republikens förnämsta patricier,, invände myn
heer de Bourgoing, äfvenledes icke utan stolthe
— En man med hjerta i bröstet är boren p3
tricier, hvem annars han än må vara... Me
eitersom mni väger er dotter på den sorts vigter
så vet ni ju att jag icke tigger henne för intet. .
Jag ger er min tulpan för henne! Och en s
grann tulpan med guld i kanten och purpur i bott
nenl! tillade han med en spotsk, nästan ironisk mir
— Jag vill tänka på saken! sade mynheer d
Bourgoing, återtagande hela sin förra gravitet oc
afskedande den unga spanjoren med en temligej
stel nick.
IX.
Mynheer de Bourgoing kunde på hela nattei
icke få en blund i sina ögon. Han endast tänkt
på tulpanen med de purpurfärgade strimmorn:
och den fina guldteckningen i kanterna.
Han hade i sin samling alldeles likadana tul
paner så när som på den der lilla misstankan a
förgyllning i kanten. Det var just denna sist
omständighet, som gjorde varieteten så rar, så ren
rasibus uniquen.
Han gick en hel vecka grubblande och tank.
spridd. Det var intet tvifvel att ju den ung:
spanjoren verkligen vore i besittning af de end:
ännu befintliga sannpskyldiga lökarna. Men också
att gifva sin dotter för en blomsterlök!!
Han skickade vid veckans slut en stafett til
don Hernando med förfrågan om han icke skulle
kunna få se det lefvande exemplaret.
Don Hernando svarade med mycken artighet
att mynheer de Bourgoing skulle vara ofantligt
välkommen, och att han till och med enkom för
nabobens beqvämlighet skulle flytta blomman ner
till exposition i ett rum på nedra botten. Hvad
kunde vara mera belefvadt och förekommande!
Men mynheer de Bourgoinz kom icke.
— Låt honom gå der, låt honom gå derl)
sade den hederlige logarfvaren, hvilken lockat ur
don Hernando hela historien om hans under-