OM BORGERSKAPETS PARADERING VID BEGRAFNINGEN. Vi hade trott, att tidningarne icke mera skulle behöfva sysselsätta allmänheten med någon diskussion öfver denna fråga, efter den opinionsyttring, som blifvit lemnad i anledning af de gjorda framställningarne härom till de på börsen sammankallade medlemmarne af borgerskapet, och hvilken tillräckligt uppenbarat majoritetens tanka. Men flere omständigheter visa, att det finnes någon eller några, som icke åtnöja sig bärmed. Deribland förekommer, att en af de till Aftonbladet insända artiklar af hvarandra motsatt syftning, hvilka vi för några dagar sedan nämnde oss anse öfverflödigt upptaga, i Lördags lästes ordagrannt reprodueerad på sista sidan i Dagligt Allehanda. Författaren af denna artikel har under en synbar häftig bitterhet mot dem, som ej vilja skaffa sig en blå bonjourrock och en tschako, för att paradera såsom militärer, icke dragit i betänkande, att till stöd för sin talan framkomma med flera rätt bastanta osanningar angående det från chefen för Landtförsvarsdepartementet expedierade brefvet till öfverståthållaren, som Jästes i Lördagens Aftonblad, då han dels uppgifvit, att Kongl. Maj:t tillkäonagifvit sig förmoda, att borgerskapet så väl nu som förr icke ville undandraga sig att visa den hädangångne monarken sin sista tillgifvenhet medelst paradering, m. m., om hvilket allt icke ett ord finnes i skrifvelsen, dels i rak strid med densammas innehåll föregifvit, att Konungen begärt att genom öfverstelöjtnanten Sandels blifva vunderrättad omp, etc, ehuru Tit. Sandels icke ens finnes nämnd i brefvet, och icke heller hade fått att göra med framställningen, om ieke Hr öfverståtbållaren, såsom Minerva redan anmärkt, af egen ingifvelse och auktoritet hade företagit sig