MUSTKEHATAREN?).
ETT NATTSTYCKE AF GUSTAF NICOLA
IV.
Etter denna tilldragelse befenn sig Doloroso så
illamående, att ban flere dagar måste hållas vid
sängen. Raymond insåg ganska. väl, att resulta-
tet af operan, den hos den gamle mannen först
vid slutet af ett för konsten verksamt lif uppstå-
ende aningen om att han lefvat förgälves, och
slutligen tonernas inflytelse på en nervsvag kropp;
hade så öfverretat Dolorosos inbillningskraft, att
berättelsen om Mozart:s död och den hemlighets-
fulla budbärsren, lätt kunnat alstra det spöklika
fantomet. Kepellmästaren undvek att tala derom.
Raymond ansåg för betänkligt att påminna om
händelsen, men sökte i dess ställe att uppmuntra
honom på alla möjliga sätt. Ja, sade han för
sig sjelf, den som lär sig känna sanningen först
vid slutet af sin bana, den krossar hon, emedan
lifvet då tyckes oåterkaleligen förloradt; men
den, för hvilken den djupare insigten uppenbarar
sig, under det han ännu står i sin manliga verk-
samhets fulla kraft, den bar vunnit ett nytt lif.
Det lyckades hoaom att efterhand återgifva
den gamle mannen någon själsspänstighet. Med
nytt mod satte in Sig till sitt partitur, med
oinskränkt förtro- de till vännens insigter, afkor-
tade och strök bb: ut, och snart Uppfördes ope-
ran för andra gå: ven. Raymond hade på Ludvigs
begäran köpt ungsför 400 biljetter, hvilka Ludvig
utdelade åt studeater. De unga männen applå-
derade af allo magt: men den enthusiasm, hvar-
med man fordom allmänneligen mottagit ett ar-
bete af Doloroso, vil- icke återvända. När ope-
ran gafs tredje gåns. , var huset blott haift, och
direktionen lade st..ket å sido. Doloroso, som
förutsett deita, utgjöt sig som vanligt i törban-
nelser mot den nya skolan i musiken.
) Se Aftonbl. JM 135, 134, 135. 136, 137 och 236