— Statssekreteraren baron Nordenfalck anländ
i Fredags eftermiddag till hufvudstaden, och lä
rer redan i Lördags haft en längre audiens ho
Konungen. Denna omständighet, tillikal med nå
. gra andra, har gifvit en icke obetydlig fart åt de
förmodan, att baron Nordenfalek inom en gansk
kort tid torde inträda i konungens konselj oci
dervid emottaga, justitie-ministers-portföljen, s
mycket mera, som man känner, att nuvarand
justitie-ministern sjelf önskar återvända till pre
sidentsplatsen i Götba hofrätt, den ban blott vill
korligt lemnat, hvarföre han också icke ens med
tagit sin familj till hulvudstaden.
Om denna utnämning kommer att ske, hvilke
synes af åtskilliga anledningar sannolikt, så ä
den i flera afseenden af större vigt än månger
föregående förändring i statsrådet, men i synner
het derföre, att den måste betraktas såsom bör
jen af slutet på den provisoriska ställning, hvar
styrelsea befunnit sig alltsedan Maj månad å
2840, och såsom begynnelsen af ett nytt system
en prinop för förvaltningens och lagstiftningen:
anda.
Om man nemligen äfven hoppas det bästa an
gående friherre Nordenfalcks förmåga att fyll:
sin plats, kan man omöjligen undgå att varse-
blifva, att detta i väsendtlig mån beror deraf
huruvida friherrn noga betraktat den ställning
hvaruti Regeringen kommer att befinna sig vid
den instundande riksdagen, serdeles med afseende
på representationsfrågan, hvilken för närvarande
utgör, äfven för Konungen, det vigtigaste mo-
mentet i de hvilande eller förestående stora tids-
frågorna. Man kan icke dölja för sig sjelf, ehvad
mening man för öfrigt tillhör, att vigten och nöd-
vändigheten af denna reform med hvarje dag
mera betydningsfullt framstiger; och det behölves
visserligen ingen stor profetlisk förmåga för att
förutsäga, att påtryckningen af allmänna tänke-
sättet för eller mot i den punkten innan riksda-
gens början kommer att blifva så stark, att den
för det första absorberar alla andra frågor. Om
vi icke äre alltför illa underrättade, så har man
också redan på- högre ort insett och fattat hela
den stora: betydelsen af detta förhållande. På
ena sidan det af alla erkända behofvet af en för-
ändring .och en snar förändring af de närvarande
ståndsformerna, som efter den spänning hvari sa-
kerna kommo vid sista riksdagen, lätt kunna hota att
sönderspränga hela machineriet — samt till understöd
för den nya principen ett beredt och första gången an-
taget förslag, hvilande på en allmänt giltig rättsgrund
hvilken redan har för sig majoriteten bland bon-
deståndets representanter och medelklassen jemte
snart sagdt hela pressen, samt ständigt vinner nya
anhängare. På den andra sidan tvenne, visserligen
icke obetydande :korporationsintressen, biskoparnes
och en del af embetsmanmnahierarkiens, hvilka för-
modligen, steg för steg, skola söka bestrida refor-
men, såvida man får döma efter den bestående
erfarenheten, att fäderneslandets allmänna sak van-
ligen fått inför kastandan stå efter dess egna för-
menta fördelar. Sådan visar sig nu utsigten. Af-
ven regeringen kan då icke undgå, att här taga
sitt parti. Skall detta blifva för den sak, som
bar framtiden och flertalet bland nationen för sig,
och som i alla fall icke mera Kan falta; eller för
den i sjelfva verket redan föråldrade, som ändock
måste gå undan?
Se der en fråga, som en inträdande minister
nu ovilkorligen måste göra sig, och hvilken vi
förutsätta att frih. Nordenfalck äfven till dess stora
vigt uppfattat. Men om han gjort detta med
förutseende så väl för sig sjelf som det allmänna,
så förmode vi äfven, att hans inträdande i Stats-
rådet är ett bestämdt tecken, att sådana förutva-
rande ledamöter, som offentligen visat sig absolut
afvoge mot representationsförslaget, likasom emot
reformerna i allmänhet, t. ex. nuvarande chefen
för ecklesiastikärenderna, lika nödvändigt måste
komma att afgå.
I sådant fall, och då krigsportföljen dessutom
redan är att betrakta nästan såsom ledig, samt en
konsultativ plats obesatt, synes det otvifvelaktigt,
att fyra platser i rådet, såsom vi redan för en tid
sedan förutsade, måste :beklädas med nya inne-
bafvare.
Hvad krigsportföljen angår, har man talat om
Friherrarne Sprengtporten och Palmstjerna, af
hvilka den sednare äfven hade audiens hos Ko-
nunpgen sistlidne Lördag. Hvilkendera af dessa
kommer i fråga, så gäller för dem detsamma,
jom vi här ofvan yttrat rörande Frih. Norden-
alek. Hvad åter ecklesiastikportföljen angår, så
innes dertill ett val emellan tvenne män, hvilka
våda vore utmärkt qvalificerade både genom o0-
vanliga kunskaper och karakter, men af hvilka
mgendera varit på länge påpekad i tidningarna.
Att det ej heller sker nu närmare, dertill torde
ngen ytterligare anledning behöfva uppgifvas.
OM BORGERSKAPETS PARADERING VID BE-
GRAFNINGEN.