— Rörande den af landsortsbladen så mycket
agiterade frågan om Privatbankerne, hafva vi an-
sett oss böra meddela våra läsare ett par insän-
da uppsatser, båda hvar i sitt slag upplysande.
Af den förste finner man, att dessa bankers bo-
lag å sin sida sakna hvarken förutseende eller
drift för att rangera sin framtid och möta den
storm, som möjligtvis kan förestå; i den seduare
finner man ett förslag att arrangera sakerne så,
att privalbankerne kunde under Riksbankens skydd
fortsätta sin verksamhet, utan att deras sedlar vo-
re synliga i rörelsen.
Den förra lyder som följer:
NÅGOT ANGÅENDE PRIVATBANKERNA.
Vid det sammanträde, som hölls i Jönköping d. 44
och 435 Jan. 4843 och hvarvid voro närvarande, icke
mindre centraldirektionen vid Smålands Privatbank,
än deputerade från afdelningskontoren, äfvensom från
Skånes och Nerikes privatbanker, blef den mening
rådande, att alla i riket befintliga privatbanker borde
under år 1845 hos Kongl. Maj:t gemensamt fram-
ställa underdånig anhållan om octroyernes förnyelse,
dels för att bevaka bankbolagens fatalier, dels för att
bolagen icke måtte, genom ett möjligen nekande svar,
bringas i den obehagliga belägenhet att genou. plöts-
lig indragning af sina creditsedlar försätta landet uti
ej ringa förlägenhet i afseende på rörelsecapital. Det
beslutades derföre, att nytt sammanträde borde hål-
las med privatbankernas deputerade, under loppet af
September månad 1344 eller dessförinnan, om urtima
riksdag inträffar. I följd af detta beslut, och då in-
gen anmärkning deremot vid sedan hållen bolags-
stämma med Smålands privatbanks aktieägare blifvit
gjord, föreslogo de i sistl. Februari månad församlade
revisorer, att bolaget vid då pågående bolagsstämma
måtte uppdraga centraldirektionen att göra en sådan
inbjudning till de andre privatbankerne, under för-
hoppning, att ett definitivt och enstämmigt beslut
angående underdånig ansökning i ämnet, från rikets
samtlige privatbanker, derefter skulle kunna fattas
och genom vederbörande direktioner, efter kommuni-
kation med hvarandra, expedieras. Revisorerne ytt-
rade den förmening, att om ock det åsyftade ända-
målet beträffande en gemensam ansökning icke skulle
vinnas, åtminstone någon lättnad skulle beredas för
besluts fattande i den vigtiga frågan, huruvida bola-
get borde begagna eller ej dess rättighet att begära
prolongation på octroyen.
Småländska bankbolaget biföll denna framställning;
och då nu det allmänt omtalas såsom säkert, att en
urtima riksdag kommer att sammankallas, lärer väl
inbjadningen oförtöfvadt komma att ske.
Att en sådan öfverläggning vore af stor vigt för
privatbankbolagen sjelfva, kan väl svårligen betviflas,
då man hör och läser de olika opinioner, som nu
råda angående såväl nyttan eller skadan af hela privat-
bankssystemet, som ändamålsenligheten af de närvarande
bankernas sammansättning och rörelse. Den torde
äfven kunna blifva af intresse för allmänheten, som
väl känner svårigheterna af den rådande penninge-
bristen, men icke ännu kunnat öfvertyga sig om dess
sanna orsaker, och ännu mindre för sig utredt de
verkningar, som privatbankerna haft och framdeles
kunde komma att utöfva på penningerörelsen. Insän-
daren skulle visst icke anse det nyttigt, om privat-
banksbolagen förenade sig för att, med uteslutande
af nya banker, söka få sina nuvarande till monopo-
lier nära nog gränsande ohbtroyer eller privilegier för-
längda och stadfästade; men ban förmodar, att bola-
gen icke vidare påräkna att regeringen i detta afse-
ende kommer att fortfara på en så falsk bana, som
den i detta fall beträdt, och att således de sjelfva
skola blifva så mycket omsorgsfullare, att söka göra
sig reda för, huru deras bankrörelse bäst må organi-
seras, så att den på samma gång kunde betrygga
delägarne om en skälig vinst och erbjuda större lätt-
nad och säkerhet i allmänna rörelsen. Otvifvcelaktigt
äga bolagen i detta afseende att disponera krafter
och organer, hvilka skulle kunna utreda och fram-
ställa ändamålsenligare principer för deras organisa-
tioner; och kännedomoan derom vore af vigt innan
Rikets Ständer samlas och möjligen, såsom ofta skett
till följd af ögonblickliga olägenheter och obetänkta
förslag, vidtaga beslut, som för lång tid kunna af
lägsna oss ifrån ett fritt, men tillika ordnadt och!
välgörande banksystem. Det vore således väl om ett
sådant möte ju förr dess heldre hölls, samt att dess
handlingar och resultater lemnades åt offentligheten. !
Den sednare uppsatsen skulle lemna rika äm-!
nen till anmärkningar, men vår mening med dess!
införande är blott att allmänheten måtte komma
i tillfälle att på förhand se ett thema, hvartill!
sannolikt flera variationer äro att förvänta:
Då redan för ett par år sedan, i en förtjenstfull
tidnings-artikel, och nu sednast uti en i dessa dagarne
utkommen skrift: En blick på handels- och penninge-
ställningen i Sverige, förslag blifvit framställdt om
nuvarande privatbanks-sedlarnes inlösen af Riksban-
ken, såsom enda och slutliga utvägen till afbjolpandet
af närvarande förbistringen i vårt sedelväsende, och
derigenom detta ämne, hvilket omständigheternes kraf
gjort till en af dagens och den stundande riksdagens
kanske vigtigasta frågor, sålunda redan kommet un-
der allmänhetens discussion, försöka vi här meddela
ett annat, från sistbemälde brochyr-förfettares något
afvikaade, förslag till sättet för en dylik inlösnings
utförande.
Försök till framställning af reglor och sättet för)
Privatbanks-scdlarnes inlösen af Riksbanken.
För 40 procent af aktiebeloppet aflemnar Privat-
barken silver till Riksbanken, och för återstående
60 procent deponeras säkerhetshandlingar, hvilka så-
som hittills förvaras vid Landtränteriet i provinsen.
För begge dessa summor inlöser Statsbanken pri-t
vatbankens alla utelöpande sed!ar med riksmynt. der-
med privatbanken sedermera fortsätter bedrifvandet .
af dess rörelse, som sålunda, med undarcteg af den;
tillfälliga förökningen genom upp- och afskrining el-
ler eg:n upplåning, äfvensom behållen räntevinsts och
reserv-fonds användande i utlånisgen, kommer att!
hufvudsakligen inskränkas inom belopp ef aktie-teck-
ningen och derigenom mindre underkastas vådan afl
fluetuationer än hittills. lakttagandet af nämnde pro-
portion kommo hvarken att medföra någon rubbning
i förut stadgade förhållandet för riitsbankens silfver-