OO PYMAME? MR EMV
) Imedlertid yttrade bankoutskottet år 1834 i sitt be-
I tänkande, att det är ,med bankens rörelse oförenligt,
att den uppträder såsom vexelsäljare, och att erfa-
renheten tillräckligt ådagalagt olämpligheten af att
Isöka genom några konstlade operationer styra kur-
sen,, samt afstyrkte på grund deraf Biskop Agardhs
motion, att banken vid creditivets begagnande skulle
säja vexlar med kurs. Om i följd af detta afstyr-
kande banken icke får sälja sina trattor med kurs, så
återstår för den intet annat, än att i stället för silf-
rets utlemnande till 428 sk. lemna anvisning på sitt
creditiv till samma point. Men detta utlemnande af
anvisningar på främmande bankier är i sjelfva verket
detsamma som att sälja vexlar, med den skillnad
blott, att priset är fast, och att affåren göres i ban-
ken i stället för på börsen, och banken blir ändå
ipso facto vexelsäljare. När imedlertid banken i stäl-
let för silfver lemnar sina anvisningar till 498 sk.
så gör den i vår tanka en i dubbelt afseende felaktig
operation, ty först bortskänker den onödigtvis will
köpmannen differencen emellan denna kurspoint och
den, hvartill silfret skulle kunna af bonom med för
del exporteras, och sedan tvingar den börskurser
från en högre point till 128 sk., emedan vä! ingen
är så enfaldig att till högre kurs köpa vexlar på bör-
sen, när han kan få anvisning hos banken efter 1928
sk. Oss vill det synas, att detta vore en så konstlad
operation att styra kursen, som någonting kan kal-
las, och skulle gripa vida mera in uti börskursens a
vexelbehofvet betingade rörelse, än om banken lät sina
vexlar säljas efter en kurs, som endast vore så myc
kel lägre än börskursen, att det icke lönade sig att
exportera silfver. Vi befara jemväl, att det ifrågava-
vande utlemnandet af anvisningar efter 498 sk. skulle
föranleda alltför starkt anlitande af bankens creditiv.
åtminstone långt mer än genom den vexelförsäljning
vi omnämnt. Creditivet utgör nu ett maximum af 2
millioner Rdr i silfver eller cirka 6 miliioner m:rk
bko. För att fylla hela vexeibehofvet är denna sum-
ma utan tvifvel ringa, men deremot säkerligen mera
än tillräcklig för att så rida fylla behofvet, att icke
kursen stiger till en point, hvarvid silverexport må-
ste inträffa. Afven med ångbåtskommunikationen om
sommaren lär svårligen bankens specier kunna med
fördel utskeppas under 130 sk. kurs, och på andra ti-
der af året icke under 131 å 432 sk. Bankens ope-
ration med sina vexlar till förekommande af silfver-
export borde således rätta sig derefter. Detaljberäk-
ningarne i detta afseende äro för öfrigt på detta ställe
överflödiga.
Genom ett systematiskt opererande med sina vex-l
lar skulle i; vår tanka banken, icke blott bafva en
vinst, som fullt motsvarade dess egna omkostnader, !
utan hvad mera väsentligt vore, gifva all nödig stad-
ga åt kursen utan några konstlade operationer, och
utan att ens b-höfva i betydlig mån, på en gång, an-
lita sitt ereditiv. Om deremot banken utlemnar an-
visningar i stället för silfver efter 128 sk;, så kan den:
till de dragna summornas betäckande icke utan upp-
offring köpa vexlar, när icke kursen ärunder 128sk.;
men erfarenheten visar, att, med ytterst få undantag,
kursen efter realisationen icke hållit sig under nämn-
de point, oe troligtvis icke heller hädanefter kom-
mer att göra det; således är det att förutse, att ban-
ken efter denna method sannolikt skulle göra förlust.
Om åter det vore rådbegt, att med en så be-
skaffad styrelseform som vår banlynu har, anför-
tro åt dess styrelse vexeltransaktioner, derför hy-
ser förf. betänkligheter, och han yttrar derome
I alla andra länder — äfven de mest demokra-:
tiskt organiserade — är man angelägen att till det
vigtiga bestyret med bank- och penningeväsendet utse
män af bepröfvad duglighet och erfarenhet för detta
värf. Hos oss har man hufvudsakligen blott sörjt för
att hvardera af de 4 riksstånden har uti banken sina
representanter; Men huru kan man begära att Bön-
deståndets fullmäktige ) skola förstå sig på bavk- och
vexeltransactiorer? Kan man ens vänta att Preste-
ståndets deruti hafva tillbörlig insigt och erfarenhet?
Om bland Borgerskapets fionas bildade affärsmän,
torde detta vara mera en lycklig träff, än någonting
säkert, och hos Ridderskapets och Adelns fullmäktige
är man icke berättigad att träffa män, som äga prak-
tisk duglighet för dessa åligganden, äfven om bHland
dem, likasom uti de andra stånden, män med kun-
skaper och skarpsinnighet- kunne finnas. Besinnar
man dessutom, att valet af fullmäktige, som oftast
torde vara motiveradt mera af den för ögonblieket i
stånden gällande majoritetens ynnest för individer,
än af dessas ådagalagda. insigter och erfarenhet i
bankväsendet, och att Hrr Fullmäktige gemenligen af
flerfaldiga andra bestyr äro förbindrade ifrån att åt
bankens angelägenheter egna synnerlig tid och verk-
samhet, samt att de i och för denna befattning äro
alltför koeppt aflönade, för att sådant i allmänhet kan
fordras, så kan det med skäl anses äfventyrkigt, att
åt en sålunda sammansatt styrelse öfverlemna trans-
actioner, som förutsätta, icke blott theoretiska insig-
ter i bank- och finansväsendet, utan noggrann prak-
tisk kännedom af allmänna mynt- och vexeiförhållan-
den, tillika med en stadig uppmärksamhet på con-
juncturskiften, så inom som utom landet. Fastmer
I skulle det i allmänhet tyckas, att för en på omnämndt
sätt organiserad Bankstyrelse, en aldrig för strängt
begränsad verkningskrets bör utstakas — liknande en
I spårväg, hvilken locomotivet måste mekaniskt följa.
II detta afseende har det måhända varit af Herrar
I Bankofullmäktige ganska visligt handladt, att icke
linlåta sig på äfventyret att upptaga och begagna nå-
l got utländskt creditiv, vare sig på ett eller annat
sätt. Men å den andra sidan mäste man tålmodigt
finna sig uti att kursen oupphörligt vacklar fram och
tillbaka, att den vid hvarje tillfällig försämring af
handels- och penninge-conjunctuzernpe stiger till en
point, som föranleder export af bankens silfyver, att
landets sedelstock derigenom minskas, att den all-
? männa rörelsen deraf besväras, och att bankstyrelsen till
( förlägenhetens partiella afbjelpande, och till förstärkande
Jaf sin metalliska kassa, nödgas tillgripa sådana pal-
a
I ee e
liativer, .som de sednast afslutade contracterna om
silfverleverans, hvilka för aen i förhållanderne oin-
vigde måste synas förvånande. Det är emedlertid
- I möjligt, att dessa i ögon fallande verkningar skola
1 föranleda, att nödvändigheten af en förändrad bank-
styrelse och af en med bankväsendet i allmänhet mera
öfverensstämmande bankrörelse blifver erkänd.
r Under en oförsvagad hyllning åt den rådande
-ståndsprincipen lär väl ingen väsendtlig förändring af
bankstyrelsen vara att förvänta; men vi hafva dock
Ad LAK LÖPA IA 0 a