gade Constance; jag pminner mig henne såsom
en dröm från mina första barndoråsår.
sDEröTn kan jag gifva supplysningsjsade Tour-
noi, ocH alla betraktade honom med förundran.
Jan, fortfor han, fogeln är ej heller främmande
för mig, jag igenkänner den på ringer. Utan ho-
nom, herr grefve, bade jag kanske nu stått vid
er sida och aldrig blifvit räknad bland edra mot-
ståndare. Min far dog tidigt, min mor anför-
trodde mig på sin dödssäng åt en vän, för att
följa mig till min framtida bestämmelseort. Hon
sade mig, att en förnäm herre skulle draga för-
sorg om miz, att jag borde söka förtjena hans
kärlek och hans välgerningar. Jag lofvade allt,
var knapt tolf år gammal och hade snart gråtit
ut. Vid min nya ledares hand vandrade jag med
gladt mod ut i den sköna verlden. Ett högt be-
läget stott vid Gironde var målet för vår resa,
och här öfverlemnades jag af min mors vän åt
en gammal man, med hvilken han hade ett tänkt.
hemligt samtal, men detta kunde icke vara den
förnäma herrn, som jag föreställde mig lik en
konung, och med hela mitt lynnes häftighet be-
gärde jag, att biifva förd till honom, så mycket
mera, som min föjjeslagare nu aflägsnat sig, och
den lilla gubben visade en fruktan, som ännu
mera ökade mitt mod. Underrättelsen att siot-
tets herre just nu begaf sig på jagt, förvärrade
min otålighet; jag brann af begär, alt få följa med
honom, att se jägare och hundar, stt skynda i
vilddjurens spår. Den gamle maanen höll mig
ängsligt fast vid handen, på det jag ej måtte und-
komma honom, bad mig, alt förhålla mig stilla,
och förde mig ull en vacker tridgårdspaviljong,
der en papegoja med gyllene ring kring halsen
bland sndra nya föremål föll mig i
en figur ur min första barndoms trollsag
plågade det arma djuret med mina sme
och utbrast. i Höga plädjerop, när jag
förmådde det, att sitta sig på mitt finger.
a gynnare hade imedlertid försott mig med