Idokumenterat sig som en djup tänkare och som Ibland de utmärktaste mästare i sin konsl. — I löfrige besigtningsmännen biföllo odeladt med full ö vertygelse detta nya till protokollet tagna utlåtand Isamt undertecknade hvardera detsamma egenhändig G. Gänther. 1 IE REPLIK PÅ ARTIKELN OM WÄDERBRUNN. I Då vi för kort tid sedan intogo ett sakrik lyttrande i denna fråga, förbundo vi oss äfve Jatt intaga ett svar derå, så vidt det höll sig ti Isak; denna förbindelse fullgöres nu genom med delande af följande uppsatts af herr kongl. se kreteraren Nathorst: Uti Aftonbladet för d. 47 i denna månad har e artikel om Waäderbrunn, undertecknad af kyrkovär den och gästgifvaren Nils Nilsson i Önnerstad, bli vit införd. Jag ämnade i början icke besvara den men gör det dock nu, af följande skäl: Då bland en stor del af den tidningsläsande all mänheten en benägenhet råder, att sätta tro till hvarj offentligt anfall, huru osanna och obevisade beskyll ningarne än må vara, så såg jag mig, under loppec af förliden vinter, nödsakad att vederlägga någr sanningslösa artiklar i Dagligt Allehanda, i hvilk min person och mitt goda namn angrepos af en prest herr Thavenius i Björlunda, och af en annan person nerr Husberg, hvilka båda mot direktionon för insti tutet på Wäderbrunn företagit — och tappat — ej rättegång, förd i afsigt att tiltegna Björlunda försam liog hela Welanderska stiftelsen, oaktadt denna för samling redan af samma stiftelse erhållit 8000 rd bko till inrättande af en sockenskola. Tvingad at till nögvärn inlåta mig i svaromål mot dylika anfall skulle ett underlåtande att besvara den nu i fråg: varande artikeln, hvilken dock mera håller sig vit sak, säkert tydas som oförmåga att densamma ve derlägga. Mitt svar är derföre som följer: Ad. 4. Ingen har, så vidt jag känner, yttrat at; vid profbhuggningen på Wäderbrunn den amerikan. ska yxan-segrade öfver den svenska,. Uti den i Södermanlands tidning införda berättelsen yttrades: Ar försöket ej ledde till något resultat. Mannen, som förde den svenska yxan, hade förut i hemlighet a slipat sidorna på densamma så, att hon i tunnhe liknade den amerikanska. Det deltog således ickq någon på vanligt sätt formad svensk yxa i täflipgen, och svenska yxan kunde derföre hvarken segra eller besegras. — Det nyssnämnda sveket bemärktes strax! efteråt, men tiden medgaf ej att förnya försöket, som således icke afgjorde någonting. Ad. 2. Hvad åter angår täflingen mellan såg och yxa, så var dervid ej ens fråga om träds fältningp, hvarvid, som hvar en vet, yxan har företräde framför sägen, utan om det fällda trädets aftrumning eller afskärning. Afven här har ingen, så vidt jag vet, talat om något för tillfället afgörande resultat. Hade Nils Nilsson verkligen, som han säger, rest till stället för att lära, så hade han blott behöft fråga, för att blifva upplyst härom. Ad. 3. Boställets åbyggnader stå qvar der de af företrädarne för många år sedan blifvit uppbyggde, och tadlet öfver deras icke symetriska läge, visar ett serdeles begär att klandra äfven sådant, som icke berott på den närvarande styrelsen att afhbjelpa. Det synes snarare hafva härflutit ur någon tadelsjuk herremans penna, än ur Nils Nilssons egen. Vår hedervärda allmoge plägar ej vara så nogräknad angående symetrien i byggnader. Hvad det efter skånsk metod lagda halmtaket beträffar, så var det 12 lärlingars första lärospån i detta arbete, och såsom sådant ganska lyckadt. Det hade varit lätt att få det alldeles felfritt, om jag ej mera afsett deras undervisning och öfniog, än min egen fördel. Med de fel det har, öfverträffar det dock vida de halmtak, som Nils Nilsson har att uppvisa, hvarom hvar och en som sett det, kan öfvertyga sig i fall han passerar Önnerstad gästgifvaregård. — Man fordrar vanligen att hvarje arbete, utfördt vid ett landtbruksinstitut, skall vara fullkomligt, utan att besinna, att man der, mer än på andra ställen, måste verkställa allt med oöfvade personer, hvilka, så snart de hunnit blifva inöfvade, genast utbytas mot nya rekryter. Ad. 4. Det har ofta vid täflingsplöjningar händt, att åskådarne under sjelfva plöjningen inträngt på täflingsfältet, och så nedtrampat de upplöjda tegarne, att det blifvit svårt, om icke omöjligt, för prisdomrarne att fålla ett säkert omdöme om arbetets beskaffenhet. Det är derföre en vanlig föreskrift vid alla täflingsplöjningar, att åskådarne skola under plöjningen aflägsna sig från fältet, för att icke störa de läflande. Så tillgår, enligt uppgift, äfven i England. Att någon fuskare, hvilken krupit fyrfotad, äfven kan hafva funnits bland de plöjande, är lätt möjligt, då täflingen var öppen för alla. Bland de sämst bearbetade tegarne befunnos just de, som voro plöjda af de Wermlänningar, hvilkas omdöme Nils Nilsson iberopar. Ad. 5. Hvad jordbruket vid Wäderbrunn angår, ;å synes tydligt, att den nitiske klandraren icke ens nar begrepp om hvad det vill säga, att omlägga ett relt fält med sina talrika diken ) och kullriga tegar, vilka måste igenfyllas och jemnas, under det nya ch ändamålsenliga anläggas, samt hvilka stora svåigheter möta (genom jordens sjunkning m. m.), att edan första året få det i komplett skick. Ingen beär också att han skall förstå detta, men att hanj kulle hafva litet mindre egenkärlek och sjelfförtroen-e hade man kunnat vänta. — Det är lätt sagdt, att ag kunde tagit ett mindre stycke och giort det fullomligare, men först och främst är det lika svårt att eräkna jordens sjunkning på ett mindre stycke, som å ett större, och för det andra är denna omläg.ning red åtföljande grunddikning nästan enda vilkoret att i Wäåderbrunas vattensjuka jord att bära skörd, elst grödan under min företrädares tid sällan varit nnat än medelmättig och usel, på de gamla, enligt . Nilssons mening, väl lagda, tegarne. Då detta fallet, så torde det ursäktas, att jag sökt bereda ig god skörd på så slort fält som möjligt, uppjutande att lägga sista handen vid det nyformerade ke AA —-—AN —Vid Wäåderbrnuaoan hoefanns 46.400 famnar allar nära mm