SS
dast stod der och 10g mot mylady, befalide den-
na en af sina betjenter att inkalla fångvaktmä-
staren.
Vill, ni vara. så god,, sade hon med den mest
smekande, röst till fångvaktmästaren, vill ni vara
så god och låta hemta mig en vagn, att jag ge-
nast kan lemna detta ställex - -.
Mylady tyekes ha glömt, att hon måste först
betala. mig, femtiotusen pund: innan, jag får lösgif-
va henne, svarade fångvaktmästaren.
Jag är en-gift hustru, sir! det står er fritt
att här behålla min man, men inte mig. Jag har
lagen för mig, och. nu :Jog bon åter mot sin nye
man. Denna gång fann han likväl icke leendet
så förtrollande; tvertom var han genom den vänd-
ning saken tagit så helt och hållet ryckt ur sin
förtjusning, att tårarne kommo honom i ögonen.
Mylady skämtar! vi veta alltför väl, att ni
icke är gift, sade vaktmästaren.
Jag är gilt, sir, säger jag.n
Och hvar är då eder man?
Här står han, Ssir, svarade hon, visande: på
barberaren, som af förskräckelse stod der stum
som en fisk. Och här är vigselattesten, tillade
hon; mina: begge betjenter hafva varit mina vitt-
nen.: Har: ni nu lust, sir, att på eget ansvar hålla
mig qvar en minut längre? ;
Lagarnes man stirrade förbiuffad på ladyn; Pad-
dy ville tala, men kunde icke få fram ett ord.
En advokat, som för tillfället befann sig bland de
bysatte, blef tagen till råds och förklarade, att
fallet vore solklart: i korthet, en halftimma efter
vigseln var lady C fri, och hennes make,
barberaren och hårfrisören Paddy Philan, bysatt