en oundviklig tillhörighet till offentliga middag:
och andra sammankomster, samt att framställnir
garne dervid aldrig ske ur skrift. Denna sed h:
först sedan 40 år tillbaka uppstått, och man föl
säkrar, att det offentliga lifvet deraf vunnit e
ny betydelse.
Åtskilliga personer med anseende här i Kt
penhamn bafva nyligen författat en petition ti
regeringen, och den circulerar nu till unde
skrift, innefattande en protest mot det befarad
beslutet, att Ständerförsarnlingens i Schleswig med
lemmsr skulle förbjudas att tala danska, hvaror
en allvarsam strid, som bekant är, fördes för e
par år sedan. Anledningen till den vigt danskarn
lägga på denna fråga, är den fruktan, att Schle:
wig, som hör under danska kronan och har e
till hälften dansk befolkning, skall mer och me
förtyskas och slutligen under den nuvarand
vicerezenten, prinsen af Augustenburg, möjlige
skilja sig från Danmark, samt draga Jutland me
sig. Det rätta botemedlet häremot vore en kor
stitution, ty då komme Schleswigarne nog af si
sjelfve till Danmark.
Sistlidne Fredag var här en stor Bededag
som fir:des lika med bönedagarne hos oss, me
det är den enda på hela året. Det är en plägsed, at
alla Köpenhamns damer, aftonen före denna helg
dag, gå ut på vallarna kring staden att prome
nera, liksom den 4 Maj hos oss: också såg ma
i Thorsdags ett bvimmel af vandrare, 50 ti
40,000; men toiletterne förekommo i det hel
vida enklare, än på den 4 Maj på Djurgårder
Kronprinsen är nu långt mera populär än for
dom. Hen förer ett stilla och indraget lefnads
sätt, hvilket tillskrifves inflytelsen af hans kär
lek för sin gemål. Tillförene ville man, som be
kant är, beskylla bonom att noz mycket dissiper
sig i sällskaper, och att i valet deraf icke allti
så nosa akta på sin kungliga värdighet.