Kdllar SlerDiluSnalllltldlt, U. V. 50 HICU ITUPTATTUeTST det af bouppteckningar, arfskiften och med et ord sterbbusutredningar. Att emottagandet och måhända sökandet af detta slags befattningar icke väl passar ihop med den att vara öfverdomare, är längesedan insedt och medzifvet, men forifar det oakt2dt, som men vet. En reform, i detta stycke skulle säkert vinna allmänt bifall.n RR ers — — Dagligt Allebandas Måndagsbrefskrifvare har i går, rörande de studerande i Upsala och den kommit!, som stått i spetsen för den tilltänkta köpenbamnsfirden, repeterat åtskilliga, af honom redan ett par gånger förut anförda omdömen och insinuationer, mot hvilka vi anse oss böra inläggs on reservation, icke för det vi just befars, att man skall anse oss gilla dem, utan emedan de synas oss orättvisa mot ifrågavarande personer och mycket gynnande för deras afsigter, som även af politiken vilja smida en kapson för den ;studerande ungdomens och de ynzare akademiska lärarenas lugn och frihet, hvarförutan samma brefskrifvare äfven sökt ingifva sina läsare den tanken, att de, som icke gillat det sätt man avvändt till köpenbamnsfirdernas inställande, nödvändigt skulle dela någon hemlig, afsigt att skada professor Ge:jer eller rättare det allmänna, genom alt motarbeta hans utväljande till representant för det kommande riksmötet. Den sistnämnda insinuationen borde wi väl i synnerhet taga åt oss, då det är uppenbort, att om vi föza eller snart sagdt intet yttrat om professor Geijer, vi likväl otvetydigt ozgillat vederbörande myndigbeters handlingssätt från början till slut i denna köpenhamnsfärdsaffår; men då vi finna, att såväl Måndag. korrespondenten och hans svfflör i Upsala, som nästan alla, hvilka härom yttrat sig, välbetänkt gjort en skillnad mellan professor Geijers förmåga som diplomat, och hans allmänt erkända förtjenster i öfrigt, samt då vi dessutom hafva goda anledningar att alls icke befara det alira minsta för professor Geijers representantskap, så vida han sjelf vill det emottaga — och derutinnan boppas vi, att han nu som alltid skall för det allmänna bästa uppoffra alla andra beräkningar — så låta vi alldeles fara hvad Måndagskorrespondenten i denna riktning insinuerat. Också blott i förbigående sätta vi en anmärkving vid korrespondentens ifver att nu, för andra eller tredje gåvgen, å nyo och ända från grunden upprifva denna sak; hvaremot vi tro oss böra lägga litet mer vigt på att Dagligt Allehanda uppmöärksammar den orättvisa dess korrespondent besår, just mot de personer, som i denna sak visat. sig mest, ja efter mångas tanke alltförmycket eftergifvande; vi mena, som ofvan antyddes, den studerande ungdomen och de Hrr akademici, som utgjorde köpenhamnsfärdens kommitte. Allebanda-orrespondenten säger: Skall en konung i ett fritt land icke hafva rättigbet att låta säga till sina egna studenter, att han tycker, att de borde afstå från en föresats, som han af örekommande skäl måste ogilla?, Detta låter roligt och man kan derom hafva msina egpa tankar men vi vilje likväl med korrespondenten antaga att följdriktigt sammanhang mellan landets frihet och koaungens befogenhet att låta tillsäga sina egna studenter, till och med sina egna akademiska lärare, ty dessa blelvo ock tillsagda; låt oss då se bvad studenterne under denna förutsättning brustit. Deras föresatts var att en corps resa till Köpenbamn. för att enligt löfte besvara Köpenhamns studenternas visit. Då professor Geijer och, såsom det för studenterna sades, äfven landshäfdingen Kremer första gången meddelade dem konungens önskan att de måtte afstå från resan, så afstodo studenterne villigt ifrån företaget. Detta innebar således icke, på sätt Allehandakorrespondenten påstått, något vacklande,, ty omständigheterna hafva visat, att de, Jika med korrespondenten, antogo att konungen borde få råda i denna sak; det var således principenligt. När det sedan förklarades, att hvad H:r Kremer ) och Geijer sagt, icke härledt sig ifrån konungen, återupptogo studenterne sin plan. Detta var lika följdriktigt handladt; enär de upplysts om, att de förut blifvit missvisade. Då de slutligen å nyo, och nu i de bestämdaste ordalag bekommo sin konungs önskan sig meddelad, frånträdde de, ännu en gång och alldeles i enlighet med samma princip sitt reseföretag. Ett vacklande — om det i allt detta någonstädes kan spåras — förefinnes åtminstone ej hos studentkorpsen, som alltigenom följt samma grundsats. Men då det kommenterats från flera håll såsom ett sådant, utgjorde det ett steg både af nödvändishet och klobet, att Hvr Afzelius, Säve, Malmström och de öfrige kommitterade lemnade allmänheten en ordentlig och fullkomlig underrättelse om saken. Skulle nu vissa notabiliteter i Upsala vilja vända sig och sina osvenska politiska planer, allt detta till gagn emot Hr Geijer, så finnes likväl intet skäl att lägga Hr Afzelins eller nåson annan af de fem sådant till last. De sistnämnda hafva bandlat ärligt och öppet. Hvad Upsalas ultras hafva i sinnet, rör icke dem. Dessa slutsatser synas klara och tydliga, äfven om icke något mer passerat än det der meddelandet, återtazandet och ånyo meddelandet af H ) Hr landshöfding Kremer meddelade sjelf i detta bladsen förklaring, som på det fullkomligaste borde