ingalunda, i kraft7af deras sysslor, böra ega valrätt, utan endast komma i: fråga efter den: grad af förtroende, de kunde hafva förvärfvat sig, då de icke eller ovilkorligen borde uteslutas. En annan värd talare har, på samma gång-han, i min tanke, riktigt upplyst, att Preste-Ståndets tillvaro inom representationen numera icke grundar sig på en uteslutande högre grad af bildning, eller för att egentligen vårda de högre läroverkens interessen, likväl medgifvit, att det kunde i någon mån anses derigenom underlätta den allmännare folkbildningens framskridande. Jag vågar, för min del, äfven bestrida denna sats; ty man har just ifrån Preste-Ståndet i sednare tider bört utgå ett ganska högljudt knot deröfver, att man velat hvällva denna omsorg på dess skuldror, under föregifvande, blånd annat, attdetta Stånd redan! vore upptaget af så många andra betungande verldsliga bestyr. : Det är också i mening att lindra, PresteStåndet från dessa abalienerande bestyr och lemna dess ledamöter tid till en, i min tanka, ändamålsenligare verksamhet, som jag håller före, att Preste-Ståndet borde sjelfmant afträda från den bullersasmma parlamentariska banan. Borgare-Ståndet kan hu icke eller så-egentligen sägas representera Städerna, som,fordöm, eftersom antalet af.andra medborgare-klasser i Städerne ansenligen tillväxt på sednare tider. Det är att märka, att Borgerskapet fordom, enligt de flesta Ståders Privilezier, egde rätt att företrädesvis lösa sig till hus, jord och tomter inom Städerna, hvilka kommit i andra personers händer genom arf eller annorledes, med undantag likväl af hvad Adeln eller Preste Ståndet kunde derstädes tillvinna sig. Nu Hafva stads-fastigbeterne deremot halkat i många andra personers händer, utom Borgerskapet. Jag tror icke, att Borgerskapet skulle förlora något dervid, att äfven inrymma dessa fastighels-ezare en billig andel i representationen, heldst jag: föreställer mig, att Borgerskapet på det sättet skulle undgå att ensamt ansvara för en hel hop kommunal-praestationer, som eljest med något skäl åläggas detsamm?, hvara! jag exempelvis beder få nämna, Båtsmanshållet, Inqvarterings-besväret, Gästgifverioch? Skjutsskyldigheten, Riksdagsmanna-arfvodet, m. m. Denna företrädesrätt att draga så kallad borgerlig tunga borde billigtvis försvinna, om Städernas Fastighets-ezare undfingo allmän valrätt och skulle icke obetydligt bidraga till Borgerskspets lindring och förkofran. Jag tror äfven, för min del, att den nytta Borgerskapet, i det hela, bämtat af sin andel i Representationen, varit af föga betydenhet, hvi!ket bäst kan inses deraf, att de så kallade Städernes Privilegier, hvarom man så ofta ordar, äro svåra att få reda på, och måbända endast äro till finnandes i gamla pergaments-rullor, som numera: endast, såsom kuriositeter, förvaras. Jag går till och med så långt, att jag påstår, Orm dessa så kallade Privilegier äro till mebn för det allmänna bästa, hvilket jag likväl icke, förmodar, så bjelper det icke, att Borgare-Ståndet hå!ler på dem, utan kunna de när som helst eftergifvas. Man har visserligen ganska ofta, äfven inom detta högtärade Stånd, upprepat, att Städernes Borgerskap är jemförelsevis ganska lindrigt beskattadt. Jag är deremot numera förvissad om mötsatsen; ty, då jag icke allenast tager i beräkning Fastizhets-bevillningea och bevillningen för rättigheten att föda sig med tvänne toma händer, som är gariska dyrköpt och icke i samma mån af någon annan samhällsklass. betalas, utan äfven besinnar, att den dryga Tullbevillningen af detta Stånd till största delen utgöres, emedan den i förekatt ov lägges, så uppkomma helt andra ziffror, än man vanligen erkänner. Det invändes väl, att den sednare bevillningen, såsom konsumtionsafgift, drabbar hela landet, men sådant är förhållandet med aila andra skatter af hvad slag som hest, derföre att de fördyra arbetet och nedsätta vinsten, samt slutligen ersättas af dem, till hvilke produkterna afsättas, de må nu befinna sig i staden eller på landet. Jag betygar således, att Borgare-Ståndet icke :har något enskildt intresse att förfäkta, som kan inom en fosterländskt bildad representation äfventyras; ty stad och land utöfva på hvarandra den helsosammaste vexelverkan, och ingen representation skall någonsin kunna med afsigt eller fördel undergräfva städernas bestånd, så vidt den icke i.och med detsamma vill proclamerd deras upplösning och samhällets återtåg till nomadlifvet. Hvad ändtligen angår Bonde-Ståndet, så. har jag väl tidt och ofta hört den lyckan beprisas, att vi här i landet ega så kallade Bönder, och andre länder deremot beklagas, derföre att man ej. kan skapa ett isoleradt dylikt Stånd inom dessa. Här i landet har det ock gått bra, så länge Bönden stod på en lägre punkt af bildning, samt Jät handtera och tumma sig, huru de höga: herrarne behagade, samt utan prut. erlade sina skatter och utbärdade med sin tunga. ; Men sedan detta Stånd vuxit till medvetenhet af sig sjelf, börjar det i sanning att låta annorlunda. Jordbruket har :också begynt:erhålla ett annat värde. i bondens händer, än efter beräkning a! skjutslega och forlöner. Jag anser för min del, att något egentligt Bonde-Stånd numera icke finnes, utan att detsämma allt mer och mer sammansmälter med den öfriga klassen af possessionater. Fordran på förbättrade lefnads-beqvämlighatar äv Ackilisktio från civilisationens framskri