en oundviklig tillhörighet till offentliga middag: och andra sammankomster, samt att framställnir garne dervid aldrig ske ur skrift. Denna sed h: först sedan 40 år tillbaka uppstått, och man föl säkrar, att det offentliga lifvet deraf vunnit e ny betydelse. Åtskilliga personer med anseende här i Kt penhamn bafva nyligen författat en petition ti regeringen, och den circulerar nu till unde skrift, innefattande en protest mot det befarad beslutet, att Ständerförsarnlingens i Schleswig med lemmsr skulle förbjudas att tala danska, hvaror en allvarsam strid, som bekant är, fördes för e par år sedan. Anledningen till den vigt danskarn lägga på denna fråga, är den fruktan, att Schle: wig, som hör under danska kronan och har e till hälften dansk befolkning, skall mer och me förtyskas och slutligen under den nuvarand vicerezenten, prinsen af Augustenburg, möjlige skilja sig från Danmark, samt draga Jutland me sig. Det rätta botemedlet häremot vore en kor stitution, ty då komme Schleswigarne nog af si sjelfve till Danmark. Sistlidne Fredag var här en stor Bededag som fir:des lika med bönedagarne hos oss, me det är den enda på hela året. Det är en plägsed, at alla Köpenhamns damer, aftonen före denna helg dag, gå ut på vallarna kring staden att prome nera, liksom den 4 Maj hos oss: också såg ma i Thorsdags ett bvimmel af vandrare, 50 ti 40,000; men toiletterne förekommo i det hel vida enklare, än på den 4 Maj på Djurgårder Kronprinsen är nu långt mera populär än for dom. Hen förer ett stilla och indraget lefnads sätt, hvilket tillskrifves inflytelsen af hans kär lek för sin gemål. Tillförene ville man, som be kant är, beskylla bonom att noz mycket dissiper sig i sällskaper, och att i valet deraf icke allti så nosa akta på sin kungliga värdighet.