republikens förnämsta patricier,, invände myn heer de Bourgoing, äfvenledes icke utan stolthe — En man med hjerta i bröstet är boren p3 tricier, hvem annars han än må vara... Me eitersom mni väger er dotter på den sorts vigter så vet ni ju att jag icke tigger henne för intet. . Jag ger er min tulpan för henne! Och en s grann tulpan med guld i kanten och purpur i bott nenl! tillade han med en spotsk, nästan ironisk mir — Jag vill tänka på saken! sade mynheer d Bourgoing, återtagande hela sin förra gravitet oc afskedande den unga spanjoren med en temligej stel nick. IX. Mynheer de Bourgoing kunde på hela nattei icke få en blund i sina ögon. Han endast tänkt på tulpanen med de purpurfärgade strimmorn: och den fina guldteckningen i kanterna. Han hade i sin samling alldeles likadana tul paner så när som på den der lilla misstankan a förgyllning i kanten. Det var just denna sist omständighet, som gjorde varieteten så rar, så ren rasibus uniquen. Han gick en hel vecka grubblande och tank. spridd. Det var intet tvifvel att ju den ung: spanjoren verkligen vore i besittning af de end: ännu befintliga sannpskyldiga lökarna. Men också att gifva sin dotter för en blomsterlök!! Han skickade vid veckans slut en stafett til don Hernando med förfrågan om han icke skulle kunna få se det lefvande exemplaret. Don Hernando svarade med mycken artighet att mynheer de Bourgoing skulle vara ofantligt välkommen, och att han till och med enkom för nabobens beqvämlighet skulle flytta blomman ner till exposition i ett rum på nedra botten. Hvad kunde vara mera belefvadt och förekommande! Men mynheer de Bourgoinz kom icke. — Låt honom gå der, låt honom gå derl) sade den hederlige logarfvaren, hvilken lockat ur don Hernando hela historien om hans under