— Statssekreteraren baron Nordenfalck anländ i Fredags eftermiddag till hufvudstaden, och lä rer redan i Lördags haft en längre audiens ho Konungen. Denna omständighet, tillikal med nå . gra andra, har gifvit en icke obetydlig fart åt de förmodan, att baron Nordenfalek inom en gansk kort tid torde inträda i konungens konselj oci dervid emottaga, justitie-ministers-portföljen, s mycket mera, som man känner, att nuvarand justitie-ministern sjelf önskar återvända till pre sidentsplatsen i Götba hofrätt, den ban blott vill korligt lemnat, hvarföre han också icke ens med tagit sin familj till hulvudstaden. Om denna utnämning kommer att ske, hvilke synes af åtskilliga anledningar sannolikt, så ä den i flera afseenden af större vigt än månger föregående förändring i statsrådet, men i synner het derföre, att den måste betraktas såsom bör jen af slutet på den provisoriska ställning, hvar styrelsea befunnit sig alltsedan Maj månad å 2840, och såsom begynnelsen af ett nytt system en prinop för förvaltningens och lagstiftningen: anda. Om man nemligen äfven hoppas det bästa an gående friherre Nordenfalcks förmåga att fyll: sin plats, kan man omöjligen undgå att varseblifva, att detta i väsendtlig mån beror deraf huruvida friherrn noga betraktat den ställning hvaruti Regeringen kommer att befinna sig vid den instundande riksdagen, serdeles med afseende på representationsfrågan, hvilken för närvarande utgör, äfven för Konungen, det vigtigaste momentet i de hvilande eller förestående stora tidsfrågorna. Man kan icke dölja för sig sjelf, ehvad mening man för öfrigt tillhör, att vigten och nödvändigheten af denna reform med hvarje dag mera betydningsfullt framstiger; och det behölves visserligen ingen stor profetlisk förmåga för att förutsäga, att påtryckningen af allmänna tänkesättet för eller mot i den punkten innan riksdagens början kommer att blifva så stark, att den för det första absorberar alla andra frågor. Om vi icke äre alltför illa underrättade, så har man också redan påhögre ort insett och fattat hela den stora: betydelsen af detta förhållande. På ena sidan det af alla erkända behofvet af en förändring .och en snar förändring af de närvarande ståndsformerna, som efter den spänning hvari sakerna kommo vid sista riksdagen, lätt kunna hota att sönderspränga hela machineriet — samt till understöd för den nya principen ett beredt och första gången antaget förslag, hvilande på en allmänt giltig rättsgrund hvilken redan har för sig majoriteten bland bondeståndets representanter och medelklassen jemte snart sagdt hela pressen, samt ständigt vinner nya anhängare. På den andra sidan tvenne, visserligen icke obetydande :korporationsintressen, biskoparnes och en del af embetsmanmnahierarkiens, hvilka förmodligen, steg för steg, skola söka bestrida reformen, såvida man får döma efter den bestående erfarenheten, att fäderneslandets allmänna sak vanligen fått inför kastandan stå efter dess egna förmenta fördelar. Sådan visar sig nu utsigten. Afven regeringen kan då icke undgå, att här taga sitt parti. Skall detta blifva för den sak, som bar framtiden och flertalet bland nationen för sig, och som i alla fall icke mera Kan falta; eller för den i sjelfva verket redan föråldrade, som ändock måste gå undan? Se der en fråga, som en inträdande minister nu ovilkorligen måste göra sig, och hvilken vi förutsätta att frih. Nordenfalck äfven till dess stora vigt uppfattat. Men om han gjort detta med förutseende så väl för sig sjelf som det allmänna, så förmode vi äfven, att hans inträdande i Statsrådet är ett bestämdt tecken, att sådana förutvarande ledamöter, som offentligen visat sig absolut afvoge mot representationsförslaget, likasom emot reformerna i allmänhet, t. ex. nuvarande chefen för ecklesiastikärenderna, lika nödvändigt måste komma att afgå. I sådant fall, och då krigsportföljen dessutom redan är att betrakta nästan såsom ledig, samt en konsultativ plats obesatt, synes det otvifvelaktigt, att fyra platser i rådet, såsom vi redan för en tid sedan förutsade, måste :beklädas med nya innebafvare. Hvad krigsportföljen angår, har man talat om Friherrarne Sprengtporten och Palmstjerna, af hvilka den sednare äfven hade audiens hos Konunpgen sistlidne Lördag. Hvilkendera af dessa kommer i fråga, så gäller för dem detsamma, jom vi här ofvan yttrat rörande Frih. Nordenalek. Hvad åter ecklesiastikportföljen angår, så innes dertill ett val emellan tvenne män, hvilka våda vore utmärkt qvalificerade både genom o0vanliga kunskaper och karakter, men af hvilka mgendera varit på länge påpekad i tidningarna. Att det ej heller sker nu närmare, dertill torde ngen ytterligare anledning behöfva uppgifvas. OM BORGERSKAPETS PARADERING VID BEGRAFNINGEN.