guldgrufvorne i Uralbergen hastigt tilltager, så är je dock blott en droppa i de omätliga behofvens af.n För att, om möjligt, hädanefter förebygga smuggleriet, hafva Rabbinerne i gränsguvernementerne låtit i de Judiska synagogorna kungöra, att den Jude, som fyllt 43 år, och den Judinna, som fyllt 42, och beträdes med lurendrejeri, kommer att sättas i synagogans bann. Det pistås, att Judarne skola vara mera rädda för detta bann, än för sjelfva det Ryska knutstraffet. Ryktena fortfara om förestående mildringar i de stränga åtgärderna emot Judarne vid gränsen; men någonting fullkomligen säkert i detta afseende tyckes ej ännu vara gifvet. GREKLAND. Underräåttelserna med gårdagsposten från Athen äro väl ej af sednare datum än förra postens, men innehålla dock ett och annat, som tjenar till upplysning om förhandlingarne rörande grundlagsförslaget. Det lägsta antalet af senatorer har bifvit faststäldt till 27... Maximum får i intet fall öfverskrida bälften af antalet representanter i Deputerade kammaren. Ingen minister, som ej i trenne år sutit i konseljen, kan utnämnas till senator. Ordförandeskapet i senaten tillsättes af konungen hvart tredje år, så att en och samma president under denza mellantid fungerar. Senaten väljer sjelf för hvarje session, af sina ledamöter, 2:ne vice-presidenter och 2:ne sekreterare. Domrarne skola efter några års förlopp utnämnas för lifstid, och kunna sedermera icke afsättas från sina embeten utan i följd af laga ransakning och dom. Statsråds-institutionen har ansetts öfverflödig, sedan ansvarige ministrar förestå de särskilda departementen och utgöra konungens konselj. . Trenne månader från den dag, då konungen aflaget sin ed på den nya grundlagen, eller förr, i händelse kamrarne skulle sammanträda, upplöses det nuvarande statsrådet. Att grekerne under hela tiden, som öfverläggningarne om den nya grundlagen räckt, och öfverhufvud alitsedan September-revolutionen, utmärkt sig för sans och moderation, måste till och med de värst i absolutistisk anda redigerade tidningar medgifva. Det kan vara interessant, att i detta hänseende citera ett intyg ur Preussische Allgemeine Zeitung, som yttrar följande: Nationalförsamlingens och i allmänhet folkets bållning i denna farliga period (under öfverläggningarne rörande den nya grundlagen) gifver ett fördelagtigt vittnesbörd om grekernes sans och förstånd. Dessa förnekade sig till och med icke under de frågor, som rörde partioch person: liga intressen, eller i hvilka fremmande inblandning blef mera synbar, än mången ansåg passande. Behbofvet af ostörd ordning och lugn utveckling, jemte medvetandet af anarkiens och det inbördes krigets olyckliga följder, voro alltför allmänt utbredda och berrskande, för att anarkiska sträfvanden skulle kunnat finna någon sympathi. Under hela loppet af dessa förhandlingar har icke ett enda ögonblick visat sig någon egentlig opposition emot konungen och thronen. Hvad som, från ett och annat håll betraktades såsom en dylik, var icke annat än ett ganska förklarligt motstånd bos en del, ofta större delen, af församlingen emot inverkan af utländsk politik och de i förbindelse med denna stående personer. Härvid har mer än en gång inträffat, alt den såkallade oppositionen hade på sin sida tbronens sanna intressen. ORIENTEN. i Det krigiska tal af Sultan, om hvilket nämndes i bladet för d. 27 Mars, skulle i hemlighet tryckas och kringspridas i provinserna, för att äfven der fanatisera belolkningen emot de kristne. På föreställningar och hotelser af engelske ambassadören hade dock denna tryckning uteblifvit. Det var några af de strängt orthodoxa bland Sultans ministrar, som förledt honom till detta okloka tal. STOCKHOLM den 3 April