som de dittills hängt utanpå sig. Så länge en Konung blindt iöljer deras maximer, bifaller deras önskningar, låter dem titta i korten och unm— -mn der bordet slå sina volter, så länge är han deras! man; så länge är han en hjelte, en hailgud, hvars 5 allena-styrelse påyrkas, såsom en tros-artikel, och om hvars godtyckliga förfarande med logar och författningar och organismer det är ett helgerån att yttra ett ogillande ord. Men låt blott framträda de ringaste tecken, som föranleda dem att misstänka, att deras regimente är slut, att andra styrelse-maximer möjligen komma att göra sig gällande, genom hvilka de der volterne under bordet förebyggas, att öppen och rättfram handling möjligen är att vänta, i förening med en förbehållsarahet, i ord, hvarigenom det blifver det lilia koteriet ozörligt att titta i korten tili busbebof och utstudera afsiglter nog tidigt, för att vända sis kunskapen till nytta — och hela den öma royalismen är sin kos; en surmulen obelåtenhet och motsträfvighet framsticker, ett grymtande likasom af profetiska hotelser låter höra sig — hemska hbotelser, att de, thronens rätta stöd, vetandets och duzglighetens depositairer, representanterne af den enda fraktion af folket, hvilken duger och af Gudi är ämnad att styra och råda, med ett ord zräddan af nationen, ämna övergifva en olycklig styrelse, som förråder så låga sympathier, som alt vilja lyssna till hvad folket behöfver vech begär och söka dess bifall, räkna det för annat än en vettlös och viljelös, af rofgiriga demagoger ledd massa. Naiurligtvis spelas inom bernälte parti, likasom inom alla andra, rolesne olika efter hvardera skådespelarens serskilda lynne och belägenhet. Den ene, smidizare och ännu icke alldeles misströstande att ändock kunna göra sig någon ting till nytta, ställer sig såsom devouerad i alla händelser och söker blott med förtäckta ord skräma och varna, genom allt häftigare anfall mot de personer och saker, som de befara att den nya styrelsm ME ben OA OA -— -— V om 0 sen kan vara frestad att omfatta; denne har ännul hopp. Den andre, skarpsyntare och mera initierad, af fordna framgångar och inflytande mera bortskämd och således mera förbittrad af de nyal förhållandena, hvari han finner sig för gammall att söka smyga sig in, kan icke styra sitt elakaj humör, utan visar sig mera bitter och mulen och olycksbådande och grymtar orakel-ord, som, efter! anderaeningen öfversatta, betyda: min giädje ligger i gralven. Af sorg och saknad är sinnet förvirradt, och dertill göra de gamla vanorne, att man tror sig ännu kunna drifva sitt spel med ord, som ingen rot äga i det verkliga iörhållandet, och med skrytsamma förespeglingar, hvarmed man tycker erfareabheten hafva visat att det beskedliga folket kan afspisas; och så strör man omkring sig fraser om hjelte dikter och annat dylikt klingande kram. Låtom oss för ett ögonblick e!tersinna, hvad en hjeite-dikt i allmänhet är, och hvad i synnerhet en sednare tiders bjelte-dikt varit. Ehvad vi korama att yttra om detta, så skall det dock angå händelserna och sakerna och det systemn, hvari de rörde sig, vida mera än de personer, som voro vållande dertill. Gifvet är, att en regering, ett system icke kan vara ett abso:ut, sjelfständigt väsende, och att personer således alltid måste tänkas såsom deras representanter; men det är icke! nödvändigt alt uttala, af hvilka personliga bevekelse-grunder desse handlat. Den,som målar händelsersa, rår imedlertid icke för, om läsaren tyeker sig ana äfven dessa bevekelse-grunder; och det mesta af det häftiga splitet om det rätta elJer orätta uti att icke lemna fredlysta personer i fred, kommer vanligen deraf, att de skuggrädde och ömtålige aldrig väst kunna skilja mellan pers soner och handlingar, utan tycka de förra vara angripna genom vidrörandet af de sednare. Just ett dylikt misstag ligger till grund för ordandet om hjeltedikter, ehuru man icke förmår visa ser, än att det funnits en hbjelten, men icke kan uppgifva, hvari Jikten, uppenbarat sig. Vi ve!e nemligen icke vara så elake, att vi antyda, såsom andra gjort, att det sednare ordet bör tagas I Sh egentliga mening, eller att hela hjelteväsendet var diktadt,; vi vele biott säga, att en bjeite kan vara i den olycklisa ställning, att bhanjl ingaluada bildar ormkring sig en cyclus afobragder och stora skapelser, hviiket torde vara rätta meningen med pbjelte-dikt. Till en sådan fordras högsinthet och droiture i alla förhållanderm till personer, afsäigelse af alla små bevekelse-grunder och små sinnes-rörelser, begagnande af stora, raka vägen vid alla åtgärder, afvisande af allt öroctassleri och sqvaller och fjesk, djupt förakt för alla orena och omoraliska medel att vinna och leda menniskor, aktning för ezna ord och löften, likasom för hvarje annans rätt och öfvertygelse, tro på menniskors ära och dygd — med ett ord förakt för allt smått, oreni, lönligt, bakslugt. E;känner man, att dessa ingredienser äro nödvändiga i en bjelte-dikt, så må man öppna Sveriges sednare historia och se, om der finnes någoa hjeltedikt. Vi frukta, att man skall fiona ingen ting dylikt, utan deremot fiona högst bedröfliga saker. Hafva någonsin de allmänna angelägenheterne behandlats mindre öppet och på de stora, af lagarna utstakade vägarna? Har någonsin lycksökeri och smygeri på bakvägar varit allmännare? Hafva nåsonsin de föreskritna formerne blifvit mera kringgångne, de lagliga myndigheterne mera l förbigångne och missaktade? Hafva någonsin sto-! ra ord och löften varit mera slösade? Har någonsin varit mera vädjadt till blind enthusiasm rn