Då fångstyrelsen fästat så mycken uppmärksamhet
vid, att Jonson var insatt tjuguätta (28) dygn i mörkt
rum; (der han dock, som genast upplystes, icke på
en gång befannt sig längre än femton (45) eller min-
dre än hvartill en underofficer kan dömas) får jag
nämne, att om icke extrajudicialiter blifvit dömt, utan
domstol kallad, så hade Jorson måst sitta vida längre
— och då utan allt afbrott, uti just samma arrest.
Fångstyrelsen hade icke förut gjort anmärkning
vid tjuguett dygn mörk ceil.
Då fångstyrelsen om Jonsons insättande anmärkte,
på sådant sätt som skedde, och med sådan nitisk if-
ver beirade, visste den dock nogsamt, att för fångar-
ne icke flere eller annorlunda beskeffade serskilda ar-
restrum funnos, än dem jag i mina underdåniga be-
svär af d. 40 sistl. December beskrifvit, och hvarom
härjemte bevis vidfogas. Fångstyrelsen visste äfven,
att ifråo det den förr omnämnde 403 Erikson skar,
tills först domstol, som då genast sammankallades,
och sedan. profosss, bunnit apkomma, alla formaliteter
iakttagne och-allt var öfverståndet, åtgingo trettiosju
(37) dygn, som Erikson tillbragte i samma arrestrum,
som sederm.ra användes för 442 Jonson. 403 Erik-
son led likvisst deraf hverken till hälsa eller synför-
måga — icke en gång till lynnet — hvarom hr ge-