IHUDSLATUC III HUDHUIIT VIMDUU, CJ IUIMUIUL SUP Sf SJSLET,
fröken Elise Cedersköld, säsom ägare till 2:ne aktier,
län äfven för herr Grosshandlaren Bibau, såsom teck-
nare för 40 aktier.
Sedan mina principaler, på sätt af protokollet in-
hemtas, blifvit förvägrade att föra någon talan vid sam-
manträdet, tillkännagaf jag, det ändamålet med min
inställelse egentligen vore, att prolestera emot beslu-
Ilet om fortsättning af Brukets och Verkstädernes
I drift, i fall ett sådant beslut skulle fatias, äfvensom
emol hvarje annat beslut, som i någon mon vore
stiidande emot Korkurslagens föreskrifter; att då
gode männens första pligt, enligt konkurslagen, vore
latt göra sig noga underrättade om boets tillstånd,
hvilket vid en förvaltning, sådan som denna, icke lät
Isig göra, utan att taga en fullständig kännedom om
Iiorehållet af brukets böcker och räkenskaper, så ville
jag å mina principalers vägnar påyrka, att gode män-
inen genast måtte affordra direktören nämnde böc-
ker och räkenskaper, samt att det derefter uppdro
ges åt någre skicklige personer, att, med ledning
deraf, undersöka och utreda, huruvida de betydliga
penningesummor, som till direktörerne förvaltning
A öfverlemnats, blifvit i öfverensstämmelse med lem-
nade föreskrifter till uppgifne ändamål använde.
Att få denna framställning tili protokoll antecknad
vägrades mig af herr Kammarrättsrådet Tauvon, herr
Advokatfiskalen Rydqvist samt herr Grosshandlaren
Schwan, och om jag ej missminner mig, äfven herr
friherre Wrede, hvarjemte herr Advokatfiskalen Ryd-
qvist i sammanhang dermed tillsporde mig, om jag
ville föra talan i egenskap af gäldenär.
Härå svarade jag, det jag redan hade såväl vid
detta sammanträde, som ock inför Kongl. Hofrätten
uttryckligen tillkännagifvit, att-jag instäl t mig i egen-
skap af fordringsägare för de aktier jag representerade,
att Kongl. Hofrätten äfven tillåtit mig! att i sådan
egenskop deltaga uti valet. wu bite, män :
o
mu
min syster beträffade, så kunde. ho ÅS SR I
tvenne aktier, eller till innehafyaran åttllda (Ö ISAR
ser, aldrig utur någon syppunktobetraktas såsom CL
denär, enär ägaren till dessa: 2:te aitier ieke-döltagit)
uti något beslut om bolagets skuldsättning; samt att;
hvad herr Grosshandlaren Bibau åter vitkomme, så
hade han visserligen varit närvarande wid tågra bo-
lagsstämmor, då beslut fattats ångående .låns upp-
tagande; men om han ock skulle i och föf::återgäl-
dandet af dessa lån komma att anses - såsom. gäl-
denär i proportion af sin delaktighet i besiuten,
hvi!ket endast tillkom domaren, men icke--fordrings-
ägaren att afgöra, så vore det likväl klart, att hans
rätt är beroende så väl derpå, huruvida de upplåvte
medlen verkligen blifvit eniigt meddelade föreskriter
för uppgifne ändamål använde, som äfven derpå,
att de afträdde tilljångarne, som uppgifvits med
omkring 200.000 Rdr banko öfverstiga skulderne,
icke så förvaltades, att det blifver brist i stället för
öfv-rskott. På grund af hvad jag sålunda anfört, för-
nyade jag min förut afgifna protest och mitt fram-
ställda yrkande, med anhållan, att få sådant i pro-
tokollet tecknadt, de öfriga kreditorerne naturligtvis
obetaget att derå fästa hvad afseende man behagade.
