att lemna det åt honom sjelf gifna uppdraget frå sig åt Tit. Sandels. Någonting nästan ännu värr är doek, att artikelförfattaren i Allehanda, medai han beskärmar sig öfver partianda, sjelf drifve blindt af en sådan ända derhän, att han ick blott utfar emot de personer, som äro af olik tanka med honom, utan till och med dumdristig vågar hota hela borgerskapet med Konungens o nåd, om det icke skulle vilja gå Konungens — n. b. nyss förut af insändaren sjelf uppdiktade — begäran med beredvilligbet till mötes, under ytt rande, att borgerskapet-i sådant fall icke kan haf va att vänta någon beredvillighet af Konunger tillbaka. Denna artikel, som, fall den skulle vara an: nat än ett foster af ovanlig inskränkthbet, inne. bärien skandalös insinuation mot Konungens person har tilika med ryktet om likartade muntliga hotelser af en viss man i enskilda kretsar ganskz naturligt gjort ett vidrigt intryck hos dem, som tro att borgerskapet må handla endast af fri vilja), samt föranledt flera repliker, som blifvit insända till Aftonbladet, och bland hvilka den nedanstående synes oss på ett ganska förståndigt sätt besvara artikeln i Allehanda. nOckså några ord i anledning af högstsalig Konung Carl XIV Johans förestående begrafning och Stockholms Borgerskap. Uti Dagligt Allehanda för sistl. Lördag har en insändare, som kallar sig Borgare, och, som icke tillhör något parti, utan talar endast efter sin öfvertygelse och för Borgerskapets sanna bästapr, såsom det vill synas, tagit nog mycket pparti, för den tillämnade paraderingen. Utan tvifvel är det rätt, och i sin ordning, att, i en för dagen vigtig fråga, hvar och en, som dertill känner sig uppmanad, gifver sina tankar tillkänna, serdeles om det kan ske så opartiskt som möjligt. Undertecknad, som hvarken vill afeller tillstyrka nämnde paradering, kan dock för sin del icke gilla de skäl, insändaren anfört för densamma. Till en början får man fästa insändarens uppmärksamhet på hans högst egna sätt att referera den Kongl. skrifvelsen. I den nådiga skrifvelsen säges nemligen, att Kongl. Maj:t i nåder förmodar, att borgerskapet sjelfve önska att paradera vid högstsalig Hans Maj:t Konung Carl XIV Johans nu förestående begrafning. Insändaren deremot säger, att Kongl. Maj:t tillkännagifvit sig förmoda, att bor;erskapet så väl nu, som hvad förr vid dylika tillfällen varit brukligt, icke ville unlandraga sig att visa den store hädangångne Monarken sin sista tillgifvenhet, medelst paradering vid begrafningsceremonien. Skillnaden härutinnan är ganska tydlig; i förra fallet är det borgerskapet som sjelfve få tillkännagifva sin önskan, i det sednare, eller, enligt insändarens påstående, är det Hans Maj:t deremot, som önskar tt borgerskapet icke mätte undandraga sig att paradera. Att insändaren :häruti har orätt, torde ätt inses af alla, som läst eller hört sig föreläas den Kongl. skrifvelsen. Vidare kan man finia utaf antalet af de hitkommenderade truperna, att Kongl. Maj:t icke för detta sorgliga illfälle påräknat en så beskaffad större paradering