äga bestämma om sätt och försigtighetsmått vid be-
vakningen, men kommendant med dess underlydande
vara de ansvarige för rymningar — och oordningar
— eller till och med för olyckor af ännu värre
art —!—? 4:9 Kunde hända att Fångstyrelsens obe-
gränsade rättighet att bestämma om fångbevakning
och försigtighetsmåtten dervid, vid vissa tillfällen åt-
minstone, komme att korsa emot Generalbefälhafva-
rens befallningar, eller till och med emot Eders Ma-
jestäts egna, genom chefen för Landtförsvars-depar-
tementet utfärdade general-ordres, beträffande garni-
sonens användande —? Lika så säker som jag är,
att ingen kommendant skulle tveka, om hvem han i
sådant fall borde lyda, lika omöjligt anser jag, det
menningen af ett Kongl. Bref skulle kuuna vara, att
så inveckla förhållanden eller försätta redliga, villigt
lydande tjenare i den svåra belägenhet, att, buru de
än handlade, skulle de ändock kunna komma under
tilltal och blifva dragna inför rätta. .
Redan af det här anförda synes tydligt, att Eders
Maj:ts höga afsigt och vilja blifvit orätt uppfattade
samt vid handlingens uppsättande illa och otydligt
uttryckte. !
Försöket att tyda det kongl. brefvet i motsatts med
hvad :här skedt, anser jag vara sådant, att de som
gjort det, säkerligen hade afhållit sig derifrån om de
förut klart gjort sig reda för hvad ett sådant försök
innebär!
erhålla rapporter om rymningsförsök och oord-
Mningar af svårare! eskaffenhet, — — —
Att fångstyrelsen får underrättelse om sådant, är
säkert lika rätt som nödvändigt
samt att låta i behörig ordning beifra visad underlå-
tenhet i embetsåligganden vid-fångvården, — — —
Att i behörig ordning låta beifra, betyder ove-
dersägeligen: att det åligger fångstyrelsen så föranstalta,
att den som anses skyldig, må inför vederbörlig dom-
stol lagligen blifva tilltalad. De anförde orden be-
tyda alldeles icke, att såsom vid detta tillfälle först
skedde, fångstyrelsen skulle försöka, obehörigen och
befallande i kommendantens embete ingripa.
än äfven uti allt, — — —
Dessa ord äro en följd af de långt förut förekom-
mande ej mindre i hvad angår,, och gifva tillsam-
mans med dem meningen, att: fångstyrelsen skall
tillkomma öfverinseendet och tillsynen uti allt: a.
som rörer ordrvingens, b. och disciplinens hamd-
hafvande bland desse fångar, c. psamt föreskrifters
meddelande för deras behandling; — — —
Hvyad först a. ordningen beträffar, så är fångsty-
relsen både skyldig och berättigad att uppgifva all-
männa föreskrifter, men, uti allt, hvarken kan eller
får den befalla.. Till ordningen hörer t. ex. bestäm-
mandet af timmarne för fångarnes ut- och inläsning.
Enligt sakens natur och gällande instruktioner är det
kommendanten som derom befaller. En sådan befall-
ning kan icke gifvas, hvarken en gång för alla, ej
heller af någon som icke är på stället; den måste
rättas efter årstid, väderlek, förefallande arbeten och
omständigheter eller förhållanden inom fästningen.
Rörande Db. disciplinen,. Den som vistas t. ex. i
Stockholm kan icke handhafva disciplinen, t. ex. på
Carlsten. a
Angående c. föreskrifter. Ar meningen att kom-
mendanterne skola för fångarnes behandling erhålla
föreskriter, så kunna sådane också blott vara all-
männa, icke vara serskilda för hvarje fånge, eller
för hvarje fall, ty dels hvarken kunna eller böra alla
fångar lika behandlas, dels bör icke en gång samma
fånge alltid behandlas på samma sätt — så framt
man icke vill att med deras förbättring skall gå så
som hitintills. .
Är meningen åter, att fångvårdsstyrelsen skall hafva
öfverinseende och tillsyn å de föreskrifter som med-
delas för fångarnes behandling, så måste undersökas
hvarifrån sådana föreskrifter kunna komma?
De kunna härleda sig: 4:0 från Eders Maj:t genom
vederbörande statsexpedition; 2:o från fångvärdssty-
relsen; 3:0 från kommendant.
Öfverinseende och tillsyn å föreskrifter som komma
ifrån Konupgen, kan väl icke tillkomma fångvårds-
styrelsen?
Att fångvårdsstyreisen noga bör betärka hvad den
gör och låter är gifvet, men icke kan antagas att
den fått uppdrag: att hafva öfverinseende och tillsyn
å af dem sjelf gifvande föreskrifter?
Återstår således: att fångstyrelsen skall hafva öf-
verinseende å de föreskrifter som: af kommendant för
fångars behandling meddelas — och en sådan rät-
tighet har verkligen genom nu ifrågavarande kongl.
bref blifvit styrelsen tillagd.
Fångstyrelsen eger derföre tillse, att så tillgår som
Jag och författningar bestämma, samt att de föreskrif-
ter, som (af kommendant) för fångarnes behandling
gifvas, icke äro der motstridande. Finner Fångstyrelsen
något vara föreskrifvet som den tror sig böra anmär-
ka, äge då att som tydligen uttryckt är: låta beifra
men icke att sjelf befallande ingripa, och derigenom
åstadkomma ett större eller värre ondt, än det som
skulle botas.
i följd hvaraf så väl rapporterne öfver fångars an-
komst, som särskildte, för hvarje månad, öfver fån-
garne ålaggde bestraffningar, komma att af kommen-
danterne endast till styrelsen öfver- fängelser och
ärbetsinrättningar afgifvas; — — —
Många, och efter formulärer, till stor del vidlyftiga
och långa fångförteckniogar, rullor, försleger och upp-
gifter, enligt andra, likasom Kongl. brevet af d. 22
Jan. 1839 ännu gällande författningar, har fästnings-
kommendanterne, till stor afsaknad för deras egentliga
öch rätta militäriska bestämmelse och embete, att pål
bestämda tider insända; somlige till och med itrennel
lika lydande exemplår på en gåhg; somlige för hvar-
je månad, andre för qvartaler, andre för half- eller!
ERT SEAN TATE ENSE NR EA