mm ———————L—L LL AA korthet afslutas, hvad vi härom vidare hafva att tillägga: Rask, åtföljd af åtta handfasta karlar, bland hvilka Tewonen och Mats, alla väl beväpnade, eskorierade sina fångar till sin collegainärmaste grannsoccken, som åter vidare fortskaffade dem, tills de lyckligen anlände till länsbäktet. VI. Moder natur afklädde sig småningom sin isbjörnspels för att utbyta den mot sin gråa regnkappa, och denza åter aflades för hennes högtidsskrud, den med myriader blommor besållade gröna sarmmetsmanteln; eller för att tala mindre svassande och poetikt: vintern vek för våren, denna för sommarn. En herrlig, sval och stilla Augusti afton satt länsman Rask på sin lilla farstuquist och blåste med förnöjsamhet digra rökmoln ur sin enda silfverbeslagna sjöskumspipa, nu och då kastande en och annan göpe korn åt de:gluckande bönsen, hvilka utan all slags belefvenhet tupplufvades om de spridda sädeskornaenp. Han var just färdig att lemna trappan, då en pojke från postgården infann sig med lösväsken. Postdagen var icke för Rask, som för de flesta andra landtboer en efterlängtad. dag, ty vanligen medförde den ökade göromål. för gubben. Ingen under derföre att han stillatigande och med en resignerande suck emottog väskan och linkade in i si: kammare. Väskan innehöll som vanligt åtskilliga embetsbref från Landshöfdingeembetet och några tidningsblad. Rask började med tidningarne, der han snokade efter döda och vigda, och. kastade dem sedan å sido för att se åt hvad-herr -Landshöfdirgen kunde hafva att. påstå Sedaw äfven detta var gjordtj vidtog han åter Täsningensraf tidningarne och fann då att ett af de väntade Mader icke fanns bland de öfriga. I:den förmodan ått det Möjligen kunde ligga qvar i väskan, stack ban handen ner i dess djup. Han fann väl icke hvad