naturlig och värdig bållning och framför allt,
fullkomlig frånvaro af all flärd, allt effektjäger
För öfrigt har det ofvan antydda olika poetisk
innehåliet af körerna och solopartierna i vår tank
beredt de förra ett afcjordt löreträde framlör d
sednare, bland hvilka några äfven äro nog långa: e
olägenbet, hvars undvikande dock ej alltid tord
ha be;ott på tonsättaren., Imedlertid finnas onekli
gen äfven bland soosakerna flera intressanta pum
mer. Vi lemna nu en kort redogörelse öfver d
serskilda numren, så vidt vi förmå det efter e
gångs åbörande utan föregående kännedom af par
tituret.
En vacker och högtidlig kör: Konung s09
-hvälfver slägternas öden bildar en ganska lämp
lig inledning och försätter åhöraren i en allvarlii
sinnesstämnirg. Det derpå följande recitative
med aria (Mil Linds): Men förgängelsen me
vindar kal!on ör bållen i en ren och ädel sty
ehuru nå-ox alkortning här måhända hade vari
behöflig. Den ndra kören: Gud, men när släg
tets beskyddare stupav är en storartad komposi
tion, som med mycken energi återser de allvarlig
textorden. För öfrist utmärker sig deita numme
genom genska intressanta imitationer. Äfven H
Bergs recitativ: nGråt, Svea folk, saknar ej intres
se; ackompsnjamanset utmärker sig genom vackr:
partier för hb ås.astrumenterna. En utmärkt vacke
och väl arbetad komposition är qvartetten son
nu följer. I detta nummer äfvensom i sextetten
Då kommo de glada de lyckliga åren, som in
ledes af en sats för blåsinstrumenter, och sedar
till en del fortsår utan ackompanjemang, ha!
författaren visat sin förmåga att genom stäm.
mornas konstrika kombinationer frambringa stor:
effekter. Eter Hr Göänthers recitativ: Kung
hjelte, far inträder förta afdelningens slutkör
Han är ej mer, ete. Denna komposition uttala:
smärtan : en manlig själ, som, ehuru djupt sårad
dock aldrig skall öfve:väldigas aft den.
Andra afdelningen börjar med ett serdeles vac
kert och uitrycksfullt recitativ: Frid öfver graf
ven hvilket sjunges af Hr Gänther och bilda!
inledrnincen (ll bans aria: Siore Carlar och Gu:
stafver! denna är enkel och behaglig, ehuru
id6erna ej :örekommo oss synnerligen nya. Den der-
på följande kören: Men de stora, de heliga min-
nen är mindre betydande. Terzetten: Välsig-
nelse, välsiynelse är rösten, har en rörande, ele-
gisk karakter. Detta stycke erbåller dock en lif-
ligare kolorit genom omvexlingen i ackompanje-
manget, i det aut rösterna först inträda utan så-
dant, och derpå understödjas af blåsinstrumenter,
med hvilka s!utlgen äfven stränginstrumenterna
förena sig. Ett recitativ: O sof i frid, du ädle,
tappre, store!n följer härefter. Hr Bellettis aria
med oblisatbasun: Templet slutes, ingen, ingen
stadnar, frambringar en imponerande effekt och
öfverensstimmer väl med de skakande orden i
texten. Bisunpariiet erinrar imedlertid temligen
tydligt om besvärjolsescenen i Robert,. Mattare
syntes os; deremot M:il Linds Cavatina: fFrid
kring dödens stitla gårdar , — Den sista kören:
Du som i lumlarnes himmel ses thronar, en ma-
jestätisk och luyuber sats, slutar på ett värdigt
sätt det fö:tienstfulla arhetet.
Ehuru detta verk ej tillhör den egeuatliga kyrko-
stilen, tro vi dock att en fuga skulle gifvit det
en betydlig relief, helst då de fleste äfven friare
oratorier och kantater sällan sakna sådana satser.
Afven en koralsats, 2nbringad vid något lämpligt
ställe, skulie ej hafva vanprydt det; imedlertid
är, hvad fugan beträffar, att förmoda, det tidens
korthet ej tillåtit utarbetandet och instuderandet
al en sådan.
Vid -sjeifva begrafningstillfället hade man ute-
slutit qvartetten och tvenne arier, nemligen Hr
Gf ntbers: Store Carlar, ete. och M:ll Linds:
aFrid kring dödens stilla gårdar;, dock lära dessa
nummer gilvas vid musikens förnyade uppförande.
Ehuru denna uppsats närmast rörer musiken,
så vore dock höxst orättvist att ej egna någon
uppmärksamhet åt det snillrika poemet, som lig-
ger till grund derför och — såsom vi med sä-
kerhet tro oss veta — är författadt af Hr Bötti-
ger. Ait framkalla friska blommor på ett fält,
som sedan 26 år blifvit så hemsökt både af poe-
tiska och prosaiska samlare, var en svår uppgift,
som författaren dock löst på ett ganska tillfreds-
ställande sätt. Den anda, som genomgår poemet,
är värdig och fri från lågt smicker, och flera
partier prydas af verklig poetisk skönhet, i hvil-
ket afseende vi nämna recitativet och qvartetten:
Gråt, Svea folk, arian: Store Carlar och Gustaf-
vern och arian: Templet slutesn, m. m. ! 077,
—U—
A
G
: