naturlig och värdig bållning och framför allt, fullkomlig frånvaro af all flärd, allt effektjäger För öfrigt har det ofvan antydda olika poetisk innehåliet af körerna och solopartierna i vår tank beredt de förra ett afcjordt löreträde framlör d sednare, bland hvilka några äfven äro nog långa: e olägenbet, hvars undvikande dock ej alltid tord ha be;ott på tonsättaren., Imedlertid finnas onekli gen äfven bland soosakerna flera intressanta pum mer. Vi lemna nu en kort redogörelse öfver d serskilda numren, så vidt vi förmå det efter e gångs åbörande utan föregående kännedom af par tituret. En vacker och högtidlig kör: Konung s09 -hvälfver slägternas öden bildar en ganska lämp lig inledning och försätter åhöraren i en allvarlii sinnesstämnirg. Det derpå följande recitative med aria (Mil Linds): Men förgängelsen me vindar kal!on ör bållen i en ren och ädel sty ehuru nå-ox alkortning här måhända hade vari behöflig. Den ndra kören: Gud, men när släg tets beskyddare stupav är en storartad komposi tion, som med mycken energi återser de allvarlig textorden. För öfrist utmärker sig deita numme genom genska intressanta imitationer. Äfven H Bergs recitativ: nGråt, Svea folk, saknar ej intres se; ackompsnjamanset utmärker sig genom vackr: partier för hb ås.astrumenterna. En utmärkt vacke och väl arbetad komposition är qvartetten son nu följer. I detta nummer äfvensom i sextetten Då kommo de glada de lyckliga åren, som in ledes af en sats för blåsinstrumenter, och sedar till en del fortsår utan ackompanjemang, ha! författaren visat sin förmåga att genom stäm. mornas konstrika kombinationer frambringa stor: effekter. Eter Hr Göänthers recitativ: Kung hjelte, far inträder förta afdelningens slutkör Han är ej mer, ete. Denna komposition uttala: smärtan : en manlig själ, som, ehuru djupt sårad dock aldrig skall öfve:väldigas aft den. Andra afdelningen börjar med ett serdeles vac kert och uitrycksfullt recitativ: Frid öfver graf ven hvilket sjunges af Hr Gänther och bilda! inledrnincen (ll bans aria: Siore Carlar och Gu: stafver! denna är enkel och behaglig, ehuru id6erna ej :örekommo oss synnerligen nya. Den derpå följande kören: Men de stora, de heliga minnen är mindre betydande. Terzetten: Välsignelse, välsiynelse är rösten, har en rörande, elegisk karakter. Detta stycke erbåller dock en lifligare kolorit genom omvexlingen i ackompanjemanget, i det aut rösterna först inträda utan sådant, och derpå understödjas af blåsinstrumenter, med hvilka s!utlgen äfven stränginstrumenterna förena sig. Ett recitativ: O sof i frid, du ädle, tappre, store!n följer härefter. Hr Bellettis aria med oblisatbasun: Templet slutes, ingen, ingen stadnar, frambringar en imponerande effekt och öfverensstimmer väl med de skakande orden i texten. Bisunpariiet erinrar imedlertid temligen tydligt om besvärjolsescenen i Robert,. Mattare syntes os; deremot M:il Linds Cavatina: fFrid kring dödens stitla gårdar , — Den sista kören: Du som i lumlarnes himmel ses thronar, en majestätisk och luyuber sats, slutar på ett värdigt sätt det fö:tienstfulla arhetet. Ehuru detta verk ej tillhör den egeuatliga kyrkostilen, tro vi dock att en fuga skulle gifvit det en betydlig relief, helst då de fleste äfven friare oratorier och kantater sällan sakna sådana satser. Afven en koralsats, 2nbringad vid något lämpligt ställe, skulie ej hafva vanprydt det; imedlertid är, hvad fugan beträffar, att förmoda, det tidens korthet ej tillåtit utarbetandet och instuderandet al en sådan. Vid -sjeifva begrafningstillfället hade man uteslutit qvartetten och tvenne arier, nemligen Hr Gf ntbers: Store Carlar, ete. och M:ll Linds: aFrid kring dödens stilla gårdar;, dock lära dessa nummer gilvas vid musikens förnyade uppförande. Ehuru denna uppsats närmast rörer musiken, så vore dock höxst orättvist att ej egna någon uppmärksamhet åt det snillrika poemet, som ligger till grund derför och — såsom vi med säkerhet tro oss veta — är författadt af Hr Böttiger. Ait framkalla friska blommor på ett fält, som sedan 26 år blifvit så hemsökt både af poetiska och prosaiska samlare, var en svår uppgift, som författaren dock löst på ett ganska tillfredsställande sätt. Den anda, som genomgår poemet, är värdig och fri från lågt smicker, och flera partier prydas af verklig poetisk skönhet, i hvilket afseende vi nämna recitativet och qvartetten: Gråt, Svea folk, arian: Store Carlar och Gustafvern och arian: Templet slutesn, m. m. ! 077, —U— A G :