Kdllar SlerDiluSnalllltldlt, U. V. 50 HICU ITUPTATTUeTST
det af bouppteckningar, arfskiften och med et
ord sterbbusutredningar. Att emottagandet och
måhända sökandet af detta slags befattningar icke
väl passar ihop med den att vara öfverdomare,
är längesedan insedt och medzifvet, men forifar
det oakt2dt, som men vet. En reform, i detta
stycke skulle säkert vinna allmänt bifall.n
RR ers —
— Dagligt Allebandas Måndagsbrefskrifvare har
i går, rörande de studerande i Upsala och den
kommit!, som stått i spetsen för den tilltänkta
köpenbamnsfirden, repeterat åtskilliga, af honom
redan ett par gånger förut anförda omdömen och
insinuationer, mot hvilka vi anse oss böra inläggs
on reservation, icke för det vi just befars, att
man skall anse oss gilla dem, utan emedan de
synas oss orättvisa mot ifrågavarande personer
och mycket gynnande för deras afsigter, som ä-
ven af politiken vilja smida en kapson för den
;studerande ungdomens och de ynzare akademiska
lärarenas lugn och frihet, hvarförutan samma
brefskrifvare äfven sökt ingifva sina läsare den
tanken, att de, som icke gillat det sätt man av-
vändt till köpenbamnsfirdernas inställande, nöd-
vändigt skulle dela någon hemlig, afsigt att skada
professor Ge:jer eller rättare det allmänna, genom
alt motarbeta hans utväljande till representant
för det kommande riksmötet.
Den sistnämnda insinuationen borde wi väl i
synnerhet taga åt oss, då det är uppenbort, att
om vi föza eller snart sagdt intet yttrat om pro-
fessor Geijer, vi likväl otvetydigt ozgillat veder-
börande myndigbeters handlingssätt från början
till slut i denna köpenhamnsfärdsaffår; men då
vi finna, att såväl Måndag. korrespondenten och hans
svfflör i Upsala, som nästan alla, hvilka härom ytt-
rat sig, välbetänkt gjort en skillnad mellan professor
Geijers förmåga som diplomat, och hans allmänt
erkända förtjenster i öfrigt, samt då vi dessutom
hafva goda anledningar att alls icke befara det
alira minsta för professor Geijers representant-
skap, så vida han sjelf vill det emottaga — och
derutinnan boppas vi, att han nu som alltid skall
för det allmänna bästa uppoffra alla andra beräk-
ningar — så låta vi alldeles fara hvad Måndags-
korrespondenten i denna riktning insinuerat.
Också blott i förbigående sätta vi en anmärk-
ving vid korrespondentens ifver att nu, för andra
eller tredje gåvgen, å nyo och ända från grunden
upprifva denna sak; hvaremot vi tro oss böra
lägga litet mer vigt på att Dagligt Allehanda upp-
möärksammar den orättvisa dess korrespondent be-
sår, just mot de personer, som i denna sak visat. sig
mest, ja efter mångas tanke alltförmycket efter-
gifvande; vi mena, som ofvan antyddes, den stu-
derande ungdomen och de Hrr akademici, som
utgjorde köpenhamnsfärdens kommitte.
Allebanda-orrespondenten säger: Skall en ko-
nung i ett fritt land icke hafva rättigbet att låta
säga till sina egna studenter, att han tycker, att
de borde afstå från en föresats, som han af öre-
kommande skäl måste ogilla?, Detta låter roligt
och man kan derom hafva msina egpa tankar
men vi vilje likväl med korrespondenten antaga
att följdriktigt sammanhang mellan landets frihet
och koaungens befogenhet att låta tillsäga sina
egna studenter, till och med sina egna akademiska
lärare, ty dessa blelvo ock tillsagda; låt oss då
se bvad studenterne under denna förutsättning
brustit. Deras föresatts var att en corps resa till
Köpenbamn. för att enligt löfte besvara Köpen-
hamns studenternas visit. Då professor Geijer
och, såsom det för studenterna sades, äfven lands-
häfdingen Kremer första gången meddelade dem
konungens önskan att de måtte afstå från resan,
så afstodo studenterne villigt ifrån företa-
get. Detta innebar således icke, på sätt Allehan-
dakorrespondenten påstått, något vacklande,, ty
omständigheterna hafva visat, att de, Jika med
korrespondenten, antogo att konungen borde få
råda i denna sak; det var således principenligt.
När det sedan förklarades, att hvad H:r Kremer )
och Geijer sagt, icke härledt sig ifrån konungen,
återupptogo studenterne sin plan. Detta var lika
följdriktigt handladt; enär de upplysts om, att de
förut blifvit missvisade. Då de slutligen å nyo,
och nu i de bestämdaste ordalag bekommo sin
konungs önskan sig meddelad, frånträdde de, än-
nu en gång och alldeles i enlighet med samma
princip sitt reseföretag.
Ett vacklande — om det i allt detta någon-
städes kan spåras — förefinnes åtminstone ej hos
studentkorpsen, som alltigenom följt samma grund-
sats. Men då det kommenterats från flera håll
såsom ett sådant, utgjorde det ett steg både af
nödvändishet och klobet, att Hvr Afzelius, Säve,
Malmström och de öfrige kommitterade lemnade
allmänheten en ordentlig och fullkomlig under-
rättelse om saken. Skulle nu vissa notabiliteter
i Upsala vilja vända sig och sina osvenska poli-
tiska planer, allt detta till gagn emot Hr Geijer,
så finnes likväl intet skäl att lägga Hr Afzelins
eller nåson annan af de fem sådant till last. De
sistnämnda hafva bandlat ärligt och öppet. Hvad
Upsalas ultras hafva i sinnet, rör icke dem.
Dessa slutsatser synas klara och tydliga, äfven
om icke något mer passerat än det der medde-
landet, återtazandet och ånyo meddelandet af H
) Hr landshöfding Kremer meddelade - sjelf i detta
bladsen förklaring, som på det fullkomligaste borde