ingalunda, i kraft7af deras sysslor, böra ega val-
rätt, utan endast komma i: fråga efter den: grad af
förtroende, de kunde hafva förvärfvat sig, då de
icke eller ovilkorligen borde uteslutas. En annan
värd talare har, på samma gång-han, i min tanke,
riktigt upplyst, att Preste-Ståndets tillvaro inom
representationen numera icke grundar sig på en
uteslutande högre grad af bildning, eller för att
egentligen vårda de högre läroverkens interessen,
likväl medgifvit, att det kunde i någon mån an-
ses derigenom underlätta den allmännare folkbild-
ningens framskridande. Jag vågar, för min del,
äfven bestrida denna sats; ty man har just ifrån
Preste-Ståndet i sednare tider bört utgå ett gan-
ska högljudt knot deröfver, att man velat hvällva
denna omsorg på dess skuldror, under föregifvan-
de, blånd annat, attdetta Stånd redan! vore upp-
taget af så många andra betungande verldsliga be-
styr. : Det är också i mening att lindra, Preste-
Ståndet från dessa abalienerande bestyr och lem-
na dess ledamöter tid till en, i min tanka, ända-
målsenligare verksamhet, som jag håller före, att
Preste-Ståndet borde sjelfmant afträda från den
bullersasmma parlamentariska banan.
Borgare-Ståndet kan hu icke eller så-egentli-
gen sägas representera Städerna, som,fordöm, ef-
tersom antalet af.andra medborgare-klasser i Stä-
derne ansenligen tillväxt på sednare tider. Det
är att märka, att Borgerskapet fordom, enligt de
flesta Ståders Privilezier, egde rätt att företrädes-
vis lösa sig till hus, jord och tomter inom Stä-
derna, hvilka kommit i andra personers händer
genom arf eller annorledes, med undantag likväl
af hvad Adeln eller Preste Ståndet kunde derstä-
des tillvinna sig. Nu Hafva stads-fastigbeterne
deremot halkat i många andra personers händer,
utom Borgerskapet. Jag tror icke, att Borgerska-
pet skulle förlora något dervid, att äfven inrym-
ma dessa fastighels-ezare en billig andel i repre-
sentationen, heldst jag: föreställer mig, att Borger-
skapet på det sättet skulle undgå att ensamt an-
svara för en hel hop kommunal-praestationer, som
eljest med något skäl åläggas detsamm?, hvara!
jag exempelvis beder få nämna, Båtsmanshållet,
Inqvarterings-besväret, - Gästgifveri- och? Skjuts-
skyldigheten, Riksdagsmanna-arfvodet, m. m. Den-
na företrädesrätt att draga så kallad borgerlig tun-
ga borde billigtvis försvinna, om Städernas Fastig-
hets-ezare undfingo allmän valrätt och skulle icke
obetydligt bidraga till Borgerskspets lindring och
förkofran. Jag tror äfven, för min del, att den
nytta Borgerskapet, i det hela, bämtat af sin an-
del i Representationen, varit af föga betydenhet,
hvi!ket bäst kan inses deraf, att de så kallade
Städernes Privilegier, hvarom man så ofta ordar,
äro svåra att få reda på, och måbända endast äro
till finnandes i gamla pergaments-rullor, som nu-
mera: endast, såsom kuriositeter, förvaras. - Jag
går till och med så långt, att jag påstår, Orm
dessa så kallade Privilegier äro till mebn för det
allmänna bästa, hvilket jag likväl icke, förmodar,
så bjelper det icke, att Borgare-Ståndet hå!ler på
dem, utan kunna de när som helst eftergifvas.
Man har visserligen ganska ofta, äfven inom detta
högtärade Stånd, upprepat, att Städernes Borger-
skap är jemförelsevis ganska lindrigt beskattadt.
Jag är deremot numera förvissad om mötsatsen;
ty, då jag icke allenast tager i beräkning Fastiz-
hets-bevillningea och bevillningen för rättigheten
att föda sig med tvänne toma händer, som är
gariska dyrköpt och icke i samma mån af någon
annan samhällsklass. betalas, utan äfven besinnar,
att den dryga Tullbevillningen af detta Stånd till
största delen utgöres, emedan den i förekatt ov
lägges, så uppkomma helt andra ziffror, än man
vanligen erkänner. Det invändes väl, att den sed-
nare bevillningen, såsom konsumtionsafgift, drabbar
hela landet, men sådant är förhållandet med aila
andra skatter af hvad slag som hest, derföre att
de fördyra arbetet och nedsätta vinsten, samt slut-
ligen ersättas af dem, till hvilke produkterna af-
sättas, de må nu befinna sig i staden eller på
landet. Jag betygar således, att Borgare-Ståndet
icke :har något enskildt intresse att förfäkta, som
kan inom en fosterländskt bildad representa-
tion äfventyras; ty stad och land utöfva på
hvarandra den helsosammaste vexelverkan, och
ingen representation skall någonsin kunna med af-
sigt eller fördel undergräfva städernas bestånd, så
vidt den icke i.och med detsamma vill procla-
merd deras upplösning och samhällets återtåg till
nomadlifvet. Hvad ändtligen angår Bonde-Stån-
det, så. har jag väl tidt och ofta hört den lyckan
beprisas, att vi här i landet ega så kallade Bön-
der, och andre länder deremot beklagas, derföre
att man ej. kan skapa ett isoleradt dylikt Stånd
inom dessa. Här i landet har det ock gått bra,
så länge Bönden stod på en lägre punkt af bild-
ning, samt Jät handtera och tumma sig, huru de
höga: herrarne behagade, samt utan prut. erlade
sina skatter och utbärdade med sin tunga. ; Men
sedan detta Stånd vuxit till medvetenhet af sig
sjelf, börjar det i sanning att låta annorlunda.
Jordbruket har :också begynt:erhålla ett annat
värde. i bondens händer, än efter beräkning a!
skjutslega och forlöner. Jag anser för min del,
att något egentligt Bonde-Stånd numera icke fin-
nes, utan att detsämma allt mer och mer sam-
mansmälter med den öfriga klassen af possessio-
nater. Fordran på förbättrade lefnads-beqvämlig-
hatar äv Ackilisktio från civilisationens framskri-