som de dittills hängt utanpå sig. Så länge en
Konung blindt iöljer deras maximer, bifaller de-
ras önskningar, låter dem titta i korten och un-
m— -mn
der bordet slå sina volter, så länge är han deras!
man; så länge är han en hjelte, en hailgud, hvars 5
allena-styrelse påyrkas, såsom en tros-artikel, och
om hvars godtyckliga förfarande med logar och
författningar och organismer det är ett helgerån
att yttra ett ogillande ord. Men låt blott fram-
träda de ringaste tecken, som föranleda dem att
misstänka, att deras regimente är slut, att andra
styrelse-maximer möjligen komma att göra sig
gällande, genom hvilka de der volterne under
bordet förebyggas, att öppen och rättfram hand-
ling möjligen är att vänta, i förening med en
förbehållsarahet, i ord, hvarigenom det blifver
det lilia koteriet ozörligt att titta i korten tili
busbebof och utstudera afsiglter nog tidigt, för att
vända sis kunskapen till nytta — och hela den
öma royalismen är sin kos; en surmulen obelå-
tenhet och motsträfvighet framsticker, ett grym-
tande likasom af profetiska hotelser låter höra sig
— hemska hbotelser, att de, thronens rätta stöd,
vetandets och duzglighetens depositairer, represen-
tanterne af den enda fraktion af folket, hvilken
duger och af Gudi är ämnad att styra och råda,
med ett ord zräddan af nationen, ämna över-
gifva en olycklig styrelse, som förråder så låga
sympathier, som alt vilja lyssna till hvad folket
behöfver vech begär och söka dess bifall, räkna det
för annat än en vettlös och viljelös, af rofgiriga
demagoger ledd massa.
Naiurligtvis spelas inom bernälte parti, likasom
inom alla andra, rolesne olika efter hvardera skå-
despelarens serskilda lynne och belägenhet. Den
ene, smidizare och ännu icke alldeles misströstan-
de att ändock kunna göra sig någon ting till nyt-
ta, ställer sig såsom devouerad i alla händelser
och söker blott med förtäckta ord skräma och
varna, genom allt häftigare anfall mot de perso-
ner och saker, som de befara att den nya styrel-
sm ME ben OA OA -— -— V om 0
sen kan vara frestad att omfatta; denne har ännul
hopp. Den andre, skarpsyntare och mera initie-
rad, af fordna framgångar och inflytande mera
bortskämd och således mera förbittrad af de nyal
förhållandena, hvari han finner sig för gammall
att söka smyga sig in, kan icke styra sitt elakaj
humör, utan visar sig mera bitter och mulen och
olycksbådande och grymtar orakel-ord, som, efter!
anderaeningen öfversatta, betyda: min giädje lig-
ger i gralven. Af sorg och saknad är sinnet för-
virradt, och dertill göra de gamla vanorne, att
man tror sig ännu kunna drifva sitt spel med
ord, som ingen rot äga i det verkliga iörhållan-
det, och med skrytsamma förespeglingar, hvar-
med man tycker erfareabheten hafva visat att det
beskedliga folket kan afspisas; och så strör man
omkring sig fraser om hjelte dikter och annat
dylikt klingande kram.
Låtom oss för ett ögonblick e!tersinna, hvad en
hjeite-dikt i allmänhet är, och hvad i synnerhet
en sednare tiders bjelte-dikt varit. Ehvad vi kora-
ma att yttra om detta, så skall det dock angå
händelserna och sakerna och det systemn, hvari
de rörde sig, vida mera än de personer, som voro
vållande dertill. Gifvet är, att en regering, ett
system icke kan vara ett abso:ut, sjelfständigt vä-
sende, och att personer således alltid måste tän-
kas såsom deras representanter; men det är icke!
nödvändigt alt uttala, af hvilka personliga beve-
kelse-grunder desse handlat. Den,som målar hän-
delsersa, rår imedlertid icke för, om läsaren tye-
ker sig ana äfven dessa bevekelse-grunder; och
det mesta af det häftiga splitet om det rätta el-
Jer orätta uti att icke lemna fredlysta personer i
fred, kommer vanligen deraf, att de skuggrädde
och ömtålige aldrig väst kunna skilja mellan pers
soner och handlingar, utan tycka de förra vara
angripna genom vidrörandet af de sednare.
Just ett dylikt misstag ligger till grund för or-
dandet om hjeltedikter, ehuru man icke förmår
visa ser, än att det funnits en hbjelten, men icke
kan uppgifva, hvari Jikten, uppenbarat sig. Vi
ve!e nemligen icke vara så elake, att vi antyda,
såsom andra gjort, att det sednare ordet bör ta-
gas I Sh egentliga mening, eller att hela hjelte-
väsendet var diktadt,; vi vele biott säga, att en
bjeite kan vara i den olycklisa ställning, att bhanjl
ingaluada bildar ormkring sig en cyclus afobragder
och stora skapelser, hviiket torde vara rätta me-
ningen med pbjelte-dikt. Till en sådan fordras
högsinthet och droiture i alla förhållanderm till
personer, afsäigelse af alla små bevekelse-grunder
och små sinnes-rörelser, begagnande af stora, raka
vägen vid alla åtgärder, afvisande af allt öroc-
tassleri och sqvaller och fjesk, djupt förakt för
alla orena och omoraliska medel att vinna och
leda menniskor, aktning för ezna ord och löften,
likasom för hvarje annans rätt och öfvertygelse,
tro på menniskors ära och dygd — med ett ord
förakt för allt smått, oreni, lönligt, bakslugt. E;-
känner man, att dessa ingredienser äro nödvändi-
ga i en bjelte-dikt, så må man öppna Sveriges
sednare historia och se, om der finnes någoa
hjelte- dikt. Vi frukta, att man skall fiona ingen
ting dylikt, utan deremot fiona högst bedröfliga
saker. Hafva någonsin de allmänna angelägenhe-
terne behandlats mindre öppet och på de stora,
af lagarna utstakade vägarna? Har någonsin lyck-
sökeri och smygeri på bakvägar varit allmännare?
Hafva nåsonsin de föreskritna formerne blifvit me-
ra kringgångne, de lagliga myndigheterne mera l
förbigångne och missaktade? Hafva någonsin sto-!
ra ord och löften varit mera slösade? Har nå-
gonsin varit mera vädjadt till blind enthusiasm
rn -