Stockholm d. 29 April 1844.
VOTERINGEN I STOCKHOLMS CONSISTO
RIUM OM HOFPREDIKANTEN ANGEL
DORFFS BEFORDRAN.
För allmänheten synes det af föga vigt, hven
som är notarie i ett consistorium; men notarii
tjensten i Stockholms consistorium får en helt an
nan betydelse, när man besinnar att dess inne
hafvare vanligen ör Presteståndets Sekreterare un
der riksdagarne; och denna betydelse minska
visst icke, om man tänker sig Svenska Biets verk
sammaste skriftställare på en sådan plats, vi
den riksdag som nu tillstundar.
I detta särskilda förhållande låg utan -tvifve
orsaken till den uppmärksamhet, som tidnisgarnt
fästat vid Hr Angeldorffs befordran till ifrågava
rande befattning. Hr Angeldorff och hans gyn
nare ha förmodligen ej funnit sig belåtna med er
dylik publicitet; vi sluta så af tonen i ett bre
till Red. af Aftonbladet från en ibland Hr Ar-
geldorffs befordrare, Hr kyrkoherden Ekdabl, vid
hvilket Hr kyrkoherden bifogat consistorii vote-
ringsptotokoll, med önskan att det måtte införas
fullständigt, för att bland annat visa, alt utnäm-
Ringen icke i minsta mån varit af politisk arli
Detsamma torde väl hvem som helst föreställe
.sig ändå, och utan något sådant bevis; ty att po-
litiska befordringsgrunder skulle synas i ett con-
sistoriiprotokoll har visst aldrig någon kunnat
förutsätta. Men det oaktadt tro vi att allmön-
heten skall, lika med oss, hålla Hr kyrkoherden
Ekdahl räkning för det tillfälle han sålunda be-
redt oss att offentliggöra de andra skäl, genom
hvilka Hr erkebiskopen och dess suffraäganter sökt
öppna väg åt Hr Angeldorff att intaga denna :i
närvarande tidpunkt så vigtiga plats inom det
svenska samhället, och vi efterkomma följaktligen
med utmärkt nöje den genom Hr kyrkoherden
Ekdahl framställda önskan.
I pyssnämnde protokol kan, efter hvad vi re-
dan antydt, naturligtvis ej vara fråga om några
andra befordringsgrunder, än de ostensibla; dessa
åter träffar man fullständigast i det votum, som
först afgsfs, nemligen insändarens, Hr kyrkoher-
den Ekdahls eget, hvilket är så sorgfälligt upp-
satt för ändamålet, att Hr Angeldorff svårligen
kunnat afgifva ett mer utmärkt prof på den
theologiskt-juridiska talang, hvarpå i detta votum
lägges så mycken vigt, om han hade författat
detta betänkande, och åt sig sjelf; isyenerhet om till
juridiken äfven — som sig bör — måste räknas
förmågan att advocera, när sådant tros kunna
bjelpa saken. Ur denna syspunkt betraktadt, är
det i sanning ett arbete, som vittnar om stor
förmåga. Halten af sjelfva skälen deri och det
dervid ådagalagda sättet att viga mellan de två
enda, till slut qvarstående sökandernes förtjen-
ster, har imedlertid fått sin särskilda uppskatt-
ning genom de ledamöter, som röstat för Hr An-
geldorffs medtäflare, msgister Almqvist; och sär-
dees tycks densamma. vara noggrannt undersökt
af doktor Wallin, Det-skulle till och med, vid
läsningen af döktor Wallins votum, kunna hos
en och annan uppstå tvifvel, huruvida voterin-
gen kunnät medföra samma resultat som nu, i
fall händelsen så fogat, att doktor Wallin och
kyrkoherden Ekdahl hade: bordt yttra sig från
hvarandras platser vid consistoriibordet, och så-
ledes i omvänd ordnin3 emot nu.
I afseende på just den förtjenst, som å ömse
sidor anförts såsom en ibland de väsendtligaste
befordringsgrundernä för begge kandidaterna, torde
det ej undfalla den uppmärksamme läsaren, att
de bland Hrr consistoriales, som röstat emot Hr
Angeldorff, ha i afseende på denna förtjenst för
magister Almqvist åberopat Hr doktorns och er-
kebiskopens eget vitsord för denne Hr Angel-
äorffs medtäflare, undef det att Hr doktorn och
erkebiskopen sjelf, alldeles lemnande derhän det
värde, som Hrr consistoriales i öfrigt funnit hos
detta vitsord, och blygsamt förtigande detsamma
i sitt votum, gifvit sin röst åt den vitsordades
medtäflare, Hr Angeldorff.
Såsom ett lämpligt motstycke härtill förefaller
oss den i Hr kyrkoherden Etdahls votum införda
deduktio fill undanrödjande af det erkebiskop-
liga svitsordets krat, när Hr kyrkoherden säger
att fördelen af detta vitsord för Hr Almqvist
uppväges å Angeldorffs sida mer än tillräckligt
ennes nogsamt kända författareförmåga, hvar-
nom han förvärvat ett synnerligen i kyrkligt
hänseende icke ringa distingueradt och aktadt
namn. — I Hr Ekdahls votum, som annars
med så mycken omständlighet upptager allt, hvad
som kan lända Fr Angeldorff till förmån, tycks
det vara en ofullständighet, att man icke finner
till namn eller titel uppgifven någon enda pro-
dukt af den berömda förmågan. Vi ha gjort oss
besvär att eftersöka sådana produkter i svensk
bibliografi, under rubriken kyrkolagfarenhet, men
fastän förmågan skulle vara ;nogsamt kändp, icke
kunnat upptäcka den i detta officiella register
på alla i Sverige sedan minga år tillbaka tryckta
böcker och skrifter; och icke heller Hr Angel-
dorffs skrifställarenaran, såsom p)i kyrkligt hänse-
ende distingueradt och aktadt. Det vore utan
tvifvel intressant om denna Hr Angeldorffs för-
tjexst, som förutsittes så nogsamt känd inom
consistorium, äfven blefve det för allmänheten,
sedan Hr Ekdabls vitsord derom, nu blifvit till
allmänbteten öfverlemnadt. Vi taga så mycket
mer för gifvet att Hr Ekdabl icke kan här vilja
antyda Hr Hofpredikanten Angeldorffs skriftstäl-
leri i Svenska Biet, som åberopandet af detta po-
-. -:-A Li BOR KR ARAVRÄAR 3sK RA LL RR äg