nen sammanhängde gynonandet af personer, hvilk:
med eller utan öfvertygelse voro böjde eller pas
sande att tjena det hittills följda systemet. Fö
de anfall, hvarför de härigenom utsatte sig, höl
los de skadeslösa dels genom befordringar och tal
rika ordensdekorationer, dels höllo de rig sjelfv:
skadeslösa derigenom, att de till sina politisk;
motståndares skada använde sitt inflytande genon
tusende små kanaler, hvilka alltid stå mekten
innehafvare till buds, och icke alltid: så noga kun
na kontrolleras af offentligheten. I de många tryck
frihetsprocesserna, der ömtåligheten så öppet fram
trädde, strandade vanligtvis dess försök. emot der
starka allmänna anda och den öfverlögsna talang
som utmärker den svenska oppositionspressen, j
äfven ofta emot lagarna. Öfverhufvud var rege
ringen olycklig inom pressen; ty de af henne stif
tade blad dogo alltid, i brist af läsare, för at
lemna rum för nya försök, under det att opposi
tionsbladen äro i bvars mans hand och t. ex. Af.
tonbladet räknar 6000 abonnenter. Så mycke
verksammare visade sig det rådande partiet uto
pressens område genom protektioner, genom at
afgöra rättsfrågor eller mål på sidovägar; korteli
gen genom alla dessa omgångar, som tillgripas, då
kronans rådgifvare genom sin svaghet förlorat stats
mannahållningen och blifvit kamarilla.
Det är icke blott en oratorisk fras, utan vål
verkliga öfvertyzelse, då vi förklare, att störst:
delen af den rättmätiga klagan öfver den hittills
förda förvaltningen icke träffar Carl Johan, utar
många personer i hans omgifning, af hvilka mån
gen i pyare tider endast derföre sökte drifva sy-
stemet framåt, emedan han fann det sådant före
sig, och kände sig för svag att genom ett kraftig
tag ändra dess gång. Hade Carl Jobans vwal in
träffat under en mindre kritisk tidpuokt och re
formpartiets moraliska kraft då varit lika stark
och organiserad som nu, skulle han kanhända sjel!
af uppriktigt bjerta hafva bezynnt reformverket
hvars törnen och lagrar nu tilalla hans son.
Mera sjelfständigt än i den inre politiken sy-
nes Carl Johan hafva rört sig i Sverges ställning
till främmande makter. Den personliga spännin-
gen emella. honom och Napoleon, kejsar Alexan-
ders vänliga närmande, det förmenta behofvet a!
en skyddsmakt emot det fallna Holstein-Gottorp-
ska husets anspråk, hvilka blott väntade på gyn-
nande chancer —-dessa förhållanden föranledde
sammankomsten i Åbo och alliansen emellan Ryss-
land och Sverge, måhända mera än Frankrikes
förolämpningar, hvilka dock från Svenska sidan
onekligen provocerades genom den likgiltighet,
som, i strid mot traktaterna, visades för konti-
nental-systemet, och öfverhufvud genom ett tve-
tydigt uppförande, förolämpningar, dem Napoleon
dock igod tid sökte godtgöra genom anbud al
betydande fördelar, och att återförskaffa Sverge
Finland. I förbigående må här för öfrigt den be-
synnerliga omständigheten anmärkas, att Carl Jo-
hans bemödanden att sluta sig till förbundet emot
Frankrike i början afvisades. Ville man måhän-
da icke binda sig händerna vid en möjlig regle-
ring enligt legitimitetsprincipen i hela Europa?
Enligt hvad Hormosyr berättar, skref Gneisenau
den 29 Juli 4844 — mean erinre sig att Frans-
männens inmarch i Pommern, hvilken uppgifves
såsom skäl för Sverges öfvergång till Rysslands
sida, först inträffade den 27 Januari 1842 — till
grefve Mänster: Kan Eders Excellence väl gilla,
att men tillbakavisat Bernadottes anbud? I hän-
delse af ett krig mellan Frankrike och Ryssland,
kunde ett anfall från Svenska sidan på Finland
blifva ganska farligt för Ryssland, efter hvad jag
haft tillfälle öfvertyga mig om, under mitt vi-
stande i dessa länder. Det vore således väl, att
sysselsätta de 350,060 man, som Sverge kan ställa
i fält, på ett annat båll, och för oss. Detta gör
en skillnad af 400,000 man. Kriget emot Frank-
rike var alldeles icke populärt i Sverge, om man
än icke tager i betraktande det egentliga förhål-
landet med Ryska rubelfonden), som skall hafva
utgjort ett af prisen, för hvilka Sverge slöt sig
till koalitionen. Förgäfves sökte regeringen att
verka på allmänna tänkesättet med den förkla-
ringen, att Kronprinsen ,derigerom trädde i den
store Gustaf Adolphs fotspår, Ty Gustaf Adolph
hade, liksom alla kraftfulla Svenska konungar,
förödmjukat dessa samma Ryssar, med hvilka nu
ett offentligt förbund afslöts på det eröfrade Fin-
lands jord — det första, sedan det fanns ett Sver-
ge och Moskoviter. Det under askan glimmande
urgamla hatet emellan de båda folken bade be-
ständigt ånyo blossat upp i förfärliga krig, och
de trenne gånger, då Sverge varit försänpkt i stof-
tet af den djupaste förnedring, 4724, 4748 och
4809, hade det alltid varit Ryssland, hvarifrån
de förkrossande slagen kommit. Detta national-
hat kunde omöjligen genast försvinna för ett dy-
nastiskt intresse.
Sverges handlimessätt bidrog ganska väsendtligt