At PM - FYRA PR ON
uppstått alldeles likartad med den som nu försatt er
i ett sådant bullersamt tillstånd. Det var fråga om
India-billeb. Dehna lag var just nära att gå igenom,
då helt oväntadt inom parlamentet omlöper det ryk-
te, att konungen lifligt beklagat sig öfver att denna
bill fått första läsningen, och att han enskildt vändt
sig till några ledamöter i underhuset, för att förmå
dem att söka kullkasta billen. Fråga var alltså då,
liksom här, om statsmakternas jemavigtsförhållanden
till bvarandra. i eh
Underhuset, anseende sig såsom konstitutionens väk-
tare,.tog genast uti saken. Man föreslog att det skul-
1e förklara, att åberopandet af konungens mening, el-
ler påstådda tänkesätt, i afsigt att verka på ledamö-
ternes röstning, vore ett brottsligt förfarande, som
innefattade ett ingrepp i kronans värdighet.och par-
lamentets privilegium, samt åsyftade att kullkasta kon-
stitutionen.
Fox, ännu minister, försvarade billen med stor e-
nergi. Han undersökte fritt och djerft, utan att bri-!
sta i aktning mot kronan, alla de principfrågor, som
hade sammanhang med denna händelse.
Ögonblicket är inne. sade han, att vi motsätta :
oss vår koastitutions förstöring. Det är nödigt att be-
visa, alt vi ännu kunna hafva en viija för oss och att)
Vi förkasta ideen att blott vara ett återljud af en hem-:
lig inflytelse. År det väl möjligt att tänka sig, att.
ej hvarje förnutig man nedsätter sitt eget värde då:
han låter den corps nedsättas, hvaraf han utgör en ;
del? Om iete parlamentet äger nog kraft att försva-.
ra våra rättigheter, försvinner snart allt hopp och den:
hemliga ivflytelsen segrar. Ett parlament, bringadt il!!
detta föraktliga läge, utan begrepp om frihet, utan!
vilja att vara sjelfständigt, långt iTån att hålla jemn-!
vigten mot kronans prerogativer, bidraga tvärtom att!
utsträcka och föröka desamma öfver all måtta.....):
Gode engelsmän kunna icke underkasta sig en hem-l;
lig inflytelse utan genom våld, och jag är öfvertygead.
att de, med samma beslutsamhet och kraft som dej
skulle försvara sig emot en fremmande inkräktning
skola motstå den sammansvärjning, som nu utbrutit i
denna sammankomst emot vår konstitution. —
Fox til:ägger, att denna opinionsförändring, som han :
så skildrar, var resultatet af en hemlig inflytelse hvil-:
ken aböll sig från all diskussion och som förleder dem, ,
söm underkasta sig densamma, att förråda heder och j
pligt, snarare än att våga misshaga i något deras su-!
verän.
Då Foxs motståndare iakttogo en systematisk tyst-
nad angående denna -händelse, uppkallade Fox dem
sålunda: :
Man har talat om konungens fångenskap på thro-
nen, i samma stund som han icke skulle kunna bandla:
utan genom sina ministrar, och det tyckes, som en-l
gelska statsförfattningen ännu icke vore känd. Man
anför den gruadsatsen, att konungen aldrig kan göra
orätt, och att hvilka fel den verkställande makten än
kan begå, är konungen allena dertill oskyldig. Men
huru bör väl detta förstås? Döt sker ej genom för-
dragandet att förtryck och tyranni utöfva ostraffadt:
sin makt: visserligen icke. Men den minister, som :
föreslår och tilråder en åtgärd, bör derför ansvara
inför: de om sina rättigheter ömtåliga engelsmännen. .
Sådan är skilnaden emellan den enväldiga monarkien,
och den inskräckta, att i den förra regenten är despot
och kan göra allt hvad som honom lyster, då i den
sistnämnda han förblifver underkastad lagen, och så-
lunda icke fritt kan låta sig höras af sådana, som ic-
ke äro ansvarige inför denna lag för de rådslag, som
de hafva gifvit. Också gilver grundlagen rättighet,
att sätta sin vägran emot hvarje handling, som icke
innebär en sådan ansvarighet. Men det är icke för
att misstruka detta på ewt arbiträrt sätt, som lagen l:
har meddelat suveränen detta prerogativ.
Att afligspa sig från denna punkt, detär att hand-l.
la på ett grumdlagsvidrigt sätt.
Om då Hans Maj:t ville hämma Jlagstiftningens
gång och lät veta sia benägenhet att motsätta sig nå-
got visst beslut af denna statsmyndighet genom försät-
liga medel. tolda och omöjliga att bekämpa; om långt .
ifrån att rådföra sig med sina ministrar, han lemnade
dem uisatte för att försvara följderna af sina beslut,
då vore ifrån den stunden allt i fara, ty konstitutio
nen har icke en gång förutsett detta fall; och prisen
försynen, ör att konstitutionen icke förutsett ett fall,
så vådligt för allmänna välfärden!
Och om j viljen ibland historiens vittnesbörd hafva
ett exempei, som är ännu mera likartadt, så vill jag
hemta det ifråa de första tiderna af Wiihelm TII:s
ering.
teg Nr nne prias, ban, som icke afyaktade denlyck-
liga utgåogen af en revolution, utan som kom för att
lösa dess kout med svärdet, uppsteg på Englands thron,
såg han utan hat och vrede alla de frågor uppstå,
som nu reta er. Man fattar nog buru en uppträ-
dande dynasti kan råka in på en elak väg; men då
är det folkrepresentationens pligt att bringa henne in-
om sina tillbörliga gränser samt att förmå henne att
bära aktning för gruzdlagarna.
H: Gutzot. Men ni kränker dem!
Hr Ledru Rollin. Äro dessa afbrott väl loyala?
Inför dessa exempel från England, för hvilka j alltid
sjelf knäböjen, skullen j väl väga att på allvar vid-
bålla,. att jag kiänker grundlagarna. Jag vädjar i
detta. afseende til hela landets opartiskhet, och det
-må- döma, om jag ej blifver så ofta afbruten just för
det att jag är alltför mycket inne på konstitutionens
väg. Nå väll jag säger att Wilhelm III, som hade
förblifvit, han, det revolutionära partiets representant,
- fortsättaren af det nationelia Partiet, som hade att
strida utom landet emot hela Europa, emot den uni-
versalmonarki, som Ludvig XIV eftersträfvade, och
som inom landet kämpade mot Jscobiternas. hemliga
stämplingar och den fallna legitimiteten, begärde för-
jäfvås en förökning i statsarslagen, några fästningars
anläggning och:krigshärens förökning. Allt detta vä-
grades, och armen till och med nedsattes. Under-
sökning blef tvenne gånger af parlamentet anbefalld,
rörande ordres som monarken utfärdat. Det var en
stor statsman, öfverlägsen nästan allt hvad som om-
gaf bonom och som, flera gånger, hade inblandat -Sig
med framgång i de utländska underhandlingarna. Par-
lamentet förbjöd honom likväl att göra det, och hvad
mera var, i dea förmening, att grundläggaren ef er
ny dynasti lätt kan låta sig hänföras emot landets mes
heliga. intressen, inskränkte det kronans rättigheter
genom: en serskild lag. Se der hvad ett engelskt par-
lament gjort; och vågen j ännu säga, att det då de!
skyddat. och bevarat landets fri- och rättigheter, ör
verskridit konstitutionen och gjort Wilhelm mindr