jag, mellen Berlin och Berlinervagren, men tillåt
det mig fråga hvarföre Hr prosten kommit att väl
Berlinaren som en stimulus för sitt minne att hit
på Berlins namn?
Ja, svarade prosten, örst och främst derför, a
de sex bokstäfverna äro i begge namnen lika, och s
dermera derför, att det säges att Berlin reser så my
ke. Det är en för—d osanning som: hans ovännt
utspridt, inföll jag med hetta; Berlin reser när ha
får offentliga uppdrag, men annars icke, undantagar
de när han reser från Ystad om Söndagarne för a
predika i sitt pastorat, Ja så, yttrade prostel
har Berlin Ystads pastorat. Jag hade en gamm
vän i Bunkeflod, som hette Psilander. Hans sön fic
Ystad, och jag trodde att ban lefde ännu. Han va
unga mannen, frisk och blomstrande, då jag sist så
honom för tio år sedan. Berlin är också icke pa
stor i Ystad utan i Balkäkra, sade jag, men han i
för det mesta i Ystad, der han kan göra mer nytt
än ute bland de dumma Hofgårdsbönderna vid Mar
svinsholm. Detta kunde jag icke få prosten att rät
fatta, ty han hade på sitt gammaldagsvis fått sake
så för sig, att Berlin borde bo i sitt pastorat oc
sköta det. Som gubben är gammal och slö, brydd
jag mig ej om att vidare utreda detta, men anså;
mig i stället böra göra honom bekant med Berlin
verkliga förtjenster och tillade derföre: Den blifvan
de riksdagen kommer egentligen att bli af en finan
ciell art, och för sådane frågor har Berlin en natur
lig och medfödd fallenhet, och står dessutom i slägt
och vänskaps-relationer tiil de största financierer i ri:
ket, så att han kallar Michelson et Benedix för far
bror, och äfven lär på fädernet vara slägt med de
huset. Dessutom är det en man som förstår att sköta
sitt, och ta inkomster af sitt pastorat. Han har vid
prestgården anlagt ett bränneri efter egen patenterad
uppfinning, deri han i år skall ha tillverkat bortåt
40,000 kannor bränvin. Sådane slumpar ge rus —
enligt ett gammalt ordspråk. — När prosten hörde
nämnas de 40,000 kannorna bränvin, tog han ett steg
baklänges, och. det förekom mig liksom oset deraf
gjort honom drucken, ty kan kom icke på lång
tid till sansning. . När han ändtligen hemtat sig, sa-
de .han: den mannen ger jag min röst, ty då kan
jag få bränna bränvin i fred. Jag har förut brukat
bränna omkring 40 kannor årligen för mitt lilla hus-
håll, men jag upphörde dermed för några år sedan,
ty då lät det på biskopen, som han var missuöjd
med att prester idkade den rörelsen, men nu finner
jag att han har förändrat sina åsigter. Härvid gaf
gubben mig en slug blick.
Nå hvad menar prosten om Hallbeck? frågade jag,
han är icke min man. Jag känner honom obetyd-
ligt, genmälte prosten, men då jag sist drack brupn
i Ramlösa bjöd han mig till sig och visade mig myc-
ken höflighet, och då jag gjorde honom ett afskeds-
besök, bad han mig icke glömma bort sig — och det
skall jag icke heller göra. — Ja han är, som jag
nämnde, icke min man, yttrade jag; han koketterar
så med Nordstjernan och när han nu får doktorshat-
ten, så blir han väl alldeles odräglig. Derom blir
det väl ändå icke fråga, sade prosten, ty ban har al-
drig speciminerat i theologien. Nu blef gubben mig
alldeles odräglig genom sin okunnighet i sådane frå-
gor, och jag utbröt derför: hvad fan menar Hr pro-
ten med att spetiminera? speciminera är ett, —
tt få doktorsbatten : ett annat. — Vet icke Hr pro-
ten att biskopen bestämmer hvilka som bli theologie
loktorer, och hos biskopen har han speciminrerat nog
Sf. — — Nu måtte du ha fått provinsnyheter eller
- sockennyheter nog för denna gången, således:
ef väl!
gener nr 2