gemensamt användt till förtäring. Hvad Wahlberg sålunda om våldsgerningen berätt har han väl sökt förändra derutinnan, att han vi flera serskilda rättegångstillfällen påstått, att icke Lint berg utan Ekman varit, jemte Lindqvist och Woah berg, närvarande, då våldet af de tvenne sistnämns föröfvades, men då Wahberg vid ett af förhören bii vit af qvinnspersonen Juhlin erinrad, huru!edes Linc berg vid tillfället varit klädd och att han haft ro kragen uppviken öfver öronen och en del af ansigte har Wahberg förklarat, att han genom denna beskri ning å Lindbergs klädsel kommit i tillfälle av rä mare hopsamla sina minnen och begrepp, och att ha fullkomligen noga påminde sig, att det icke varit Ek man utan Lindberg, som varit närvarande vid det stäl! å bron, der Lindqvist och Wahlborg då å kamma: juokaren Lagerstråhle begått den af dem redan erkänd illgerning. För dessa missgerningar har Wahlberg, liksom Lind qvist, blifvit af kämnersräätten ansedd böra i eaa bo plikta med lifvets förlust genom halshuggsing. : Förre korrektionisten Lindberg ansägs af kämners rätten mot sitt förnekande icke vara lagligen öfver tygad att hafva daltagit uti eller egt kännedom on våldet å saltpetersjuderidirektörea Sköldberg eller on rånet å bankobokhållaren Almgren, och kunde derför icke till något ansvar fällas; Lindberg hade deremo erkäant, a!t han trettondedag jul den 6 sistl. Januari uti huset Az 24 vid Skeppsbron, dock. utan inbrott begått stöld från kusken Johan Fredrik Pettersson hvarvid persedlar Nllgripits för ett värde af 58 Rd: 24 sk. Bko, derutaf endast återbekommits för et värde af 27 Rdr 32 sk. samma mynt; hvarefter Liod. berg, som ensam föröfvat denna stöld, dagen derpå sällskap med förre vaktmästaren Löqvist och förr: korrektionisten Örnström, med allt der tiligripna god set, (förutom ett silfverfickur, som han hos sig bat förvaradt, och under vägen till en okänd person för sålt,) iolagt i en säck, begifvit sig på väg tull Nykö ping, hvarunder säcken med det stulca godset, ti:lika med en Löfqvist tillhörig kappsäck, forslats på en kä:ke som dragits ömsom af Lindberg, Löqvist och Ornström; för denpa stöld avsåg Lindberg, som förut blif. vit straffad för första resan stöld och innehatvande a! dyrk, skyldig till ansvar för 2:dra resan stöld å helgedeag. : Vidare har Lindberg erkänt, att han efter sia afgång härifrån staden den 7 sistl. Januari å ett ställe bortom Södertelje så till vida förfalskat ett för honom af öfverståtbållare-embetet på en månads tid för afresa till Carlskrona utfårdadt pass, att han framför siffran 8 i passets datum den 8 December tillskrifvit siffran 2, för att derigenom göra passet längre gällande, hvarföre han ansågs skyldig till ansvar enligt 8 Kap. 3 N Missgernings-balken. I afseende ä Lindbergs delaktighet uti dråpet och rånet å herr kammarjuskaren Lagerstråhle förekomnmer, att Lindberg, som enständigt förnekat Lindqvists och Wahlbergs uppgifter, alt Lindberg skulle hafva med dem varit i samråd att råna en hökarebetjent, och, då han icke träffats, att öfverfalla hvilken som helst, för att aftvioga honom penningar, härstädes berättat och erkänt, att han, som berörde dag på förmiddagen från Nyköping ankommit hit vill staden, aftonen samma dag utgått och å Stadssmedjegatan sammaaträffat med pumera döde machinisten Ekman samt Lindqvist och Wahlberg, hvilka med hväranodra samtalat; att, då Ekman föreslagit honom att vara följaktig till Kungsholmen, Lindberg, utan att känna, det fråga var om utförande af något brott, åtföljt dem till början a! Fredsgatan, hvarest, då Lindberg mött qvinspersonen Julin, åkande bakpå en släda, han skiljt sig från Ekman, Lindqvist och Wahlberg samt förenat sig med Julin, hvilken, sedan Lindberg för henne uppdiktat, att ban varit i Westerås och der träffat Julins moder, gjort Liodberg sällskap; att, då Lindberg och Julin antommit tiil misten ar Nya Kungsholmsbron, Lindberg hvisslat gällt, för att de:igenom gifva sig tillkänna för Ekman, Liadqvist och Waehiberg, hvilka ock, sedan uppå Lindbergs förnyade hvissling, svar från Kungsholmen följt, mö:t Lindberg och Julin, enligt bvad Lindberg först uppgifvit, i trakten af lasarettsporten, men hvilken uppgift ban dock sedermera förändrat, i det han påstätt att mötet skett å Kunsgsholmsbron, nära det stäle, der herr kammarjunkaren Lagerstråhle kort derefter funnits liggande slagen; att sedan Lindberg med de ötriga någon stund samtalat endast om likgiltiga ämnen, förgylarelärlipgen Boman ankommit till stället och efter att hafva. af Lindqvist blifvit undfägnad med bränvin ur eb butelj och med honom samtalat, utan att Lindberg derå gifvit akt, ensam fortsatt vägen åt Kungsholmen, hvarefter Lindberg och Julin återvändt till Tegelbacken och der utan egentlig afsigt uppehållit sig någon längre stund, då Ekman, Lindqvist och Wahlberg kommit sprisgande och tillsagt Lindberg att skynda sig, för att bjelpa en person, somal låge slagen å Kuogsholmsbron; att Lindberg, hvitkea påstått sig icke kunna minnas, om eller hvarest han. under vägen mött herr kammarjunkaren Lagersträhle, och som hårdnackadt bestridt hvad Lindqvist och Wahlberg uppgifvit derom att han varit närvarande å stället, då herr kammarjunkaren Lagerstråhle öfverfölls, ehuru ban icke kunnat förneka sig på aftonen haft sådan klädsel, som, då den af qvinspersonen Julin beskrefs, väckt Wahlberg till eftersinning och just förvissat honom, som förut varit isina uppgifter vacklacde, derom att Lindberg, och icke Ekman, varit närvarande å stället då våldet föröfvades, slutligen, då han derigenom blifvit häpen och försagd, vidgätt alt han, då våldsgerningen utfördes, befunnit sig på någon punkt emellan Tegelbacken och vestra ändan af Kungsholmsbron, utan att han dock närmare vetat bestämma sjelfva stället, hvilket likväl skulle varit så aflägset från rummet, der våldsgerningen sig tilldra: pit, att Lindberg hvarken hört eller förnumrmit det allraminsta, som hos honom kunnat väcka förestallNing derom att något våld då skett, hvarom hamn ock skulle varit okunnig, tilldess han på uppmaning af Lindqvist, såsom förut är nämndt, med honom kommit fram till stället, der den slagne legat och hvarest redan tvenne okända personer varit före dem; au Lindberg, som påstått sig hvarken då eller sedermera hafva fått kännedom om ogerningsmännen eller tilliragelserna, varit behjelplig att lägga den slagne uti len släda, hvaruti Owen och Jansson färdats, samt uppföra honom till lasarettet, utan att han dervid örmärkt att Lindqvist tillgripit den slagnes plånbok, tt ÅN 0 MR — M AA pe mm Co mm mm mm pp FA js —