Men då man sådant allt oaktadt fortfarande vägra-
de att låta min protest och mitt yrkande i protokol-
let intagas, samt såmedelst för tillfället satte sig utom
all lag, så återstår nu för mig ingen annan utväg,
än att hos Kongl. Hofrätten göra anmälan om för-
hållandet med ödmjuk begäran, det Kongl. Hofrätten
behagade, på grund af 26 i Konkurslagen, käfva
beslutet och förvisa ärendet till afgörande å ny
sammankomst.
— Utaf innehållet af aktiebrefven, hvaraf en afskrift
härjemte bifogas, bebagade Kong!. Hofrätten inhemta,
att hvarje aktiebref innefattar en af bolagets direk-
tion till innehafvaren ställd förbindelse, att intill 4844
års slut erbålla 6 procents ränta å det försträckta ka-
pitalet 4000 Rdr Banko, samt att derefter allt fram-
gent undfå årlig utdelning. Då direktionen ännu
icke fullgjort sin förbindelse i afseende på utdelnin-
gen för de 2:ne sistförflutna åren, så följer deraf, att
aktieinnehafvaren i denna stund har att fordra sådan
utdelning, hvarå aktiebrefvet utgör fordringsbeviset,
då konkurslagen, med undantag af allmänna åklaga-
ren, icke mer än 2:ne slags parter, nemligen cessio-
nant och fordringsägare, — och då ingen kan tvin-
gas att blifva cessionant i annan ordning, än den
konkurslagen bestämmer, men något sådant tvång
ännu icke ens blifvit försökt emot mina principaler,
hvilka icke heller gedvilligt ämna försätta sig i kon-
kurstillstånd, så följer bäraf, att mina principaler an-
tingen måste förklaras icke vara parter i konkurs-
målet, eller ock såsom fordringsägare betraktas.
Vid första påseende skall det måhända synas mån-
gen besynneriigt, huru ägare till aktier i ett bolag,
hvars tillgångar blifvit till borgenärers förnöjande af-
trädde, skall kunna komma att räknas till dessas an-
tal. Men, om man med den ringaste uppmärksam-
het granskar verkliga förhållandet, skall det blifva
lika klart, att ägaren af den till innehbafvaren ställda
aktieförbindelsen är fordringsägare i konkursen, som
det blifver enkelt att afgöra sjelfva konkurstvisten, derest
man, i stället att lyssna till de måhända i mer eller
mindre mån partiske så kallade rättslärdes spetsfun-
diga argumentationer, endast tager sunda förnuftet
till sin bjelp.
Med ledning deraf skall det otvifvelaktigt visa sig
klart, att, sedan de intecknade skulderna blifvit med
panterne guldne, skola de återstående tillgångarne
pro rata parte fördelas emellan alla dem, som äga
direktionens så beskaffade skuldförbindelser eller for-
dringsbevis, för hvilka någon serskild säkerhet icke
blifvit lemnad. Då nu hvarje aktie innefattar en så
beskaffad förbindelse, eller ett af direktionen utgifvet
fordringsbevis, så följer häraf, att hvarje aktieägare
mäste såsom fordringsägare anses och erhålla utdel-
ning i likhet med öfrige oprioriterade fordringsägare.
Riktigheten af denna åsigt måste ligga för öppen dag,
då man besinnar, att aktieförbindelserna äro ställda
till innehafvaren, och att de således kunna hafva så-
som pant, gäfva eller medelst köp och byte kommit
andra personers ägo än dem, som fattat beslut om
ånens upptagande.
För hvad som i de afträdda tillgångarne brister,
ill skuldernas betalning, må fordringsägarne derefter
hålla sig till bolagsdirektörerne, som utgifvit förbin-
lelserna.
Kunna direktörerne visa, att flere eller färre af då
varande aktieägare bemyndigat dem till lånens upp-
.agande, så måste de, som lemnat dessa uppdrag, en-
igt 48 Kap. 2 S Handelsbalken, ansvara för skul-