TIL ratt klara; och tankegangen 1 BbBanko-Utskoltels af 1834 års Ständer bifallna, Utlåtande förefaller oss temmeligen osäker och med sig sjelf i motsägelse. Ut. skoltets förutsättning, att Banken skulle på utländska handelsplatser på ganska billiga villkor få kreditif, är ganska riktig. t Banken skulle utan tvivel med uppräckta händer lemnas så stort kreditif, som den behagade, och på billigare vilkor än åt andra korporationer eller enskilta. Men vu uppstår frågan: skall kreditivet anlitas för att under inträffande tillfällig kursstegring förekomma en betydligare utvexling och utskeppning af bankens silfver, eller för att. sedan bankens silfverförråd genom utvexling blifvit minskadt, åter fylla detsamma? En hvar torde finna det första alternativet förnuftigast. och att följaktligen bankens operationer vid begagnandet af kreditivet borde vara riktade åt detta syftemål. Men då frågas, buru och på hvad sätt skall kreditivet begagnas? Vi inse blott 2:ne sätt, det ena att banken på sitt kreditif upplivar ädla metaller och låter dessa ifrån den utländska platsen ingå i dess bvalf; det andra att banken trasserar på de utländska bankierer. hos hvilka den har kreditiv. Att på kredit låta komma silfver och gu!d utrikes ifrån, medan egna förråder ännu vo70 oantastade, skulle naturligtvis vara en lika öfverflödig som dåraktig onveration. Införskrifningen deraf kommer således rimligtvis först i fråga, sedan bankens eget silfver blifvit utfördt. Men banken förlorar alltid derpå inörselskostnaderna, likasom den enskilte får betala utförselskostnader, och således förloras på denna utoch ioförsel onödigtvis dubbla transportkostnader. Mindre besvärligt och mindre kostbart för alla parter är väl då, att banken, vid inträf fend2 starkare anlepp på dess metalliska fond, trasserar på sin banhkier — ränta och provision blefve i båda fallen ungefärligen lika — och detta sätt att bibehålla bankens metalliska kassa i behörigt skick är så mycket lampligare, som det kan verkställas utan tidspillan, och i mån af behofvet. Kan det derjem te icke bestridas, att en sådan trassering är lika verksem som silfrets export, då ingen förvuftig lär göra sig besvär att sända silfver för en utrikes liqvid, när det icke kostar mera att skicka den mycket vigare vexeln, så kan väl heller icke bestridas, att d-nna utväg är just den, som. banken företrädesvis bör begagna. Men om banken trasserar, huru skola dessa trattor utgå? — ILåna ut trattor hörer till sällsyntheterna; således lära de väl endast komma att utgå emot godkändt mynt, silfver, gu!d eller bankosedlar, d. v. s. säljas: någon annat begrepp kan dervid i sjelfva verket icke fästas. Då återstår att öfverväga efter hvilken grund, denna försäljning skall ske. Ingen klok köpman sälier en god vara till betydligt lägre pris än andra samtidigt kunna sälja den. Det gångbara priset på traitor, d. v. s. vexelkursen, bör således vara rättesnöret för bankens operation. Men då ju hufvudafsigten med kreditivet och dess begagnande är att möta efterrågan af silver, så är det dertill nödigt, att bankens pris på sina vex!ar bålles något under den kurs-point, vid hvilket det för tillfället vore mera uträkning att sända silfver än vexlar; och likaledes torde vara nödigt att bankens vexlar äro ställda på så kort sigt, som omständigheterna fordra. När då banken, i mån af vexelbehofvet, håler börsen tillhanda sina trattor, till ett pris, som icke medgifver vinst af silfversxport, så värnar den om sin metalliska kassa, och behöfver icke minska landets scdelstock ; ty det är klart att de seclar banken får för sina vexlar, kunna i diskontväg åter utsläppas i rörelsen, hvilket deremot icke kan ske, om sedlarne invexlas emot bankens silfver, så vida den bestämda proportionen emellan båda skall iakttagas: Delta är den väsentliga skillnaden emellan vexelbehofvets fylland genom utvexling af bankens silfver eller genom utställande af dess vexlar. Men antingen nu banken trasserar vexlar på sitt kreditif eller derpå lyfter metallisk valuta, så sätter den sig derigenom i skuld hos den främmande bankieren, och denna skuld måste naturligtvis betalas. Detta sker på tvenne sätt, antingen med klingande valuta eller medelst remiss af vexlar. Att skicka den förstvämnda torde svårligen komma i fråga såsom bankens egen operation; utan lärer väl banken, för återbetalning af de å kreditivet lyftade summor, i sista rummet komma att köpa wexlar, för att dermed betäcka sina trattor. Det ligger i sakens natur, att banken till dessa uppköp bör begagna sådana tider då en ymnigare vexeltillgång på börsen sänker kursen och de böra göras med den måtta och urskiljning att kursen icke derigenom otillbörligen drifves upp hvilket allt en sakkunnig och uppmärksam bankosty relse nogsamt vet att bedöma. En permanent un derbalance i vår handel med utlandet, hvarigenon verklig vexelbrist skulle är ifrån år uppstå, och sil! ver behöfva utföras för att saldera balancen, är ick tänkbar, och vederlägges af alla länders och äfven vå egen erfarenhet. Banken uppträder derföre med si credit och sina resurcer blott såsom medlare emella de vexlande perioderne af knappare och ympigar vexeltillgång och hindrar derigenom kursens otillbör liga försämring under den förra, och för hastiga för bättring under den sednare, samt bidrager följakt! gen till dess sladga. Vi hafva i det föregående söt visa, att ingen annan sådan medlande mant vå! samhälle finnes, och det synes derföre vara både Bar kens pligt och sanna intresse alt framstå såsom sc fONa detta sätt hafva vi tänkt oss, att Banken bor göra sin credit gällande, och det icke blott vid e eller annat utomordentligt tillfälle, utan genom for farande operationer i samma riktning, hvilket uta tvifvel skulle bafva ett helsosamt inflytande på vär! kursoch vexel-affärer med utlandet. — Berken b höfver derföre ingalunda slå under sig alla vexel-aff rer, och skulle i alla fall icke kunna det, äfven 0! den opererade med större creditiv, än den nu äge men den skulle g-nom sin credit neutralisera oläger heterna af de flucstuationer, som vär vexelkurs nu : underkastad, och som troligen äro utan exempelin got annat land. oo Meningen är naturligtvis ingalunda att ständigt s ka fasthålla vexelkursen vid en och samma punk hvilket förmodligen aldrig och ingenstädes äger ru men detta är också något helt annat, än att geno lämpliga operationer hindra den ifrån att flera gång om året variera 3 å 4 ?, upp och ned; såsom vio nog sett händelsen va hos oss, äfven efler realis 2 Qådane hvällaningar uti covjuncturerna kun!