nr Nicolas Lindberg, att töra Konmeg talap. DOcaan målet med hvarjehanda invändningar blifvit ett halft års tid uppebållet, invände advokatfiskalen omsider, att, enär krigskollegium då mer icke hade sig vården eller inseendet öfver styckgjutaregården uppdragen, undandrog advokatfiskalen sig allt vidare svaromål. Denna icvändning gillades af. kämnersrätten, hvars utslag från Meijerska arfvingarnes sida i vadväg öfverklagades hos Stockholms rådhusrätt; och då denna domstol ansåg sig icke tillkomma att pröfva invändningen, förklarande att kämnersrätten borde återställa vadeskillingen och lemna behörig besvärshänvisning, så blefvo, med. iakttagande häraf, Meijerska arfvingarne hänvisade till Svea hofrätt, som:uppå deras anförde besvär resolverade, att, om besväranderne ville söka ändring uti kämnersrättens nyssnämnde utslag, borde de inom er månad efter den; dag hofrättens utslag föll, anmäla sig hos kämnersrätten för att erhålla laglikmätig föreskrift om hvad dem för ändringssökandet ålåg att iakttaga. q För att u-dvika allt vidare tvistande i formfrågor läto likväl Meijerska arfvingarne frågan om Krigskollegii skyldighet att i saken svara, förfalla, och riktade i stället sin talan endast mot Kongl. Maj:t och Kronan, å hvilken en af arfvingarne, löjtnanten J. L. Zetbreus, den 34 Japuari 4838 uttog stämning till kämnersrätten, genom en så lydande ansökning: Sedan min mors farfar, Öfverdirektören Gerhard Meijer i lifstiden till Kongl. Maj:t och Kronan hembjudit sin egendom Styckgjutaregården, med derstädes för metallstyckgjuteriet då befintlige inrättningar, för det billiga priset af 50,000 daler silfvermynt, hvilket den tiden icke uppgick till egendomens halfva värde, vid hvilket erbjudande Öfverdirektören Meijer dock, bland annat fästade det vilkoret, att han sämt dess arfvingar och efterkommande finge bebo och disponera Styckgjutaregården med alla våningsrum och tillhörigheter, emot gårdens underhållande med årliga rep-rationer, — samt Kongl. Maj:t vid betraktande af de stora fördelar en sådan handel för Köng!. Maj:t och Kronan medförde, pröfvat rödigt att, på de af Ofverdirektören Meijer föreslagna vilkor, Styckgjutaregården inlösa, i hvilket afseende Kongl. Moj:t uti Nådig skrifvelse till Dess och Rikets: Höglofl. Krigskollegium af den 6 Juli 4752 anbefallt högbemälte Kong! Kollegium att asluta köpet; så har Öfverdirektören Meijer sålunda den 7 Maj 14756 till Kobgl. Maj:t och Kronan utfärdat salubref å förenämnde egendom, JM 39, efter dåvarande nummerordningen, belägen häri hufvudstaden å Norrmalm i qvarteret Fyrmörsaren och hörnet af Beridarebansgatan och Styckgjutaregränden. . Af sådan anledning får jag, som härstammar från Öfverdirektören Meijer i tredje led, ochär hans andre sons,;Geschwornern: David Ludvig Meijers dotters, Sara. Meijers, son och ende. arfvinge isrätta linien, härmed ödmjukligen: anhålla om :stämning och kallelse å Kongl. Maj:t och Kronan, med påstående, det jag samt mina ärfvingar och efterkommande, på grund af det vid ofvan omförmäldte köp fästade vilkor, att Meijerska descendenterna skola äga att bebo och disponera ;Styckgjutaregården med alla våningsrum och tillhörigheter, må anses berättigade att tillgodonjuta hvad min mors farfar sålunda förbehållit sina efterkommande, emot skyldighet, å min och mina efterkommandes:sida, att underhålla gården med årliga reparationer. Ersättning för rättegångs-kostnaderne, samt öppen talan i allt-hvad,med: målet kan äga ellör få gemenskap, förbehålles ödmjukligen. Stockholm den 31 Januari 1838. -J. L. Zethreus, löjtnant. Norra förstadens .Vestra Kämners-rätt utfårdadel. stämning .