gemensamt användt till förtäring.
Hvad Wahlberg sålunda om våldsgerningen berätt
har han väl sökt förändra derutinnan, att han vi
flera serskilda rättegångstillfällen påstått, att icke Lint
berg utan Ekman varit, jemte Lindqvist och Woah
berg, närvarande, då våldet af de tvenne sistnämns
föröfvades, men då Wahberg vid ett af förhören bii
vit af qvinnspersonen Juhlin erinrad, huru!edes Linc
berg vid tillfället varit klädd och att han haft ro
kragen uppviken öfver öronen och en del af ansigte
har Wahberg förklarat, att han genom denna beskri
ning å Lindbergs klädsel kommit i tillfälle av rä
mare hopsamla sina minnen och begrepp, och att ha
fullkomligen noga påminde sig, att det icke varit Ek
man utan Lindberg, som varit närvarande vid det stäl!
å bron, der Lindqvist och Wahlborg då å kamma:
juokaren Lagerstråhle begått den af dem redan erkänd
illgerning.
För dessa missgerningar har Wahlberg, liksom Lind
qvist, blifvit af kämnersräätten ansedd böra i eaa bo
plikta med lifvets förlust genom halshuggsing. :
Förre korrektionisten Lindberg ansägs af kämners
rätten mot sitt förnekande icke vara lagligen öfver
tygad att hafva daltagit uti eller egt kännedom on
våldet å saltpetersjuderidirektörea Sköldberg eller on
rånet å bankobokhållaren Almgren, och kunde derför
icke till något ansvar fällas; Lindberg hade deremo
erkäant, a!t han trettondedag jul den 6 sistl. Januari
uti huset Az 24 vid Skeppsbron, dock. utan inbrott
begått stöld från kusken Johan Fredrik Pettersson
hvarvid persedlar Nllgripits för ett värde af 58 Rd:
24 sk. Bko, derutaf endast återbekommits för et
värde af 27 Rdr 32 sk. samma mynt; hvarefter Liod.
berg, som ensam föröfvat denna stöld, dagen derpå
sällskap med förre vaktmästaren Löqvist och förr:
korrektionisten Örnström, med allt der tiligripna god
set, (förutom ett silfverfickur, som han hos sig bat
förvaradt, och under vägen till en okänd person för
sålt,) iolagt i en säck, begifvit sig på väg tull Nykö
ping, hvarunder säcken med det stulca godset, ti:lika
med en Löfqvist tillhörig kappsäck, forslats på en kä:ke
som dragits ömsom af Lindberg, Löqvist och Orn-
ström; för denpa stöld avsåg Lindberg, som förut blif.
vit straffad för första resan stöld och innehatvande a!
dyrk, skyldig till ansvar för 2:dra resan stöld å hel-
gedeag. :
