sj träda, om vi veles Der inom. finnas visserlig
- nårra, som önska förbättringarna; och kanske skul
-Idenna lilla: hop, förstärkt med våra röster, kun
besegra stordignitärernas intressen och fördoms
Vi föreställa oss, såsom sagdt, att en dyl
s tankegång, eller åtminstone en outvecklad käns
deråt, haft del i den rörelse, som visat sig h
I komministrarne. De måste inse, att det hittil
,Jerkända ändsmålet icke kan vinnas just under-n
I varande förbållanden; deremot finnes vida stör
-lutsigt, att det skall kunna vinnas under nya fo
I mery: till hvilkas bildande komministrarne såled
I säkert icke skola utan tack bidraga... Deras vi
leder icke till kräklorna och de bålstora pastor:
terna, men så mycket mera till folkets förtroenc
Toch de, i många fall, rätt vackra brödstycken, so:
I det utdelar.
— Nerikes Allehanda synes bland alla landsort
tidningarna vara: den, som mest .ställt sig på de
punkten, att, vilja se ett uppslag innan den utlå
ter sig om den nya regeringen, och säger, att de
icke vågar rangera sig bland de förhoppningsfu
laste. . Såsom skäl härtill anmärker den bland d
redan passerade regeringsåtgärderna: 4:0 förstän
digandet om -sorgs anläggande; 2:o den daglig
kungsringningen. Vi minnas väls, heter det, al
den afliäne Konungen gerna ville blifva firad. De
var måhända en förlåtlig svaghet hos en hyddan
son, som uppstigit på tronen. Han trodde tilläf
ventyrs, att ett urzktlåtande af etiketten och un
derdånighetsbetygelser i något enda fall skulle be
visa en missaktning, derföre att han ieko råkad
vara af fuliblod. Att således äfven den allmänn
tolfringningen efter hans död under möjligen läng
sta tid skulle hafva öfverensstämt med bans ön
skan, betvifle vi alldeles icke. Men deraf bord
väl icke hafva följt, -att de efterlefvande skull
alltförmycket betungat folket med detta besvär
Anordhisgen om den oupphörliga kungsringningei
äfven på landsbygden hörer väl, såsom man kan tro
till den ekonomiska lagstiftningen, hvilken illa no
är Konungens ensak, hvarföre den ock, såsom i dett
fall, oftå noz förekommer den allvarlige betrakta
ren i hög grad ockonomisk och mången gång, li
kasom nu, gör ett temmeligen vådligt ingrepp
folkets sjelfbeskattningsrätt, 3:o Sorgdrägterna fö;
ordenskommendörerna; 4:0 Trohetsedens anbeal
lande, som anses öfverflödigt: 5:o Trenne karak
iersfullmatters utfärdande. )Vi hade, heter det
för väntat, att de der Kapprockarnen, titlar, son
skola inneböra namn, heder och värdighet, mec
den nya vårens iohrytande skulle komma att a
läggas. Afven denna väntan har slagit felt. V.
ha ju allaredan ett par färska lagmän såsom bevis
att systemet också i detta fall fortsättes? Som
liga tidningsredaktioner söka väl att öfverstryk:
det der med hartassen, föregifvande, att löfter
måste uppfyllas, som den aflidne gifvit. Dess:
löften äro väl icke otroliga; men svart på bviti
lärer icke hafva bevisat deras verklighet. Och
om än den aflidne i lifstiden gifvit löftev, hvilkas
uppfyllande komme att störa den ordning, som
den gryende dagen borde medföra, så tycke vi
verkligen, att det varit bättre, att t. ex. landshöf-
dingen i Calmar biifvit underrättad, att hans be-
göran numera icke kunde eller borde uppfyllas,
och br Palme hade väl kunnat berga sig med ti-
telå af den tjenst, ban i alla fall kanske tidigt
nog erhållit. — Om vi också lemna ur sigte de
två betitlade lagmännen, så finne vi dock dessu-
tom i Aftonbladets JV 75 ytterligare en ny be-
titlad man, nemligen aud:tören vid Westerbottens
fältjägare, som d. 43 Mars fått assessors namn
och heder. Kanske har också detta skett till föl-
je af elt den hädangångnes gifna löfte, eburu -så-
dant af Stockholmstidningarne icke omta!as? Hvem
vet huru länge, och till hvad grad slika löften
cunaa komma att spöka och. tillintetgöra hvad v:
vorde hafva rätt att vänta?
6:0 Notifikationerna hos utländska hof genom
serskilda ambassader. )Prål, kostnad och små-
klig etikett, se der allt, hvad vi bäruti upp-
äcka. När nu en gång riksdagen kommer, då
öljer väl också, kunne vi förmoda, den i grund-
agarne okända katholska kröningsceremonien med
ina onödiga kostnader och sannolikt dermed föl-
ande allehanda granniåter, doktorshattar, stora
ch sreå stjernor och granna band m. m. Det-
aär ej hvad vi behöfve. Vi behöfve, hvad
om säges oss vara Jofvadt, Sanning och Rätt,
ch, hvad som väl icke blifvit lofvadt men desto
nera Öfver hela Sveriges rike önskadt och af
ögsta behof påkalladt, hushållning med statens
vedel, och en sådan sparsamhet vid utielandet
f utmärkelser, att den verkliga förtjensten, såsom
fta hittills händt, icke må nödgas antingen neka att
mottaga maktens offentliga erkännande deraf eller
odna för utmärkelsen, då han ej haft mod att
säga sig den.
r——7
— Då Aftonbladet tid efter annan fästat läsa-
ens uppmärksamhet på sådana nyare företeelser
om litteraturens område, som vittnat om nåzon
örre: förtjenst eller omsorg hos utgifvare och
irfattare, skulle det vara en orättvisa, att ibland
essa förslömma Stockhöms Musiklidning, som ny-
sen fulländat det första Gvartalet för detta år
ch annonseras till ytterligare fortsättning. Den-
a lilla 44 Lusse orm utgilve3s Med att nnmaan