum, der Konungen och Folkets Ombud tala till hvarandra, för att gemensamt för Eders Kongl. Maj:t aflägga deras undersåtliga vördnadsbetygelse. Då Borgareståndet fullgör denna Grundlagsenliga skyldighet. anser Ståndet det för en lika belig pligt, att för Eder Kongl. Maj:t betyga dess varma deltagande i den förlust, som träffat Eders Kongl Maj:ts bjerta, genom den store Ättefadrens bortgång ur tiden, och som i sorg försatt Folket och Konungahuset. Det bör för Eder Kongl. Maj:t likväl vara en ljuf tillfredsställelse, att vid detta tillfålle mötas af Folkombudens enstämmiga uttryck, ej mindre af vördnad för den hädangångnes minne, och för de stora egenskaper, som gjort honom förtjent, att bära Nordens a:ne kronor, än äfven af oskrymtad, förtroendefull tillgifvenhet för Eders Kongl. Maj:t, såsom Hans pnärmaste Efterträdare på thronen. Om någon gångstora krigiska bedrifter och lysande egenskaper, i förening med yttre sällsporda omständigheter, föra den ovanlige Mannen till dessa jordens äreställen, så står det dock qvar, såsom en sanning, att under andra tider och förhållanden, andra, mindre framstående, men derföre icke mindre vigtiga, egenskaper tagas i anspråk. Att känna sitt folk, till dess. bebof, egendomliga lynne och öfriga egenskaper: att vara bemmastadd med dess lagar och institutioner, för att deruti kunna åstadkomma ändringar och förbättringar, der de af behof påkallas: att, upphöjd öfver tidens inritade fördomar, kupna bedöma, hvad en aldrig stillastående upplysning och deraf alstrade nya fordringar kräfva: samt att medi hela sitt hjerta; vara fästad vid hela Sitt Folk — äro de egenskaper, som, i förening med allvar, kraft och rättrådighet, stadfästa Konungarnes och Folkens förtroende och kärlek till Hvarandra. Eder Koogl. Maj:t har redan, både i handling och ord, visat sig ega och hylla dessa höga egenskaper och genom inseglet på sin regeringslära gifvit glädjande förhoppningar för den närmaste och aflägsnaste framtid; ty der Rätt och Sanning styra, der knytes ett oupplösligt förepingsband mellan Konungen och Folket, der älskas och vördas den förre, och der finner det sednare trefnad och belåtenhet under Hans spira. i Borgareståndet lyckönskar Eders Kongl. Maj:t och Dess Folk till denna välsignelserika framtid och anropar Försynen, att den måtte utsträcka sin skyddande hand öfver Eler Kongl. Maj:t och det Kongl. Huset, samt utbeder sig, att i Eders Kongl. Maj:ts fortvarande Nåd och ynnest få vara inneslutet. BONDESTÅNDETS UPPVAKTNINGSTAL. Till H. M. Konungen: Stormäkt::ste, Allernådigste Konung! Sällan har Boodeståndet nalkats konungathroner rs mn de ans jASla Af SAPG Mad am rikara arsätt