Vidare har Lindberg erkänt, att han efter sia af-
gång härifrån staden den 7 sistl. Januari å ett ställe
bortom Södertelje så till vida förfalskat ett för ho-
nom af öfverståtbållare-embetet på en månads tid för
afresa till Carlskrona utfårdadt pass, att han framför
siffran 8 i passets datum den 8 December tillskrifvit
siffran 2, för att derigenom göra passet längre gäl-
lande, hvarföre han ansågs skyldig till ansvar enligt
8 Kap. 3 N Missgernings-balken.
I afseende ä Lindbergs delaktighet uti dråpet och
rånet å herr kammarjuskaren Lagerstråhle förekomn-
mer, att Lindberg, som enständigt förnekat Lindqvists
och Wahlbergs uppgifter, alt Lindberg skulle hafva
med dem varit i samråd att råna en hökarebetjent,
och, då han icke träffats, att öfverfalla hvilken som
helst, för att aftvioga honom penningar, härstädes be-
rättat och erkänt, att han, som berörde dag på för-
middagen från Nyköping ankommit hit vill staden,
aftonen samma dag utgått och å Stadssmedjegatan
sammaaträffat med pumera döde machinisten Ekman
samt Lindqvist och Wahlberg, hvilka med hväranodra
samtalat; att, då Ekman föreslagit honom att vara
följaktig till Kungsholmen, Lindberg, utan att känna,
det fråga var om utförande af något brott, åtföljt
dem till början a! Fredsgatan, hvarest, då Lindberg
mött qvinspersonen Julin, åkande bakpå en släda,
han skiljt sig från Ekman, Lindqvist och Wahlberg
samt förenat sig med Julin, hvilken, sedan Lindberg
för henne uppdiktat, att ban varit i Westerås och
der träffat Julins moder, gjort Liodberg sällskap; att,
då Lindberg och Julin antommit tiil misten ar Nya
Kungsholmsbron, Lindberg hvisslat gällt, för att de:i-
genom gifva sig tillkänna för Ekman, Liadqvist och
Waehiberg, hvilka ock, sedan uppå Lindbergs förnyade
hvissling, svar från Kungsholmen följt, mö:t Lindberg
och Julin, enligt bvad Lindberg först uppgifvit, i trak-
ten af lasarettsporten, men hvilken uppgift ban dock
sedermera förändrat, i det han påstätt att mötet
skett å Kunsgsholmsbron, nära det stäle, der herr
kammarjunkaren Lagerstråhle kort derefter funnits
liggande slagen; att sedan Lindberg med de ötriga
någon stund samtalat endast om likgiltiga ämnen,
förgylarelärlipgen Boman ankommit till stället och
efter att hafva. af Lindqvist blifvit undfägnad med
bränvin ur eb butelj och med honom samtalat, utan
att Lindberg derå gifvit akt, ensam fortsatt vägen åt
Kungsholmen, hvarefter Lindberg och Julin återvändt
till Tegelbacken och der utan egentlig afsigt uppe-
hållit sig någon längre stund, då Ekman, Lindqvist
och Wahlberg kommit sprisgande och tillsagt Lind-
berg att skynda sig, för att bjelpa en person, somal
låge slagen å Kuogsholmsbron; att Lindberg, hvitkea
påstått sig icke kunna minnas, om eller hvarest han.
under vägen mött herr kammarjunkaren Lagersträhle,
och som hårdnackadt bestridt hvad Lindqvist och
Wahlberg uppgifvit derom att han varit närvarande
å stället, då herr kammarjunkaren Lagerstråhle öfver-
fölls, ehuru ban icke kunnat förneka sig på aftonen
haft sådan klädsel, som, då den af qvinspersonen Ju-
lin beskrefs, väckt Wahlberg till eftersinning och just
förvissat honom, som förut varit isina uppgifter vack-
lacde, derom att Lindberg, och icke Ekman, varit
närvarande å stället då våldet föröfvades, slutligen,
då han derigenom blifvit häpen och försagd, vidgätt
alt han, då våldsgerningen utfördes, befunnit sig på
någon punkt emellan Tegelbacken och vestra ändan
af Kungsholmsbron, utan att han dock närmare vetat
bestämma sjelfva stället, hvilket likväl skulle varit så
aflägset från rummet, der våldsgerningen sig tilldra:
pit, att Lindberg hvarken hört eller förnumrmit det
allraminsta, som hos honom kunnat väcka förestall-
Ning derom att något våld då skett, hvarom hamn ock
skulle varit okunnig, tilldess han på uppmaning af
Lindqvist, såsom förut är nämndt, med honom kom-
mit fram till stället, der den slagne legat och hvarest
redan tvenne okända personer varit före dem; au
Lindberg, som påstått sig hvarken då eller sedermera
hafva fått kännedom om ogerningsmännen eller till-
iragelserna, varit behjelplig att lägga den slagne uti
len släda, hvaruti Owen och Jansson färdats, samt
uppföra honom till lasarettet, utan att han dervid
örmärkt att Lindqvist tillgripit den slagnes plånbok,
tt ÅN 0 MR — M AA pe mm - Co mm mm mm pp FA js —