af detta system, medan styrelsens och det konservativa partiets egna tidningar framhålla hans personlighet, såsom den ledande i allt som tillgöres? För att visa den Norske Constitutionelles stora inkonseqvens i detta afseende, vilje vi blott framställa en fråga: Den GConstitutionelle sjelf har, åtminstone fordom, ej mindre än Morgenbladet och flere zadra Norska tidningar, opponerat sig ganska energiskt emot Regeringens förnyade försök att under:råtva tvenne de vigtigaste bufvudstöd för Norges Iberala konstitution, genom införandet af det absoluta veto samt af en Adel, många andra impopulära saker att förtiga. Få vi nu lof att fråga, om det är den Constitutionelles rena allvar, att detta oaflåtliga bemödande att, i strid med Norska folkets tänkesätt och . Storthiogets enbälliga opinion, återkomma med dessa propositioner, oaktadt de ständiga dekonfityrer, de rönt, varit att tillskrifva de serskilda och under tiden flere gånger ombytta ledamöterne af Norska Statsrådet, al hvilka månge reserveral sig mot propositionerna, eller om det icke utsiök från Konungen sjelf i främsta rummet? Och om det sednare måste antagas, kan man då kalla hela det oväsen för annat än ett hyckleri, som den Konstitutionelle nu gör derötver, att Aftonbladet någon gång påpekat regeringssystemet såsom Konungens eget, — och detta förarande, att gifva en sak sitt rätta namn, eller siga detta är detta, lär likväl vara den enda pietetslöshet,, som man kan tillägga Aftonbladet. För den, som finner det förflutna rege ringssystemet godt, innefattar ju en sådan påpekning dessutom ingen fördömelse? Men att Aftonbladet åter, derföre ati högsts. Konungen lemnat det jordiska, skulle på en gång byta om färg och grundsatser, och börja rosa hvad det förut klandrat, är en alltför löjlig fordran, att någon förnuftig deri kan instämma.