mm ———————L—L LL AA
korthet afslutas, hvad vi härom vidare hafva att
tillägga: Rask, åtföljd af åtta handfasta karlar,
bland hvilka Tewonen och Mats, alla väl beväp-
nade, eskorierade sina fångar till sin collegainär-
maste grannsoccken, som åter vidare fortskaffade
dem, tills de lyckligen anlände till länsbäktet.
VI.
Moder natur afklädde sig småningom sin isbjörns-
pels för att utbyta den mot sin gråa regnkappa,
och denza åter aflades för hennes högtidsskrud,
den med myriader blommor besållade gröna sarm-
metsmanteln; eller för att tala mindre svassande
och poetikt: vintern vek för våren, denna för
sommarn.
En herrlig, sval och stilla Augusti afton satt
länsman Rask på sin lilla farstuquist och blåste
med förnöjsamhet digra rökmoln ur sin enda silf-
verbeslagna sjöskumspipa, nu och då kastande en
och annan göpe korn åt de:gluckande bönsen,
hvilka utan all slags belefvenhet tupplufvades om
de spridda sädeskornaenp. Han var just färdig att
lemna trappan, då en pojke från postgården in-
fann sig med lösväsken. Postdagen var icke för
Rask, som för de flesta andra landtboer en efter-
längtad. dag, ty vanligen medförde den ökade gö-
romål. för gubben. Ingen under derföre att han
stillatigande och med en resignerande suck emot-
tog väskan och linkade in i si: kammare. Vä-
skan innehöll som vanligt åtskilliga embetsbref
från Landshöfdingeembetet och några tidnings-
blad. Rask började med tidningarne, der han sno-
kade efter döda och vigda, och. kastade dem se-
dan å sido för att se åt hvad-herr -Landshöfdir-
gen kunde hafva att. påstå Sedaw äfven detta
var gjordtj vidtog han åter Täsningensraf tidnin-
garne och fann då att ett af de väntade Mader
icke fanns bland de öfriga. I:den förmodan ått
det Möjligen kunde ligga qvar i väskan, stack ban
handen ner i dess djup. Han fann väl icke hvad