-—-—-————— —. — 7;-—- 22 ÄA ?- 2 ee —
TRAIGO CONMIGO DICHA.
EN BERÄTTELSE AF ORVAR ODD:
Detta är den enkla historien om en tulpan!
Men hvilken tu!pan!.... I sanning litet annat
än dessa alldagliga, nästan prosaiskt enfärgade,
jemnröda eller jemnyua tulpaner, hvilka till öf-
verflöd finnas i hvarenda bondtäppa äfven i det
fattiga Sverge, och hvilkas likväl anspråksfulla
kronor utgöra ända till leda den oundgängliga
hufvud-beståndsdelen i Munkbrons midsommars-
och namnsdags-buketter!
En tulpan, hvarom kanske sjelfva den stora
Trädgårds-föreningen icke i sina djerfvaste dröm-
mar haft någon aning! en tulpan, inför hvilken
de mest aristokratiska och myskerade camellier
skulle böja sina vackra hufvuden och de mest
fjesade peruvianska orchideer skulle se liksom
litet förlägna ut!
Ean tulpan, som borde målas för er med den
finaste penselspets, och den lättaste miniatyrmå-
lar-hand, i stället för aft blott afkonterfejas med
språkets alltid för grofva färger och hårdthändta
manår!... Förlitande mig imedlertid på er goda
inbillningsförmåga, — och jag vore otröstlig, j
fall jag icke ansåge mig kunna räkna på densam-
ma, — vill jag säga, att denna blomma, hvarom
jag går alt göra er en berättelse, mera utmärkte
sig genom en enkel, men ytterst eterisk och, om
man så får säga, förnäm skönhet, än genom nå-
gon braskande, bjert och storbrokig prakt. Hela
klockan var utanpå af en nobel hvit, halft ge-
nomskinlig fårg, snarlik ett ostindiskt Porslin; de
sex prydligt utböjda kronbladen voro i kanten
endast helt sakta penslade med ett finstrimmigt
gult, som man nästan skulle varit färdig alt taga
för en misstänka af förgyllning, men ifrån der
inre besen ådrade sig en den subtiligaste textw
i violelt och purpur, som utåt kronans kanter
förlorade sig i en utspädd rosenröd nyans.
der i korthet de allmännaste dragen i den