Idokumenterat sig som en djup tänkare och som
Ibland de utmärktaste mästare i sin konsl. — I
löfrige besigtningsmännen biföllo odeladt med full ö
vertygelse detta nya till protokollet tagna utlåtand
Isamt undertecknade hvardera detsamma egenhändig
G. Gänther.
1 IE
REPLIK PÅ ARTIKELN OM WÄDERBRUNN.
I Då vi för kort tid sedan intogo ett sakrik
lyttrande i denna fråga, förbundo vi oss äfve
Jatt intaga ett svar derå, så vidt det höll sig ti
Isak; denna förbindelse fullgöres nu genom med
delande af följande uppsatts af herr kongl. se
kreteraren Nathorst:
Uti Aftonbladet för d. 47 i denna månad har e
artikel om Waäderbrunn, undertecknad af kyrkovär
den och gästgifvaren Nils Nilsson i Önnerstad, bli
vit införd. Jag ämnade i början icke besvara den
men gör det dock nu, af följande skäl:
Då bland en stor del af den tidningsläsande all
mänheten en benägenhet råder, att sätta tro till hvarj
offentligt anfall, huru osanna och obevisade beskyll
ningarne än må vara, så såg jag mig, under loppec
af förliden vinter, nödsakad att vederlägga någr
sanningslösa artiklar i Dagligt Allehanda, i hvilk
min person och mitt goda namn angrepos af en prest
herr Thavenius i Björlunda, och af en annan person
nerr Husberg, hvilka båda mot direktionon för insti
tutet på Wäderbrunn företagit — och tappat — ej
rättegång, förd i afsigt att tiltegna Björlunda försam
liog hela Welanderska stiftelsen, oaktadt denna för
samling redan af samma stiftelse erhållit 8000 rd
bko till inrättande af en sockenskola. Tvingad at
till nögvärn inlåta mig i svaromål mot dylika anfall
skulle ett underlåtande att besvara den nu i fråg:
varande artikeln, hvilken dock mera håller sig vit
sak, säkert tydas som oförmåga att densamma ve
derlägga. Mitt svar är derföre som följer:
Ad. 4. Ingen har, så vidt jag känner, yttrat at;
vid profbhuggningen på Wäderbrunn den amerikan.
ska yxan-segrade öfver den svenska,. Uti den i Sö-
dermanlands tidning införda berättelsen yttrades: Ar
försöket ej ledde till något resultat. Mannen, som
förde den svenska yxan, hade förut i hemlighet a
slipat sidorna på densamma så, att hon i tunnhe
liknade den amerikanska. Det deltog således ickq
någon på vanligt sätt formad svensk yxa i täflipgen,
och svenska yxan kunde derföre hvarken segra eller
besegras. — Det nyssnämnda sveket bemärktes strax!
efteråt, men tiden medgaf ej att förnya försöket, som
således icke afgjorde någonting.
Ad. 2. Hvad åter angår täflingen mellan såg och
yxa, så var dervid ej ens fråga om träds fältningp,
hvarvid, som hvar en vet, yxan har företräde fram-
för sägen, utan om det fällda trädets aftrumning el-
ler afskärning. Afven här har ingen, så vidt jag vet,
talat om något för tillfället afgörande resultat. Hade
Nils Nilsson verkligen, som han säger, rest till stället
för att lära, så hade han blott behöft fråga, för att
blifva upplyst härom.
Ad. 3. Boställets åbyggnader stå qvar der de af
företrädarne för många år sedan blifvit uppbyggde,
och tadlet öfver deras icke symetriska läge, visar ett
serdeles begär att klandra äfven sådant, som icke
berott på den närvarande styrelsen att afhbjelpa. Det
synes snarare hafva härflutit ur någon tadelsjuk herre-
mans penna, än ur Nils Nilssons egen. Vår heder-
värda allmoge plägar ej vara så nogräknad angående
symetrien i byggnader. Hvad det efter skånsk me-
tod lagda halmtaket beträffar, så var det 12 lärlin-
gars första lärospån i detta arbete, och såsom så-
dant ganska lyckadt. Det hade varit lätt att få det
alldeles felfritt, om jag ej mera afsett deras under-
visning och öfniog, än min egen fördel. Med de fel
det har, öfverträffar det dock vida de halmtak, som
Nils Nilsson har att uppvisa, hvarom hvar och en
som sett det, kan öfvertyga sig i fall han passerar
Önnerstad gästgifvaregård. — Man fordrar vanligen
att hvarje arbete, utfördt vid ett landtbruksinstitut,
skall vara fullkomligt, utan att besinna, att man der,
mer än på andra ställen, måste verkställa allt med
oöfvade personer, hvilka, så snart de hunnit blifva
inöfvade, genast utbytas mot nya rekryter.
Ad. 4. Det har ofta vid täflingsplöjningar händt,
att åskådarne under sjelfva plöjningen inträngt på
täflingsfältet, och så nedtrampat de upplöjda tegarne,
att det blifvit svårt, om icke omöjligt, för prisdom-
rarne att fålla ett säkert omdöme om arbetets
beskaffenhet. Det är derföre en vanlig föreskrift vid
alla täflingsplöjningar, att åskådarne skola under plöj-
ningen aflägsna sig från fältet, för att icke störa de
läflande. Så tillgår, enligt uppgift, äfven i England.
Att någon fuskare, hvilken krupit fyrfotad, äfven
kan hafva funnits bland de plöjande, är lätt möjligt,
då täflingen var öppen för alla. Bland de sämst be-
arbetade tegarne befunnos just de, som voro plöjda
af de Wermlänningar, hvilkas omdöme Nils Nilsson
iberopar.
Ad. 5. Hvad jordbruket vid Wäderbrunn angår,
;å synes tydligt, att den nitiske klandraren icke ens
nar begrepp om hvad det vill säga, att omlägga ett
relt fält med sina talrika diken ) och kullriga tegar,
vilka måste igenfyllas och jemnas, under det nya
ch ändamålsenliga anläggas, samt hvilka stora svå-
igheter möta (genom jordens sjunkning m. m.), att
edan första året få det i komplett skick. Ingen be-
är också att han skall förstå detta, men att hanj
kulle hafva litet mindre egenkärlek och sjelfförtroen--
e hade man kunnat vänta. — Det är lätt sagdt, att
ag kunde tagit ett mindre stycke och giort det full-
omligare, men först och främst är det lika svårt att
eräkna jordens sjunkning på ett mindre stycke, som
å ett större, och för det andra är denna omläg.ning
red åtföljande grunddikning nästan enda vilkoret att
i Wäåderbrunas vattensjuka jord att bära skörd,
elst grödan under min företrädares tid sällan varit
nnat än medelmättig och usel, på de gamla, enligt
. Nilssons mening, väl lagda, tegarne. Då detta
fallet, så torde det ursäktas, att jag sökt bereda
ig god skörd på så slort fält som möjligt, upp-
jutande att lägga sista handen vid det nyformerade
ke AA —-—- AN —-
Vid Wäåderbrnuaoan hoefanns 46.400 famnar allar nära
mm -