— Uti flera Tyska tidninzar med de båda sista utlindska posterna förekomma märkliga korrespondensartiklar från Grekland rörande sinnesstämningen derstädes. Vid öfverläggningen om der nya konstitutionen var nemligen den vigtigaste frågan, om den lagstiftande församlingen skulle bestå al en eller två kamrar. Sinnesstämningen hos msjoriteten af folket var till förmån för enkammarsystemet, såsom det enklaste och naturligaste; men bofvet, de utländska ministrarne och de rikaste bland representanterne ville hafva två kamrar. Slutligen bief ock genom flitiga bearbetningar icke blott tvåkammarsystemet antaget, utan med den ringa pluraliteten al 442 röster mot 92 beslöts äfven, att ledamöterne i den ena kammaren utses ar Konungen för lifstiden, likasom Pärerne i Frankrike, hvilka der anses för en i det hela nästan klös inrättning. En korrespondent från Möänchen i Deutsche Allgemeine Zeitung JM 82 säger, att enligt hvad brefven från Athen enstämmigt förmäla, har detta beslut endast kunnat tillvägabringas genom kathegoriska förklaringer ifrån Themsen och, Seinen (Englands och Frankrikes ministrar) understödda af deras i hamnen Pirwus liggande tremastare och dyhka demonstrationer. Missnöjet bland folket hade ohöljdt visat sig; de flesta tidningarna bade sorgkanter på de numror, som berättade nyheten om beslutet, och ett antal unga Greker, deribland Studenterne vid Athens universitet, ville genom-en sorgprocession med svarta fanor uttrycka sin smärta öfver hvad som händt; dock blef denna sednare föresats tillintetejord. Detta fektum lemnar ett nytt och lärorikt exempel på den jalusi och farhåga, hvarmed den lemotratiska principen öfverallt betraktas af de maktägande.