sj träda, om vi veles Der inom. finnas visserlig nårra, som önska förbättringarna; och kanske skul -Idenna lilla: hop, förstärkt med våra röster, kun besegra stordignitärernas intressen och fördoms Vi föreställa oss, såsom sagdt, att en dyl s tankegång, eller åtminstone en outvecklad käns deråt, haft del i den rörelse, som visat sig h I komministrarne. De måste inse, att det hittil ,Jerkända ändsmålet icke kan vinnas just under-n I varande förbållanden; deremot finnes vida stör -lutsigt, att det skall kunna vinnas under nya fo I mery: till hvilkas bildande komministrarne såled I säkert icke skola utan tack bidraga... Deras vi leder icke till kräklorna och de bålstora pastor: terna, men så mycket mera till folkets förtroenc Toch de, i många fall, rätt vackra brödstycken, so: I det utdelar. — Nerikes Allehanda synes bland alla landsort tidningarna vara: den, som mest .ställt sig på de punkten, att, vilja se ett uppslag innan den utlå ter sig om den nya regeringen, och säger, att de icke vågar rangera sig bland de förhoppningsfu laste. . Såsom skäl härtill anmärker den bland d redan passerade regeringsåtgärderna: 4:0 förstän digandet om -sorgs anläggande; 2:o den daglig kungsringningen. Vi minnas väls, heter det, al den afliäne Konungen gerna ville blifva firad. De var måhända en förlåtlig svaghet hos en hyddan son, som uppstigit på tronen. Han trodde tilläf ventyrs, att ett urzktlåtande af etiketten och un derdånighetsbetygelser i något enda fall skulle be visa en missaktning, derföre att han ieko råkad vara af fuliblod. Att således äfven den allmänn tolfringningen efter hans död under möjligen läng sta tid skulle hafva öfverensstämt med bans ön skan, betvifle vi alldeles icke. Men deraf bord väl icke hafva följt, -att de efterlefvande skull alltförmycket betungat folket med detta besvär Anordhisgen om den oupphörliga kungsringningei äfven på landsbygden hörer väl, såsom man kan tro till den ekonomiska lagstiftningen, hvilken illa no är Konungens ensak, hvarföre den ock, såsom i dett fall, oftå noz förekommer den allvarlige betrakta ren i hög grad ockonomisk och mången gång, li kasom nu, gör ett temmeligen vådligt ingrepp folkets sjelfbeskattningsrätt, 3:o Sorgdrägterna fö; ordenskommendörerna; 4:0 Trohetsedens anbeal lande, som anses öfverflödigt: 5:o Trenne karak iersfullmatters utfärdande. )Vi hade, heter det för väntat, att de der Kapprockarnen, titlar, son skola inneböra namn, heder och värdighet, mec den nya vårens iohrytande skulle komma att a läggas. Afven denna väntan har slagit felt. V. ha ju allaredan ett par färska lagmän såsom bevis att systemet också i detta fall fortsättes? Som liga tidningsredaktioner söka väl att öfverstryk: det der med hartassen, föregifvande, att löfter måste uppfyllas, som den aflidne gifvit. Dess: löften äro väl icke otroliga; men svart på bviti lärer icke hafva bevisat deras verklighet. Och om än den aflidne i lifstiden gifvit löftev, hvilkas uppfyllande komme att störa den ordning, som den gryende dagen borde medföra, så tycke vi verkligen, att det varit bättre, att t. ex. landshöfdingen i Calmar biifvit underrättad, att hans begöran numera icke kunde eller borde uppfyllas, och br Palme hade väl kunnat berga sig med titelå af den tjenst, ban i alla fall kanske tidigt nog erhållit. — Om vi också lemna ur sigte de två betitlade lagmännen, så finne vi dock dessutom i Aftonbladets JV 75 ytterligare en ny betitlad man, nemligen aud:tören vid Westerbottens fältjägare, som d. 43 Mars fått assessors namn och heder. Kanske har också detta skett till följe af elt den hädangångnes gifna löfte, eburu -sådant af Stockholmstidningarne icke omta!as? Hvem vet huru länge, och till hvad grad slika löften cunaa komma att spöka och. tillintetgöra hvad v: vorde hafva rätt att vänta? 6:0 Notifikationerna hos utländska hof genom serskilda ambassader. )Prål, kostnad och småklig etikett, se der allt, hvad vi bäruti uppäcka. När nu en gång riksdagen kommer, då öljer väl också, kunne vi förmoda, den i grundagarne okända katholska kröningsceremonien med ina onödiga kostnader och sannolikt dermed fölande allehanda granniåter, doktorshattar, stora ch sreå stjernor och granna band m. m. Detaär ej hvad vi behöfve. Vi behöfve, hvad om säges oss vara Jofvadt, Sanning och Rätt, ch, hvad som väl icke blifvit lofvadt men desto nera Öfver hela Sveriges rike önskadt och af ögsta behof påkalladt, hushållning med statens vedel, och en sådan sparsamhet vid utielandet f utmärkelser, att den verkliga förtjensten, såsom fta hittills händt, icke må nödgas antingen neka att mottaga maktens offentliga erkännande deraf eller odna för utmärkelsen, då han ej haft mod att säga sig den. r——7 — Då Aftonbladet tid efter annan fästat läsaens uppmärksamhet på sådana nyare företeelser om litteraturens område, som vittnat om nåzon örre: förtjenst eller omsorg hos utgifvare och irfattare, skulle det vara en orättvisa, att ibland essa förslömma Stockhöms Musiklidning, som nysen fulländat det första Gvartalet för detta år ch annonseras till ytterligare fortsättning. Dena lilla 44 Lusse orm utgilve3s Med att nnmaan