räknar man dessa oundvikliga tyskerier, så röjer
sig ej ofta i utländska skrifter en så vidtomfat-
tande öfverblick öfver Nordens politiska ställning
för närvarande, så väl den inre som yttre, och
sålunda både med hänseende till Sveriges enskilda
lifsfråga, representationsförändringen, som till den
alla tre nabo- och slägtfolken rörande -skandina-
viska förbundsideen. Vi anföra här några utdrag
och sammandrag af dessa från ett främmande
land så märkvärdiga meddelanden.
Den åldrige konungens af Sverige död kan visst
icke räknas ibland sådana händelser, som väcka
en hastig och oförmodad sensation, emedan den
var länge väntad, till följd af konungens ålder
och sjukdomens beskaffenhet. Den derigenom in-
träffade tbronförändringen bar imedlertid mycket
att betyda; så många och så stora förhoppningar
och förväntanden sluta sig dertill: så mycket är
i afvaktan på densamma redan förberedt, deis
genom utveckling af landets inre lif, dels genom
yttre förhållanden, att Europa nödvändigt måste
med allmännare intresse betrakta de angelägen-
heter, i spetsen för hvilka Oscar I nu står, så-
som Sveriges och Norriges Konung.
Det hör likväl ej till vår föresats att här fram-
hålla allt hvad halfön kan vänta genom den nye
konungens lika betydelsefulla, som iatagande per-
sonlighet. Öscar är en man med hög bildning;
han har med allvar och förstånd sökt vinna kun-
skap om sitt rikes inre ställning, och till och
med låtit allmänheten få prof på hans prabtiskt
vetenskapliga blick, hvilka röja utmärkta och
sjeliständiga egenskaper. Mycket kommer deriföre
sannolikt att ske genom honom för ålla enskilda
förbättringsföremål inom landet och dess styrelse,
och framför allt för jordbruket och handeln. Men
framställningen derom lemna vi åt andra; här är
frågan blott om allmännare förhållanden.
Betraktar man Sverges inre politiska tillstånd,
så kan man icke neka att ej en vigtig omskapning
ägt rum under det sistförflutna årtjondet och nä-
stan samtidigt med de politiska förändringarne i
Danmark. Sverige har väl aldrig sakaat stridande
elementer inom sitt samhällsskick, och i många
hänseenden ha dessa varit mera hätska och våld-
samma än i någon Europeisk stat, Frankrike alle-
nast undantaget. Men sedan det allmänna kriget
emot det sistnämnda, bar i de öfriga Europeiska
länderna, och med anledning af de författningar,
som flera bland dem erhållit ifrån nyssnämnda
rike, äfven någonting nytt bildats, som förut hvar-
ken var till form elier innehåll bekant bos dem,
nemligen hvad man kallar opposition. Detta på
kontinenten nya väsende har äfven vunnit insteg
i Sverige; och så svårt det än kan vara, här som
annorstädes, att noga begränsa dess egentliga om-
fång och syftning, så är opposition likväl just det
samhällselement, efter hvilket en modern regering
har att bestämma sin egen ställning. Vi ärna
bär försöka att så kort som möjligt antyda oppo-
sitionens läge i Sverige.
Vore-Sverige ännu, likasom i det sednast för-
flutnå årbufdranidet; en stat för sig, så kunde vi
äfven stadna vid dess opposition och dennas syf-
ten. Med Sverige har öfverskridit sina förra grän-
sor, och det icke blott genom föreningen med
Norge... De sednaste årens mest storartade resultat
ligger i det lika oförmodade som mäktiga uppträ-
dandet i alla de tre Nordiska rikena, af sjelfmed-
vetandet att de tillsammans utgöra ett emda folk
— man har kallat detta sjelfmedvetande Skandi-
naviskhet (Skandinaventhump) och icke utan skäl.
Första blicken på förhållandena säger att hvarken
Regeringen eller oppositionen kan stadna fullkom-
ligt liknöjd framför, denna. skandinaviskhet. Den
har blifvit så wvigtig, att man svårligen kan klart
öfverskåda ställningar och omständighetr, utan att
medtaga den i räkningen, och framförallt dess för-
hållande till Svenska oppositionen. Man kan di-
plomatiskt säga att de begge Nordiska rikena ha
redan intagit en gemensam ställning framför denna
skandinaviska id; hon är morgonrodnaden åt en
dag, hvilken redan gryr öfver många hittills
dolda händelser och bebådar ännu vigtigare. Men
just i den sednare tiden hafva sammanträffande
omständigheter. gifvit hela denna riktning en jemt
vexande betydenhet.
E:fter landvidden beräknadt är Sverige ett gan-
ska stort land; men dess vida område är föga
befolkadt. Man söker i allmänhet förhastadt or-
saken härtill hos luftstrecket och jordmånen; ty
det är ganska otvifvelaktigt att Sverige kan full-
komligt underhålla långt fler än de 3, millioner
menniskor, som nu bebo det. Enligt hvad redan
Arndt har erinrat i sina Schwedischen Geschichtenn
har invånarnes fåtalighet egt och eger än en högst
afgörande verkan på Svenska folkets inre-sam-
hällsskick.
Den Svenske landtmannen bor ännu, likasom
nordgermanen fordom, på: sin enstaka gård ; hem-
manets odling är den urgamla roten för hela det
ouss—— —22e22kkessspksssppss—