— Rörande den af landsortsbladen så mycket agiterade frågan om Privatbankerne, hafva vi ansett oss böra meddela våra läsare ett par insända uppsatser, båda hvar i sitt slag upplysande. Af den förste finner man, att dessa bankers bolag å sin sida sakna hvarken förutseende eller drift för att rangera sin framtid och möta den storm, som möjligtvis kan förestå; i den seduare finner man ett förslag att arrangera sakerne så, att privalbankerne kunde under Riksbankens skydd fortsätta sin verksamhet, utan att deras sedlar vore synliga i rörelsen. Den förra lyder som följer: NÅGOT ANGÅENDE PRIVATBANKERNA. Vid det sammanträde, som hölls i Jönköping d. 44 och 435 Jan. 4843 och hvarvid voro närvarande, icke mindre centraldirektionen vid Smålands Privatbank, än deputerade från afdelningskontoren, äfvensom från Skånes och Nerikes privatbanker, blef den mening rådande, att alla i riket befintliga privatbanker borde under år 1845 hos Kongl. Maj:t gemensamt framställa underdånig anhållan om octroyernes förnyelse, dels för att bevaka bankbolagens fatalier, dels för att bolagen icke måtte, genom ett möjligen nekande svar, bringas i den obehagliga belägenhet att genou. plötslig indragning af sina creditsedlar försätta landet uti ej ringa förlägenhet i afseende på rörelsecapital. Det beslutades derföre, att nytt sammanträde borde hållas med privatbankernas deputerade, under loppet af September månad 1344 eller dessförinnan, om urtima riksdag inträffar. I följd af detta beslut, och då ingen anmärkning deremot vid sedan hållen bolagsstämma med Smålands privatbanks aktieägare blifvit gjord, föreslogo de i sistl. Februari månad församlade revisorer, att bolaget vid då pågående bolagsstämma måtte uppdraga centraldirektionen att göra en sådan inbjudning till de andre privatbankerne, under förhoppning, att ett definitivt och enstämmigt beslut angående underdånig ansökning i ämnet, från rikets samtlige privatbanker, derefter skulle kunna fattas och genom vederbörande direktioner, efter kommunikation med hvarandra, expedieras. Revisorerne yttrade den förmening, att om ock det åsyftade ändamålet beträffande en gemensam ansökning icke skulle vinnas, åtminstone någon lättnad skulle beredas för besluts fattande i den vigtiga frågan, huruvida bolaget borde begagna eller ej dess rättighet att begära prolongation på octroyen. Småländska bankbolaget biföll denna framställning; och då nu det allmänt omtalas såsom säkert, att en urtima riksdag kommer att sammankallas, lärer väl inbjadningen oförtöfvadt komma att ske. Att en sådan öfverläggning vore af stor vigt för privatbankbolagen sjelfva, kan väl svårligen betviflas, då man hör och läser de olika opinioner, som nu råda angående såväl nyttan eller skadan af hela privatbankssystemet, som ändamålsenligheten af de närvarande bankernas sammansättning och rörelse. Den torde äfven kunna blifva af intresse för allmänheten, som väl känner svårigheterna af den rådande penningebristen, men icke ännu kunnat öfvertyga sig om dess sanna orsaker, och ännu mindre för sig utredt de verkningar, som privatbankerna haft och framdeles kunde komma att utöfva på penningerörelsen. Insändaren skulle visst icke anse det nyttigt, om privatbanksbolagen förenade sig för att, med uteslutande af nya banker, söka få sina nuvarande till monopolier nära nog gränsande ohbtroyer eller privilegier förlängda och stadfästade; men ban förmodar, att bolagen icke vidare påräkna att regeringen i detta afseende kommer att fortfara på en så falsk bana, som den i detta fall beträdt, och att således de sjelfva skola blifva så mycket omsorgsfullare, att söka göra sig reda för, huru deras bankrörelse bäst må organiseras, så att den på samma gång kunde betrygga delägarne om en skälig vinst och erbjuda större lättnad och säkerhet i allmänna rörelsen. Otvifvcelaktigt äga bolagen i detta afseende att disponera krafter och organer, hvilka skulle kunna utreda och framställa ändamålsenligare principer för deras organisationer; och kännedomoan derom vore af vigt innan Rikets Ständer samlas och möjligen, såsom ofta skett till följd af ögonblickliga olägenheter och obetänkta förslag, vidtaga beslut, som för lång tid kunna af lägsna oss ifrån ett fritt, men tillika ordnadt och! välgörande banksystem. Det vore således väl om ett sådant möte ju förr dess heldre hölls, samt att dess handlingar och resultater lemnades åt offentligheten. ! Den sednare uppsatsen skulle lemna rika äm-! nen till anmärkningar, men vår mening med dess! införande är blott att allmänheten måtte komma i tillfälle att på förhand se ett thema, hvartill! sannolikt flera variationer äro att förvänta: Då redan för ett par år sedan, i en förtjenstfull tidnings-artikel, och nu sednast uti en i dessa dagarne utkommen skrift: En blick på handelsoch penningeställningen i Sverige, förslag blifvit framställdt om nuvarande privatbanks-sedlarnes inlösen af Riksbanken, såsom enda och slutliga utvägen till afbjolpandet af närvarande förbistringen i vårt sedelväsende, och derigenom detta ämne, hvilket omständigheternes kraf gjort till en af dagens och den stundande riksdagens kanske vigtigasta frågor, sålunda redan kommet under allmänhetens discussion, försöka vi här meddela ett annat, från sistbemälde brochyr-förfettares något afvikaade, förslag till sättet för en dylik inlösnings utförande. Försök till framställning af reglor och sättet för) Privatbanks-scdlarnes inlösen af Riksbanken. För 40 procent af aktiebeloppet aflemnar Privatbarken silver till Riksbanken, och för återstående 60 procent deponeras säkerhetshandlingar, hvilka såsom hittills förvaras vid Landtränteriet i provinsen. För begge dessa summor inlöser Statsbanken pri-t vatbankens alla utelöpande sed!ar med riksmynt. dermed privatbanken sedermera fortsätter bedrifvandet . af dess rörelse, som sålunda, med undarcteg af den; tillfälliga förökningen genom uppoch afskrining eller eg:n upplåning, äfvensom behållen räntevinsts och reserv-fonds användande i utlånisgen, kommer att! hufvudsakligen inskränkas inom belopp ef aktie-teckningen och derigenom mindre underkastas vådan afl fluetuationer än hittills. lakttagandet af nämnde proportion kommo hvarken att medföra någon rubbning i förut stadgade förhållandet för riitsbankens silfver