kerne (hos detta sistnämnde dock endast af dervarande privat-banks sedlar); och stadgas för denna inlösen en för alla privat-banks-sedlar gemensam prescriptionstid af 3 till högst 5 år. Hvad som intill berörde tids utgång ej inkommer, förlorar all rätt till betalning och blir i sådan händelse privat-bankens viost, förbehållen dess redan grundade reserv-fond till uppkommande framtida förlusters betäckande. Anm. Då uppsändandet till Riksbanken af bvad som i orterne inflyter sker till en början hvarje postdag och sedermera för vecka eller månad, blifva några större förskott för denpa inlösen sannolikt icke be höflige och torde till en del kunna lemnas af privatbankens egne kassor. Hvad sålunda inlöses debiteras privat-banken såsom lemnadt kreditiv, för hvilket i mån det öfverstiger värdet i 428 sk. per silfver-riksdaler af det inbetalta sifver-kapita!et, privat-banken till Riksbanken erlägger ränta efter 3 procent om året, derom liqvid uppgöres vid hvarje års slut; dock att räntan beräknas icke efter dag utan för månad eller vecka. Anm. Skillnad i räntebelopp, som derigerom kan uppkomma, torde icke blifva större än som motsyaras af lättnaden i arbetet. Sedan inlösen af privatbankens alla utelöpande sedlar på sådant sätt försiggåt:, utbetalar Riks-banken, vid prescriptionstidens utgång, hvad som möjligen ännu kan återstå af hela det kreditiv, hvartill privat-banken, på grund af reglemente och afgifne säkerhetshanalingar, är berättigadt; men som privatbanken redan från ssdelinlösningens början är i besittning af alla de förmåner kreditivets fulla begagnande medför och sålunda komme att göra en direkt vinst på sedlarnes fördröjda inlösen, skall denna vinst — motsvarande skillnaden i ränta som derunder till riksbanken erlägges och det belopp hvartill denna ränta uppgår när hela kreditivet är uttaget — likaledes tillfolia den förut omnämnde reserv-fonden. För erbållna kreditivet blifva Privatbankens aktieägare Riksbanken solidariskt ansvarige. Skulle framdeles någon del af kreditivet för längre tid blifva i utlåningen obegagnadt, kan detsamma, i sådan händelse, åter få insättas i Riksbanken och Privatbanken derigenom undvika att under tiden derå erlägga ränta. De assignationer, som komma att begagnas för dessa medels återuttagande, blifva lika för alla Privatbanker med skiljaktighet endast till namn ä den Privatbank, som dem ntfärdar, och de personers, hvilka dem underteckna. Blanketterne dertill lydande blott å valörerne 100 och 459 Rdr utlemnas från Riksbanken. Utlåningen besörjes af Privatbanksdirektionerne tillsammans med Riksbankens der avställda ombud, hvars aflöning Riksbanken bekostar; men alla öfriga förvaltnipgsomkostnader bestridas af Privatbankerne sjelfva. Afdelningskontoren komma med vidtagande af derra förändring att upphöra. Anm. De alltför talrika diskontkontoren med deraf lättade utvägar till skuldsättning ästadkomma i ett fattigt land, efter hvad erfarenheten redan visat, mer skada än fromma. Till kassakistan, hvari hypotheken för kreditivet förvaras, har Riksbankens ombud en nyckel och utö:var vid öfverläggningar inom direktionen veto i afseende å dylikt hypotheks antagande, intill dess frågan derom, åtföljd af direktionens förklaring, hunnit af Riksbanksstyrelsen pröfvas och afgöras. Samma ombud förvarar ock under sin värd en afskrift af hvarje dylik säkerhetshandling till lättnad vid bevakningen och undvikande behof af ständig tillgång till originalen. I de årliga revisionerne deltager äfven ett riksbankens ombud, hvars dagtraktamente, under förrättningens pågång, Privatbanken bekostar; och kan tiden för dessa revisigner så bestämmas, att detta ombud, under ep och samma resa, blefve i tillfälle deltaga i revisionen af flere serskilda Privatbanker. Till närmare förtydligande och säsom tillämpning af detta nu anförda, tänka vi oss en Privatbank med ett tecknadt aktiekapital af en million Rdr bko, inom hvilket omfång den önskar kunna med riksmynt fortsätta dess rörelse. Förhållandet blefve då följande: Anskaffadt och till Riksbanken aflemnadt silfver, Rdr 4150,000 Sp. motsvarande å 128 sk. per Silfver-Rdr . . Bko Rdr 400,000: — Säkerhetshandlingar ställde för återstående . . . . . . 600,000: — Riksbanken öfvertager härföre inlösen af Privatbankens alla utelöpande sedlar till belopp af en million Rdr bko, emot erhållande ränta å 3 procent för hvad deraf öfverstiger förstnämnde 400,000 Rdr. Antagande att samtlige förvaltnings-omkostnader, hvilka, efter sedelutgifningens såväl som afdelningskontorens upphörande, böra blifva betydligt lägre än hittills, fullt ersättas af den bögre vinst, som hemtas från de vanliga diskontvilkoren af räntans erläggande på förhand, samt straffräntan, äfvensom af resery-fondens och årsviostens användande i utlåningen, uppoch afskrifningen m. m.; beräknas nämnde million Rdr bko använd i Privatbankens utlåning gifva en behållen vinst af 5 ?, för år med . . Bko Rår 30,000. derifrån dock afgår 3 proc. ränta till Riksbanken för 600,060 Rdr 48,000. hvarefter säsom Privatbankens egen behällna vinst återstår. . . . . . Bko Rdr 32.000. eller 8 procent å kontant inbetalta 430,090 Rar Sp. 400,000 Rdr bko efter realisationsgrund; en vinst, visserligen mindre än den privatbankerne hittills erhållit, men ändock tillräckligt stor, för att uppmuntra till rörelsens fortsättande, äfven om en eller annan at nuvarande aktieägare skulle utur bolaget utgå och derigenom rum komma att lemnas för avdras inträde i stället. Slutligen och till betäckonde af möjligen uppkommande förluster, hvilka, om utlåningen med nödig varsamhet handhbafves, böra för framtiden blilva än färre än hittills, anse vi den bildade reserv-fonden tillräcklig. Följderno af nu framställda förslag blefve sålunda: 4) ökandet af Riksbankens silfverfond; 2) allmänna rörelsekapitalets förökande med ett verkligt mynt; 3) en betydlig räntevinst för Riksbanken; 4) Privatbankssceilarnes upphörande; 5) Privatbanks-rörelseoes närmare begränsning: samt