jag, mellen Berlin och Berlinervagren, men tillåt det mig fråga hvarföre Hr prosten kommit att väl Berlinaren som en stimulus för sitt minne att hit på Berlins namn? Ja, svarade prosten, örst och främst derför, a de sex bokstäfverna äro i begge namnen lika, och s dermera derför, att det säges att Berlin reser så my ke. Det är en för—d osanning som: hans ovännt utspridt, inföll jag med hetta; Berlin reser när ha får offentliga uppdrag, men annars icke, undantagar de när han reser från Ystad om Söndagarne för a predika i sitt pastorat, Ja så, yttrade prostel har Berlin Ystads pastorat. Jag hade en gamm vän i Bunkeflod, som hette Psilander. Hans sön fic Ystad, och jag trodde att ban lefde ännu. Han va unga mannen, frisk och blomstrande, då jag sist så honom för tio år sedan. Berlin är också icke pa stor i Ystad utan i Balkäkra, sade jag, men han i för det mesta i Ystad, der han kan göra mer nytt än ute bland de dumma Hofgårdsbönderna vid Mar svinsholm. Detta kunde jag icke få prosten att rät fatta, ty han hade på sitt gammaldagsvis fått sake så för sig, att Berlin borde bo i sitt pastorat oc sköta det. Som gubben är gammal och slö, brydd jag mig ej om att vidare utreda detta, men anså; mig i stället böra göra honom bekant med Berlin verkliga förtjenster och tillade derföre: Den blifvan de riksdagen kommer egentligen att bli af en finan ciell art, och för sådane frågor har Berlin en natur lig och medfödd fallenhet, och står dessutom i slägt och vänskaps-relationer tiil de största financierer i ri: ket, så att han kallar Michelson et Benedix för far bror, och äfven lär på fädernet vara slägt med de huset. Dessutom är det en man som förstår att sköta sitt, och ta inkomster af sitt pastorat. Han har vid prestgården anlagt ett bränneri efter egen patenterad uppfinning, deri han i år skall ha tillverkat bortåt 40,000 kannor bränvin. Sådane slumpar ge rus — enligt ett gammalt ordspråk. — När prosten hörde nämnas de 40,000 kannorna bränvin, tog han ett steg baklänges, och. det förekom mig liksom oset deraf gjort honom drucken, ty kan kom icke på lång tid till sansning. . När han ändtligen hemtat sig, sade .han: den mannen ger jag min röst, ty då kan jag få bränna bränvin i fred. Jag har förut brukat bränna omkring 40 kannor årligen för mitt lilla hushåll, men jag upphörde dermed för några år sedan, ty då lät det på biskopen, som han var missuöjd med att prester idkade den rörelsen, men nu finner jag att han har förändrat sina åsigter. Härvid gaf gubben mig en slug blick. Nå hvad menar prosten om Hallbeck? frågade jag, han är icke min man. Jag känner honom obetydligt, genmälte prosten, men då jag sist drack brupn i Ramlösa bjöd han mig till sig och visade mig mycken höflighet, och då jag gjorde honom ett afskedsbesök, bad han mig icke glömma bort sig — och det skall jag icke heller göra. — Ja han är, som jag nämnde, icke min man, yttrade jag; han koketterar så med Nordstjernan och när han nu får doktorshatten, så blir han väl alldeles odräglig. Derom blir det väl ändå icke fråga, sade prosten, ty ban har aldrig speciminerat i theologien. Nu blef gubben mig alldeles odräglig genom sin okunnighet i sådane frågor, och jag utbröt derför: hvad fan menar Hr proten med att spetiminera? speciminera är ett, — tt få doktorsbatten : ett annat. — Vet icke Hr proten att biskopen bestämmer hvilka som bli theologie loktorer, och hos biskopen har han speciminrerat nog Sf. — — Nu måtte du ha fått provinsnyheter eller sockennyheter nog för denna gången, således: ef väl! gener nr 2