EEE IAS Eseribano Mathias beledsagade dessa ord med n betydelsefullt blick, som icke undgick banditen. — Ni får tänka om mig hvad ni vill, sennor Tordos, svarade denne. an — Inbilla dig inte, att jag mot din vilja tänker intränga i din hemlighet, ty Jag Ser nog, att du har en sådan. . — Den menniska, som inte hade någon dylik, skulle vara en engel och sådana finnas icke på jorden. Den, som ingenting bar att dölja, är en narr eller en dåre, och jag bar den fålängan att tro, det jag icke är någondera delen. Tänk på min plan och säg mig när jag får komma till er, för att höra ert svar. — Kom igen i morgon mellan ett och tu; gå in genom lilla trädgårdsporten. — Det är godt. Adjö! Och de skiljdes åt. Klockan åtta följande morgon intog sennor Tordos en kopp choklad hos sekreteraren vid den höga militärkommissionen och denne yttrade, då hans gäst lemnat honom, förnöjd för sig sjelf: — I sjelfva verket riskerar jag ingenting, och i vår tid äro 50,000 realer icke att förkasta. En timma derefter rökte eseribano Tordeos en cigarr bos underintendenten öfver fängelserna: då ban lemnade denne, gnuggade polistjenstemannen förnöjdt sina händer under följande monolog: — Ypperlig affår, vid Gud! en kapital affär! 50,000 realer å ena sidans; — åtminstone fyra sånger så mycket, som den gamla skälmen skulle ge mig, för att icke blifva anrgifven. — Nu en vink åt vederbörande bara, ty bär handlar det om en politisk komplott — och i vedergällning har