å Kongl: Maj:t och Kronan, cch anmodadeli Öfverståtbållareembetet. att låta vederbörande densamma tillställas. Till svar defå ankom till rätten en till Öfverståtfiåtfäreembetet ställd skrifvelse den 49 April från just Krigskollegium, som förut undandragit sig svarandet, och den innehöll, att kollegium uppdragit åt sin advokatfiskal att stämningen genmäla. Den 4 Maj nyssnämnde år 1838, inställde sig i K. R. bemälde advokatfiskal och på kärandesidan löjtnant Zethreus biträdd af Protonotarien Hervan. Advokatfiskalen Lindberg anförde då, att han ej ansåg sig skyliig att ingå i svaromål uti denna sak, emedan krigskollegium ej hade något att dermed skaffa, men att han dock ville göra den invändning, att kärandens talan i denna sak redan var förlorad genom det ofvannämnda utslaget 4834, hvilket käranden låtit vinna Jaga kräft. Följande rättegångsdag, den 45 Maj svarade härpå kärandens ombud, att den förut afejorda frågan, endast afsett om och huruvida krigskollegium eller någon annan auktoritet vore skyldig att svara i detta mål, men alldeles icke hufvud:aken eller sjelfva käromålet. Advokatfiskal L. åberopade deremot öfverståthållareembetets til krigskollegium aflåtna skrifvelse, af innehåll: att öfverståthällare-embetets. kansli, enligt Stockholms stads kämnersrätts anhållan, till kongl. krigskollegium öfverlemnade en å Zethrei vägnar utverkad stämning å Kongl. Maj:t och kronan, hvartill särarde ombudet genmåälde: att det vore för dess wifvudman fullkomligt likgiltigt, antingen kongl. krigsn sollegium eller någon annan blefve.-svarande part ilp saken, hvars fullföljande emot Kongl. Maj:t och :kroå nan, såsom en persona moralis betraktad; åsyftades. ; A dvokatfiskalen Lindberg yttrade, att, ehvad kämnersätten anser vederparten hafva emot Kongl. Maj:t och ronan förlorat sin: talan eller ej, vore det likväl tom all fråga, att kongl. krigskollegium, som redan, senom ett lagakraft vunnet utslag, blifvit befriadt från kyldighet att svarai saken, ej kunde få något att lermed skaffa, hvarföre advökatfiskalen undandrog sig tt å krigskollegii vägnar med Zsethreus inlåta sig i vågon vidare tvist. Den 29 Maj meddelade K. R. utslag, hvari rätten, fter att hafva förklarat att kämnersrävtens förra uts ag den 28 Juni 4834, som afgjorde att krigskolle-t jum ej var förbundet i denna sak svara, vunnit laga raft och -att krigskollcgium: följaktligen borde anses rån målet skiljdt, utlät sig som följer: Men ehuru, nligt hvad ofvan synes, den sålunda å Zethrei vägjar förde talan värit rigtad emot Kongl: Maj:t och ronan, änskönt? käranden, då, hvad med, den nu ednast idogilne stämningsansökningen icke är förhålandet, Uppgifvit Kongl. Erigskollegium, såsom den der orde å Kongl. Maj:ts .och kronans vägnar I svaronål ingå; likväl, och emedan kämnersrättens utslag len: 28 Januari 1834, hvilket i foljd af kärandens örsummelse att iakttaga kongl. hofrättens föreskrift ngående sättet och vilkoren att deruti söka ändring, unnit laga kraft, icko.asedt hufvudsaken, eller denl!? mot Korgl. Maj:t och kronan å Zethröi sida fördal? nn a la BE KR gt TE TA SA mm rer rj BO AA RA HR A re Dnm I mm une RA m-rA2