lemnades obemärkt till strådöden och handtlan-
arna att suga på ramarna
ETITION FRÅN SKEPPSREDARE, FÖR SVEN-
SKA HANDELSFLOTTANS UPPHJELPANDE
OCH FRAKTFARTENS BEFRÄMJANDE.
En sådan petition har för någon tid sedan till
Regeringen inkommit, och är i dag intagen i Dag-
igt Allehanda sarot meddelas äfven här nedanför.
De petita den innefattar äro: borttagande af allt
det, som fördyrar svenska fartygs utrustning och
underhåll, samt uppmuntran genom export- och
imporipremier för farten på de orter, å hvilka
svensk handel ännu icke redan är etablerad. Hvad
det förra angår, så har det ofta tillförne blifvit
begärdt, och man har kunnat förutse att denna
begäran skulle återkomma. Det är ock svårt att
finna någon invändning mot dess billighet. Far-
tyget, export- och importverktyget så väl som
medlet för omsättningen inom landet , är ett så
vigtigt hufvudinstrument för alla näringar i ett
för sjöfart egnadt land, att det aldrig kan blifva
klokt att fördyra det; dertill kommer, att frakt-
farten är en egen näring, som både direkte och
indirekte kan inbringa rätt betydligt. Vi betvifla
icke att, då Regeringen bebjertar detta, uppmärk-
samheten äfven sträckes till hindren mot landt-
mannaseglationen, och att de inhemska fabriker,
som arbeta för materiellen till fartygs utrustning,
vinna nödig lindring i importtullen å rudimate-
rien. Rörande den andra punkten, eller svenska
sjöfartens utsträckande till förut icke befarna or-
ter, medelst export- och importpremier, är klart
att dess beviljande förutsätter möjlighet och tid
för Regeringen ati undersöka och bedöma de ser-
skildå fail, som dervid förete sig. Man fordrar
eljegt af handeln i ett land, att den sjelf, om
men så får säga, bryter sig nya vägar, emedan detta
innefattar den vissaste garantien för att de blifva
naturliga. Det kommer nu an på, om den sven-
ska handeln och sjöfarten råkat i den svaghet,
att den icke förmår bestrida kostnaden för sin
utveckling. Vi tilltro oss icke nu ingå i under-
sökning derom, men äro öfvertygade att den i
alla fall icke uteblifver.
Petitlionen lyder som följer:
S. ÅA. E.
Svenska handelsflottan, hvilken i äldre tider utgjort
era af detta lands rikaste inkomstkällor och som då
äfwven var i stånd att vid påkommande behof förse
Öfrlogsflottan med, tillräckligt antal öfvade Sjömän,
Faade småningom sjunkit gonska lågt, så väl till läste-
tal som skeppens godhet, i jemförelse med andra na-
tioners. De gamla fartygen såldes till Norrmän, och
få bygdes under många års tid. Det tycktes som
hade intresset för sjöferten helt och hållet öfvergifvit
Sverige, då lyckligtvis för omkring 7 år sedån en
bättre anda inträdde.
Man Eörjar åter inse Skeppsrörelsens vigt för ett
land med Sverges insulära Jäge, hvilket besitter en så
vidsträckt kust med goda hamnar och som äger så
stort öfverflöd på Skeppsbyggnads-meterialier, så god
tillgång på voluminösa exportartiklar, för hvars utför-
sel erfordras ett ansenligt lästetal.:
Följaktligen uppstod en för det allmänna serdeles
fördelaktig täflan, ej blott att bygga fartyg, men isyn-
nerhet att dervid, utan afseende på kostnad, begagna
nyare tiders uppfioningar till en förbättrad Sjö-örchi-
tectur. Sverge har sålunda nu fått en handelsflotta
af nära 70,000 lästers drägt, som kostat minst 42
millioner Rdr Bko, hvaribland 432 fartyg af tillsam-
mans 20,000 läster äro-kopparförhydde, och hvilka,
såsom egentligen beräknade på snällsegling, äro för
dyrbara och för litet lastdryga, att användas till trans-
port af inhemska produkter inom Europa, eller till
hemtning af salt.
Dessa 132 kopprade fartyg skulle utan tvifvel, ifall
de kunde ständigt sysselsättas i den transatlantiska
fraktfart, som utgjort deras första bestämmelse, samt
deremel!an begagnas att hemta landets behof af an-
dra verldsdelars alster från första produktionsorter-
na, kunna bereda en nationalvinst, säkert motsvaran-
de behåtlnin gen af en eller annan af de vigtigare an-
sedde inhemska näringar, till hvars uppmuntran sta-
ten ofta gjort betydliga uppoffringar, medan deremot
handeln och sjöfarten, ehuru ej sällan till sin verk-
samhet begränsade genom restrictioner, pålagde till
skydd för samma näringar, icke begärt eller erhållit
understöd af det allmänna.
Under de tvenne sistförflutna åren hafva emellertid
skeppsredare haft att bekämpa en svår konjunktur,
som redan vållat betydliga förluster, så mycket mera
känbara, som de på flottans förbättring nedlagde stora
kapitaler icke hunnit lemna någon synnerlig afkast-
ning. Redares förnämsta omsorg är derföre nu att
söka sälja sina fartyg med måttlig uppoffring, men
äfven dertill erbjudas i detta ögonblick blott få till-
fällen, emedan all böjelse för skeppsrederi försvunnit,
till följe af. den olyckliga fraktkonjunkturen.
Det kan icke nekas, att vära fartyg i snabbsegling
och prydligt utseende, så väl som styrkå, nu äro fullt
jemförliga med de bästa utländska, men frakter sakt
nas på de orter, hvilka vanligen besökas af våra
skepp, och Sverges handelsförhållanden hafva ej all-
mänt hunnit utsträckas till mera aflägse faryatten,
emedan vi varit i saknad af -de lättnader, hvilka i
erta afseende stå andra nationers handlande till
uds.
DM