lemnades obemärkt till strådöden och handtlanarna att suga på ramarna ETITION FRÅN SKEPPSREDARE, FÖR SVENSKA HANDELSFLOTTANS UPPHJELPANDE OCH FRAKTFARTENS BEFRÄMJANDE. En sådan petition har för någon tid sedan till Regeringen inkommit, och är i dag intagen i Dagigt Allehanda sarot meddelas äfven här nedanför. De petita den innefattar äro: borttagande af allt det, som fördyrar svenska fartygs utrustning och underhåll, samt uppmuntran genom exportoch imporipremier för farten på de orter, å hvilka svensk handel ännu icke redan är etablerad. Hvad det förra angår, så har det ofta tillförne blifvit begärdt, och man har kunnat förutse att denna begäran skulle återkomma. Det är ock svårt att finna någon invändning mot dess billighet. Fartyget, exportoch importverktyget så väl som medlet för omsättningen inom landet , är ett så vigtigt hufvudinstrument för alla näringar i ett för sjöfart egnadt land, att det aldrig kan blifva klokt att fördyra det; dertill kommer, att fraktfarten är en egen näring, som både direkte och indirekte kan inbringa rätt betydligt. Vi betvifla icke att, då Regeringen bebjertar detta, uppmärksamheten äfven sträckes till hindren mot landtmannaseglationen, och att de inhemska fabriker, som arbeta för materiellen till fartygs utrustning, vinna nödig lindring i importtullen å rudimaterien. Rörande den andra punkten, eller svenska sjöfartens utsträckande till förut icke befarna orter, medelst exportoch importpremier, är klart att dess beviljande förutsätter möjlighet och tid för Regeringen ati undersöka och bedöma de serskildå fail, som dervid förete sig. Man fordrar eljegt af handeln i ett land, att den sjelf, om men så får säga, bryter sig nya vägar, emedan detta innefattar den vissaste garantien för att de blifva naturliga. Det kommer nu an på, om den svenska handeln och sjöfarten råkat i den svaghet, att den icke förmår bestrida kostnaden för sin utveckling. Vi tilltro oss icke nu ingå i undersökning derom, men äro öfvertygade att den i alla fall icke uteblifver. Petitlionen lyder som följer: S. ÅA. E. Svenska handelsflottan, hvilken i äldre tider utgjort era af detta lands rikaste inkomstkällor och som då äfwven var i stånd att vid påkommande behof förse Öfrlogsflottan med, tillräckligt antal öfvade Sjömän, Faade småningom sjunkit gonska lågt, så väl till lästetal som skeppens godhet, i jemförelse med andra nationers. De gamla fartygen såldes till Norrmän, och få bygdes under många års tid. Det tycktes som hade intresset för sjöferten helt och hållet öfvergifvit Sverige, då lyckligtvis för omkring 7 år sedån en bättre anda inträdde. Man Eörjar åter inse Skeppsrörelsens vigt för ett land med Sverges insulära Jäge, hvilket besitter en så vidsträckt kust med goda hamnar och som äger så stort öfverflöd på Skeppsbyggnads-meterialier, så god tillgång på voluminösa exportartiklar, för hvars utförsel erfordras ett ansenligt lästetal.: Följaktligen uppstod en för det allmänna serdeles fördelaktig täflan, ej blott att bygga fartyg, men isynnerhet att dervid, utan afseende på kostnad, begagna nyare tiders uppfioningar till en förbättrad Sjö-örchitectur. Sverge har sålunda nu fått en handelsflotta af nära 70,000 lästers drägt, som kostat minst 42 millioner Rdr Bko, hvaribland 432 fartyg af tillsammans 20,000 läster äro-kopparförhydde, och hvilka, såsom egentligen beräknade på snällsegling, äro för dyrbara och för litet lastdryga, att användas till transport af inhemska produkter inom Europa, eller till hemtning af salt. Dessa 132 kopprade fartyg skulle utan tvifvel, ifall de kunde ständigt sysselsättas i den transatlantiska fraktfart, som utgjort deras första bestämmelse, samt deremel!an begagnas att hemta landets behof af andra verldsdelars alster från första produktionsorterna, kunna bereda en nationalvinst, säkert motsvarande behåtlnin gen af en eller annan af de vigtigare ansedde inhemska näringar, till hvars uppmuntran staten ofta gjort betydliga uppoffringar, medan deremot handeln och sjöfarten, ehuru ej sällan till sin verksamhet begränsade genom restrictioner, pålagde till skydd för samma näringar, icke begärt eller erhållit understöd af det allmänna. Under de tvenne sistförflutna åren hafva emellertid skeppsredare haft att bekämpa en svår konjunktur, som redan vållat betydliga förluster, så mycket mera känbara, som de på flottans förbättring nedlagde stora kapitaler icke hunnit lemna någon synnerlig afkastning. Redares förnämsta omsorg är derföre nu att söka sälja sina fartyg med måttlig uppoffring, men äfven dertill erbjudas i detta ögonblick blott få tillfällen, emedan all böjelse för skeppsrederi försvunnit, till följe af. den olyckliga fraktkonjunkturen. Det kan icke nekas, att vära fartyg i snabbsegling och prydligt utseende, så väl som styrkå, nu äro fullt jemförliga med de bästa utländska, men frakter sakt nas på de orter, hvilka vanligen besökas af våra skepp, och Sverges handelsförhållanden hafva ej allmänt hunnit utsträckas till mera aflägse faryatten, emedan vi varit i saknad af -de lättnader, hvilka i erta afseende stå andra nationers handlande till uds. DM