faktiska förhållande, eller är det oärlighet? Vi-
dare tages, lika löst och utan all skymt af sake
kännedom, för gifvet, att en mänrgd uppräknade
felaktigbeter, för att ej säga dumheter 1 under-
visningsväg, ega rum i den Nya skolans utförs-
sätt. Beviset derpå — caret. En så oefterrätt-
lig författare uppställer man Ikväl wit sköldhål-
lare, till mönster, till värn fir det äldre syste-
met! En skribent i Lunds Studier, Kritiker och
Notiser har i honom funnit så mycket godt, att
han sjelf efter den läsnioren fått sig likasom
ett nytt ljus uppgånget för sina ögon. Hvad
måste man då tärka om desse lärde? Hela de-
ras skicklighet består uti att iala om hvad som
icke angår frågan, ren lerona ovi rördt just det,
som skulle ådegaläsgas. Det Riktiga, som de
välförtjent utmåla med vackra förger, har ingen
bestridt; men att detta riktiga existerar i de
gamla skolverken, eller dess motsats i de nya —
hvarmed bestyrkes det? Dela uivjorde Ikväll
stridsfrågan.
Imedlertid har Hr U — mi Frey icke hbaft
mera öppna ögon för denna brist, än kritikern i
Lund. Han finner Anonymens uppsatts vara ett
mönster för stridskrifter. Vi förmoda, att Hr
Hazelius väl sjelf vid tillfälle företover hans ar-
bete till närmare mönstring och stycke ör stycke
visar halten deraf. Hr H. är på sätt och vis bär-
till uppkallad genom den myckenhet ef orättvisor,
som debiterat; honom. Lika unpman:l tycka vi
Nya Elementarskolans nuvarande rektor, Hr Dahl-
ström, äfven vara, genom hvad som vitras i Frey
sid. 197. Vi önska, att ingendera må te uteblifva
ifrån den öppnade vädjohanan: och atmänheten
vinner på, ju mera ljus ifrån alla hål! kastas öf-
ver elt af de vigtigaste ämnen ino:a mensklig-
heten.