och mer lät känna sig. Hon insåg ganska riktigt, att alla dessa reformer hänga tillsammans genom en grundsats — likhetens — och att hvarje fotsbred mark, som reformpartiet vinner, gör det privilegierade partiets ställning mindre säker. Derföre hellre intet, än något; ty detta något leder till allt. Här var samma fina instinkt ledande, som gjorde den bekante österrikiske ministern, grefve Stadion, så obenägen att lemna de borgerliga elementerne tillträde till de högre statsembetena. Nej, nej, en parveny vill ännu längre framl Adeln, såsom kast, har i Sverge intet skäl att medverka till en förändring af det beståndande. Ganska talrik (man räknar 15300 familjer) bekläder den de vigtigaste och indrägtiga:ste plaserna i civilförvaltningen, inom kyrkan, flottan och landtarmåen; härigenom får den åter tillfälle att utbilda sig framför andra samhällsklasser, och isynnerhet på riksdagarne, der hvarje familj äger säte och stämma, göra sitt inflytande gällande till regeringens förmån emot de reformlystna bönderna och hos de vacklande borgrarne. Och att, detta oaktadt, vid riksdagen 4840 opPositionen, hvilken vuxit från den ena riksdagen till den andra, till och med några gånger på Riddarbuset tillkämpade sig majoriteten, är ett tänkvärdt bevis på huru behofvet af reformer icke mera kan emotstås ens af dem, hvilka åtminstone för närvarande genom desamma hotas med de skänbaraste förluster. Men i sjelfva verket kan man också icke betrakta ställningar och förhållanden i Sverige, utan att erkänna att högst ingripande förbättringar äro af behofvet oeftergifligen påkallade. I första rummet kommer folkrepresentationen, hvars oformlighet sticker i ögonen. Fyra kamrar, bestående af adel, prester, borgare och bönder, af hvilka hvar och en med sitt veto kan förhindra de nödvändigaste förbättringar i grundlagarne, af hvilka hvar och en bar till sitt synnerligaste mål att upprätthålla sin kasts enskilda intresse emot de öfrigas, under det en mängd medborgare alldeles icke äro representerade, — en representation, hvars förbandlingar, till och med om den anda, som lifvade den, hos alla vore den bästa, redan i sjelfva sakens natur äro i hög grad slöpande och jemförelsevis utan resultater, och hvilken derföre också aldrig hvarken åstadkommit något u!märkt eller förhindrat något skadligt. En sådan representation kan omöjligen mer ega bestånd inför en mera utbredå politisk odling, som längesedan insett och yrkat ett enklare, teoretiskt riktigare och praktiskt brukbarare system. Samma menliga inflytanden, som denna politiska skråförfattning förer med sig i det högre statslifvet, göra sig äfven gällande i nationalekonomien genom skråväsendet, som är ganska långt utsträckt och af betydligt inflytande. Ingen hbandtverkare på landet får arbeta för staden, intet skrå för sina egna arbeten förfärdiga ens det ringaste tillbehör, hvars tillverkning ligger inom ett annat skrås gebit. Derföre äro industriens alster dyra oeh dåliga, och det förefaller såsom om Sieyes haft detta förhållande för ögonen, då han utropar: Eh, ne connait-on pas les effels du monopole? Sil decourage ceux qwil ecarte, ne sait on pas, qwil rend moins habiles ceux qwil favorise? Ne sait-on pas, que lout ouvrage, dont on eloigne la libre concurrence, sera fait plus cherement et plus mal?, Handeln förlamas af öfverdrifna tullafgifter, hvilka tillika fördyra lefnadsbehofven i det utomdess fattiga landet. Ytterligare står massan af löntagande tjenstemän i det största missförhållande till embetenas nytta, och dyrheten af hela statsförvaltningen har med -skäl blifvit ett föremål för en oupphörlig klagan. Likaså den stående härens förökande och underhållet af en linieflotta af 10 tredäckare och 8 fregatter. Båda dessa inrättningar kunna väl bidraga till lyxen, men kosta betydligt (4844 kostade armcöen 3 millioner och linieflottan 2 millioner riksdaler) och stå, i brukbarbet, betydligen efter beväringen och skärgårdsflottan. Efter det matrosrika. Finlands förlust kan Sverge icke mer våga något öppet sjöslag emot den tredubbelt starkare ryska flottan, och endast genom den store amiralen Ebrensvärds skapelse, skärgårdsflottan, kan det betäcka sina kuster. Civiloch kriminal!agstiftningen har sedan århundraden nästan icke gjort några framsteg. Likaledes befinner sig undervisningsverket i dåligt skick; ty om oskså nästan hvar och en kan läsa och skrifva, så äro likväl de högre läroverken dåliga, och isynnerhet stå universiteten ännu nästan på samma punkt, som för flere hundrade år sedan, och !emwa — då icke enskild flit på något utmärktare sätt kommer dem till bjelp, — endast högst sällan vetenskapligt bildade hufvuden, såsom våra tyska bögskolor. Med det sedan mer än. 30 år konseqvent genomförda motståndet emot alia väsendtiiga förän