ka. Den sidan af kolonnerna, som är vänd åt so-
len, är målad i skarp bister, som ger en skäran-
de kontrast mot den inre sidans bvithet och myc-
ket skadar konturernas rundning. Jag vill icke
tala om de många mindre och tillfälligare obehag,
hvaraf en resande hemsökes; man lår ej besöka
Akropolis utan cicerone, derföre har Lord Elgin
med sina handtlangare sörjt; man ser baracker
uppförda emot Minervatemplets kolonner: allt
detta gör ett vidrigt intryck, som ej kan beskrilvas.
Då man under Phidias ledning uppförde de
tempel, hvilka efter alla seklers omdöme gäl!a
såsom de skönaste i verlden, bade Perikles icke
allenast gjort Athen till en konsternas hufvud-
stad, utan äfven gifvit en betydlig utsträckning
åt dess handel. Då, likasom ännu i dag, var Åt-
tikas jord långt ifrån att förse sin befolkning med
alla lefnadsbehof; Ionebyggarne felades, såsom nu,
hästar, jern och timmer. En stor mängd span-
mål infördes ifrån Sicilien, Ezypten och andra
länder, och svårligen räckte statsinkomsterna att
betala dessa importer. Athenarne kallade konsten
till hjelp. Delos koppar, Lydiens guld, Libyens
elfenben blefvo under deras händer outtömliga
rikedomskällor. Athens manufaikturer ansågos o-
öfverträffliga. Från alla trakter fann man i Pireus
köpmän, som utbytte aflägsna länders produkter
emot Athens statyer, vaser och vapen. Man fö-
rebrådde Perikles hans slöseri, och i sjelfva ver-
ket hade de af Phidias byggda templen kostat,
enl. Pausanias, icke mindre än 4000 talenter, el-
ler omkring 41,000,000 rdr bko, d. v. s. tre gån-
ger statsinkomsterna; men om några år var sta-
dens välstånd tryggadt, och Athenienserna öfver-
träffade i rikedom Karthaginenser, Phoenicier oe
alla verldens folk.
Den närvarande styrelsen hår icke haft Perikles
omtänksamhet. Då den reg. konungen anlände,
fanns intet Athen; ban misskände såväl Greker-
nas önskningar som sitt eget intresse, då han
grundlade den nya hufvudstaden der den gamla
legat, Grekland är åter uppståndet, skref man
då: när man återuppväcker det, måste man åter-
gilva det sin gamla förm, namn och individuali
tet. Nu förtiden återväckas icke mera städer,
såsom Athen, till sin fordna form, och namnet
krossar dem. Det unga könungarikets hjelpkällor
voro alltför svaga, för att kunna grunda en stad,
värdig Atbens namn, ruiner. och hogkomster.
Forntidsmonumenterna gifva en löjlig karakter åt
nutidens konstruktioner, och de nya husen skada
effekterna af ruinerna.
Detta var lätt att förutse; men en ännu vigti-
gare sak borde hafva afledt dem från denna o-
iyckliga plan. Grekerna äro icke mera samma
händiga konstnärer som i Perikles tid, och At-
Uhas jvisdl äver SURT UlrvIv Va Hal sUulan buru!igare.
Men Nygrekerna äro dugliga sjömän, och borde
således hafva fått en hufvudstad vid bafvet. Gre-
kerna sjelfva fordrade Syra eller Patras till huf-
vudstad; hade de fått detta, skulle kanske den
unga staden bafva täflat i kommerciel betyden-
het med sjelfva Constantinopel. Nu ligger Athen,
isoleradt och torrt, två timmars väg från hafvet,
med dålig jordmån och lata innevånare; allt fat-
tas dess innevånare, och de nödvändigaste lefnads-;
behofven kunna knappt köpas till hvilket pris som
heldst. För utlänningar äro de eländiga herber-!
gera i konung Ottos hbufvudstad vida dyrare, än
de bästa hoteler i London. Klimatet är också en
af den nya stadens fiender. Beläget i djupet af
en dal, omgifvet på alla sidor af höga berg, be-
finner sig Atben olyckligtvis i lä för den renan-
de nordostvinden och hafsfläktarne. Lika osunda
äro dess omgifningar, och oleandern är ett säkert
kännetecken på de trakter der malarian värst
rasar. - För främlingar kan man ej föreskrifva nog
försigtighetsmålt.
De bildade klassernas lefnadssätt är helt och
hållet Fransyskt, och om man inträder i en A-
tbensk salong, skall man icke af den rinzgaste om-
ständighet kunna döma att man ej är i Paris.
Damerna kläda sig med en recherche och en lyx,
som till och med öfvergår Fransyskornas. Om
vintern ger man baler, feter och middagar utan
afbrott. En passabel Italiensk trupp, som om
sommaren spelar i Smyrna, anländer om hösten
till Athen. Med ett ord, man roar sig här, all-
deles såsom i det öfriga Europa. Såsom staden
är ganska liten, blir man lätt bekant med hvar-
andra, och bär, såsom i alla småstäder, bar den-
na förtrolighet med sig obehaget af en starkt ut-
bildad chronique scandaleuse. De Grekiska da-
merna hafva inga stränga principer, och då för
många år sedan en utländska af hög rang gjorde
en utgallring af de oförvitliga för sin umgänges-
krets, är staden delad i två koterier efter sina
sedliga grundsatser, hvilka bekämpa hvarandra med
yttersta hårdnackenhet.
Men ännu allvarsammare trätofrön, än dessa
qvinliga rivaliteter, dela Athens befolsning, och
dessa äro de politiska opinionerna. - Athens soci-
tet utgöres icke blott af Greker; dess kärna be-
står till och med af de utländska diplomaterna
med deras familjer. Hvar och en af dessa diplo-
mater, Fransk, Engelsk eller Tysk, söker att skaf-
fa sig största inflytelsen, hvar och en har sina
anhängare bland Hellenerna, och det är omöjligt
för dem att till och med i salongerna glömma
sina kabinettsintresseö. Samma misströende rå-
der äfven mellan deras anbängare, och politiken
gjuter lika såväl i Athen, som 1 Paris, sitt gift i
alla sociala förhållanden. Om således tre olika
politiska opinioner än råda i Athen, får man dock
ej fatta dem såsom tre olika partier. En dylik
uppfattning har gifvit många falska och förvända
tolkningar af Septemberhändelserna. Det gifves
as 3 freskland. osktadt da tva Atilbartada