räknar man dessa oundvikliga tyskerier, så röjer sig ej ofta i utländska skrifter en så vidtomfattande öfverblick öfver Nordens politiska ställning för närvarande, så väl den inre som yttre, och sålunda både med hänseende till Sveriges enskilda lifsfråga, representationsförändringen, som till den alla tre nabooch slägtfolken rörande -skandinaviska förbundsideen. Vi anföra här några utdrag och sammandrag af dessa från ett främmande land så märkvärdiga meddelanden. Den åldrige konungens af Sverige död kan visst icke räknas ibland sådana händelser, som väcka en hastig och oförmodad sensation, emedan den var länge väntad, till följd af konungens ålder och sjukdomens beskaffenhet. Den derigenom inträffade tbronförändringen bar imedlertid mycket att betyda; så många och så stora förhoppningar och förväntanden sluta sig dertill: så mycket är i afvaktan på densamma redan förberedt, deis genom utveckling af landets inre lif, dels genom yttre förhållanden, att Europa nödvändigt måste med allmännare intresse betrakta de angelägenheter, i spetsen för hvilka Oscar I nu står, såsom Sveriges och Norriges Konung. Det hör likväl ej till vår föresats att här framhålla allt hvad halfön kan vänta genom den nye konungens lika betydelsefulla, som iatagande personlighet. Öscar är en man med hög bildning; han har med allvar och förstånd sökt vinna kunskap om sitt rikes inre ställning, och till och med låtit allmänheten få prof på hans prabtiskt vetenskapliga blick, hvilka röja utmärkta och sjeliständiga egenskaper. Mycket kommer deriföre sannolikt att ske genom honom för ålla enskilda förbättringsföremål inom landet och dess styrelse, och framför allt för jordbruket och handeln. Men framställningen derom lemna vi åt andra; här är frågan blott om allmännare förhållanden. Betraktar man Sverges inre politiska tillstånd, så kan man icke neka att ej en vigtig omskapning ägt rum under det sistförflutna årtjondet och nästan samtidigt med de politiska förändringarne i Danmark. Sverige har väl aldrig sakaat stridande elementer inom sitt samhällsskick, och i många hänseenden ha dessa varit mera hätska och våldsamma än i någon Europeisk stat, Frankrike allenast undantaget. Men sedan det allmänna kriget emot det sistnämnda, bar i de öfriga Europeiska länderna, och med anledning af de författningar, som flera bland dem erhållit ifrån nyssnämnda rike, äfven någonting nytt bildats, som förut hvarken var till form elier innehåll bekant bos dem, nemligen hvad man kallar opposition. Detta på kontinenten nya väsende har äfven vunnit insteg i Sverige; och så svårt det än kan vara, här som annorstädes, att noga begränsa dess egentliga omfång och syftning, så är opposition likväl just det samhällselement, efter hvilket en modern regering har att bestämma sin egen ställning. Vi ärna bär försöka att så kort som möjligt antyda oppositionens läge i Sverige. Vore-Sverige ännu, likasom i det sednast förflutnå årbufdranidet; en stat för sig, så kunde vi äfven stadna vid dess opposition och dennas syften. Med Sverige har öfverskridit sina förra gränsor, och det icke blott genom föreningen med Norge... De sednaste årens mest storartade resultat ligger i det lika oförmodade som mäktiga uppträdandet i alla de tre Nordiska rikena, af sjelfmedvetandet att de tillsammans utgöra ett emda folk — man har kallat detta sjelfmedvetande Skandinaviskhet (Skandinaventhump) och icke utan skäl. Första blicken på förhållandena säger att hvarken Regeringen eller oppositionen kan stadna fullkomligt liknöjd framför, denna. skandinaviskhet. Den har blifvit så wvigtig, att man svårligen kan klart öfverskåda ställningar och omständighetr, utan att medtaga den i räkningen, och framförallt dess förhållande till Svenska oppositionen. Man kan diplomatiskt säga att de begge Nordiska rikena ha redan intagit en gemensam ställning framför denna skandinaviska id; hon är morgonrodnaden åt en dag, hvilken redan gryr öfver många hittills dolda händelser och bebådar ännu vigtigare. Men just i den sednare tiden hafva sammanträffande omständigheter. gifvit hela denna riktning en jemt vexande betydenhet. E:fter landvidden beräknadt är Sverige ett ganska stort land; men dess vida område är föga befolkadt. Man söker i allmänhet förhastadt orsaken härtill hos luftstrecket och jordmånen; ty det är ganska otvifvelaktigt att Sverige kan fullkomligt underhålla långt fler än de 3, millioner menniskor, som nu bebo det. Enligt hvad redan Arndt har erinrat i sina Schwedischen Geschichtenn har invånarnes fåtalighet egt och eger än en högst afgörande verkan på Svenska folkets inre-samhällsskick. Den Svenske landtmannen bor ännu, likasom nordgermanen fordom, på: sin enstaka gård ; hemmanets odling är den urgamla roten för hela det ouss—— —22e22kkessspksssppss—