Såsom sökande till notarietjensten vid Stockholms stads konsistorium hafva inom fatalierna sig anmält Kongl. hofpredikanten Angeldorff, bataljonspredikanten Almqvist, legationspredikanten i London Carlsson samt v. konsistoriinotarien Lindberg, af hvilka den sist nämnde, efter fataliernas utgång, med döden afgålt. Af de 3 återstående sökande anser jag visserligen Almqvist, som, enligt hvad kändt är, redan innehade förslagsrum till Grenna pastorat af 4:a klassen, då hån sin ansökan till den lediga notarietjensten i Stockholms stads konsistorium inlemnade, från hvilket förslag han ej styrkte sig vara lagligen skiljd, ej, i enlighet med Kongl. Förordningen den 23 Nov. 4756 S 44, Kong!. Förklaringen den 34 Mars 1767, Kongl. Brefvet den 27 April 4763, Kongl. Brefvet den 25 Sept. 4766 och Kongl. Brefyvet den 23 Nov. 1784, behörig att komma under jemförelse och omröstning; men sedan Kongl. Maj:t i nådigt bref d. 46 Januari d. å. ogillat Consistorii Holm. förslag till Jakobs och Johannis församlingar härstädes, anser jag mig nödsakad att, till undvikande af onödig tidsutdrägt, i tillfälle af underdåniga besvär, företaga en pröfning och jemförelse af ej mindre de 2:ne kompetente sökanderne Angeldorffs och Carlssons, än den inkompetente Almqvists ansökningsbandlingar, för att leda mig till det resultat, som rättvisa och billighet fordra. Vid denna jemförelse anser jag först de sökandes tjenstår böra tagas i betraktande, i den mån dessa å en så beskaffad befordringsfråga, som denna, anses böra inverka. Bland de sökande räknar Almqvist omkring 25 och Carlsson 22 tjenstår, tillkomne till större delen genom dubbel årsberäkning, hvaremot Angeldorff endast räknar omkring 46, tillkomne till större delen genom enkel. Härigenom hafva Almqvist och Carlsson, som båda fortfara att vid innehafvande beställningar räkna dubbla år, ett bestämdt försprång i tjenstårsväg framför Angeldorff. Då härtill kommer, att Almqvist dessutom såsom generelt betyg har laudatur i pastoral-examen, hvarigenom han också ansetts berättigad nyssberörde förslagsrum, samt derjemte åtnjuter extra ansökningsrätt, och att Carlsson sedan 1840 är fåstad på en plats, som, efter högst 7 års innehafvande, berättigar till ovilkorlig befordran, äfven om denna icke redan tillförne vore genom förvärfvande af ett betydligare antal tjensteår grundlagd! och försäkrad, så måste dessa båda sökande betraktas såsom de der redan gjort sig förtjenta till bättre lönande beställningar, än den nu sökta, och skulle troligen komma att innebafva denna en mycket kortare tid, än som vore med tjenstens ändamål och intresse förenligt. Nu föreskrifver. Kongl. Förordn. af 14734, sådan-som den finnes citerad i Sveriges Kyrkoförfattning af Schubert, öfversatt med anmärkningar och tillägg af konsistorii förtjenstfulle ordförande, berr doktor Pettersson, 4:sta del, pag. 76, att till konsist. notarietjensten endast sådana skola tagas, som icke redan gjort. sig förtjenta af bättre lönande beställningar, samt att de, som tillsättas, icke alltför länge skola lemnas utan vidare befordran. Då sökanderne! Almqvist och Carlsson, såsom visadt är, redan bunnit öfver den qvalifikation, som i denna författning utsättes för notarietjenster, så anser jag det icke med nämnde författning väl förenligt, att någondera af dem till en sådan tjenst utnämna. Deremot har den tredje sökanden, Angeldorff, såsom nyligen blifven hofpredikant, icke än upphunnit den mängd af tjenstår, att han ännu Kan skäligen räknas förtjent af befordran till bättre lönande beställning), t. ex. pastorat, men har dock såsom den der numera räknar dubbla tjenstår, samt är i pastoral-examen med nästan enhällit laudatur vitsordad, någorlunda bestämd utsigt alt icke alltför länge skola lemnas utan vidare befordran. Enligt min tanke innebar han sålunda ensam bland de sökande den dubbla qvalifikation, som den åberopade 1734 års författning föreskrifver. Tages dernäst i betraktande så väl tiden, som de sökande verkligen såsom prester tjenstgjort, som ock beskaffenheten af de presterliga befattningar, hvari de varit använde, hvilka båda omständigheter, särdeles i afseende på förvärfvad praktisk expeditionserfarenhet och vana vid handläggning7af till prestembetet hörande mål, ovillkorligt måste inverka, så upplysa handlingarne, att Almqvist endast är omkring 1 !V; år äldre prest än Angeldorff och Carlson nära 3 !, år yngre. Almqvist har större delen afsin tjenstetid fungerat som huspredikant och bat. pred:, hvarjemte han någongång bestridt regementspastors göromål vid garcisonsörsamling, och Carlson samlat sine fleste meriter antingen som skollärare celler prest vid en mindre församling utom fäderneslandet. Bådas verkningskrets, ehuru aktningsvärd och meriterande i öfrigt, har följaktligen icke varit egnad, att hos dem utbilda den praktiska duglighet och vana vid mångartade presterliga expeditionsbestyr, som en vidsträcktare pastoralerfarenhet städse medför, och som är ett vilkor för en skicklig kons. not., synnerligen då ban, såsom nu, måste kasta sig midt in i göromålen, utan att förut inom något konsistorium kunna hafva förvärfvat någon speciel erfarenhet af dessa göromåls art serskildt. Deremot befinnes Angeldorffs tjenstemannabana hafva varit en fortsättning af de mest olikartade! och erfarenhet kräfvande presterliga bestyr, dels såsom Vv. pastor vid större prebendeförsamlingar på lanlet, dels som embetsbiträde i flera år vid en vidträckt och svårskött stadsförsamling, dels så:om vikaierande regementspastor vid garnisonsförsamling ml, 4 m., hvilka alla olika befattningar han med vederböandes enhälliga loford bestridt. I vitsordad prakisk duglighet och särdeles lämpligbet för den nu ifräåsavarande tjensten måste jag således bland de sökande tillerkänna Angeldorff företrädet. Afses vidare vitsordade kunskaper, serskildt kyrkigt juridiska, på hvilka här synnerlig vigt måste fåstas, så tillkommer äfven Angeldorff framför hans medsökande ett ovillkorligt företräde. Väl äro bemälte båda sökande philosophie magistrar och särdeles Almqvist i sin philosophiska grad fördelaktigt vitsordad, ifvensom hans pastoralexamen, hvari han har 3 laudlatur, 2:ne cum laude approbatur och i saecimen presidii approbatur af Wexiö konsistorium ansetts böra vitsordas med hufvudbetyget laudatur; men Angeldorffs pastoralexamen, som icke allenast i specimen presidii utan ock i ålla ämnen af 40, och deribland alla hufvudämnen, är vitsordad med laudatur, är så långt öfverlägsen de båda medsökande, att den kan anses såsom en af de utmärktaste, som någonsin blifvit inför något domkapitel aflagde, och då pastoralexame : städse måste anses såsom en fukt icke af aingdoamsstudier, utan af den mera mognade lärdomens