ka. Den sidan af kolonnerna, som är vänd åt solen, är målad i skarp bister, som ger en skärande kontrast mot den inre sidans bvithet och mycket skadar konturernas rundning. Jag vill icke tala om de många mindre och tillfälligare obehag, hvaraf en resande hemsökes; man lår ej besöka Akropolis utan cicerone, derföre har Lord Elgin med sina handtlangare sörjt; man ser baracker uppförda emot Minervatemplets kolonner: allt detta gör ett vidrigt intryck, som ej kan beskrilvas. Då man under Phidias ledning uppförde de tempel, hvilka efter alla seklers omdöme gäl!a såsom de skönaste i verlden, bade Perikles icke allenast gjort Athen till en konsternas hufvudstad, utan äfven gifvit en betydlig utsträckning åt dess handel. Då, likasom ännu i dag, var Åttikas jord långt ifrån att förse sin befolkning med alla lefnadsbehof; Ionebyggarne felades, såsom nu, hästar, jern och timmer. En stor mängd spanmål infördes ifrån Sicilien, Ezypten och andra länder, och svårligen räckte statsinkomsterna att betala dessa importer. Athenarne kallade konsten till hjelp. Delos koppar, Lydiens guld, Libyens elfenben blefvo under deras händer outtömliga rikedomskällor. Athens manufaikturer ansågos oöfverträffliga. Från alla trakter fann man i Pireus köpmän, som utbytte aflägsna länders produkter emot Athens statyer, vaser och vapen. Man förebrådde Perikles hans slöseri, och i sjelfva verket hade de af Phidias byggda templen kostat, enl. Pausanias, icke mindre än 4000 talenter, eller omkring 41,000,000 rdr bko, d. v. s. tre gånger statsinkomsterna; men om några år var stadens välstånd tryggadt, och Athenienserna öfverträffade i rikedom Karthaginenser, Phoenicier oe alla verldens folk. Den närvarande styrelsen hår icke haft Perikles omtänksamhet. Då den reg. konungen anlände, fanns intet Athen; ban misskände såväl Grekernas önskningar som sitt eget intresse, då han grundlade den nya hufvudstaden der den gamla legat, Grekland är åter uppståndet, skref man då: när man återuppväcker det, måste man återgilva det sin gamla förm, namn och individuali tet. Nu förtiden återväckas icke mera städer, såsom Athen, till sin fordna form, och namnet krossar dem. Det unga könungarikets hjelpkällor voro alltför svaga, för att kunna grunda en stad, värdig Atbens namn, ruiner. och hogkomster. Forntidsmonumenterna gifva en löjlig karakter åt nutidens konstruktioner, och de nya husen skada effekterna af ruinerna. Detta var lätt att förutse; men en ännu vigtigare sak borde hafva afledt dem från denna oiyckliga plan. Grekerna äro icke mera samma händiga konstnärer som i Perikles tid, och AtUhas jvisdl äver SURT UlrvIv Va Hal sUulan buru!igare. Men Nygrekerna äro dugliga sjömän, och borde således hafva fått en hufvudstad vid bafvet. Grekerna sjelfva fordrade Syra eller Patras till hufvudstad; hade de fått detta, skulle kanske den unga staden bafva täflat i kommerciel betydenhet med sjelfva Constantinopel. Nu ligger Athen, isoleradt och torrt, två timmars väg från hafvet, med dålig jordmån och lata innevånare; allt fattas dess innevånare, och de nödvändigaste lefnads-; behofven kunna knappt köpas till hvilket pris som heldst. För utlänningar äro de eländiga herber-! gera i konung Ottos hbufvudstad vida dyrare, än de bästa hoteler i London. Klimatet är också en af den nya stadens fiender. Beläget i djupet af en dal, omgifvet på alla sidor af höga berg, befinner sig Atben olyckligtvis i lä för den renande nordostvinden och hafsfläktarne. Lika osunda äro dess omgifningar, och oleandern är ett säkert kännetecken på de trakter der malarian värst rasar. För främlingar kan man ej föreskrifva nog försigtighetsmålt. De bildade klassernas lefnadssätt är helt och hållet Fransyskt, och om man inträder i en Atbensk salong, skall man icke af den rinzgaste omständighet kunna döma att man ej är i Paris. Damerna kläda sig med en recherche och en lyx, som till och med öfvergår Fransyskornas. Om vintern ger man baler, feter och middagar utan afbrott. En passabel Italiensk trupp, som om sommaren spelar i Smyrna, anländer om hösten till Athen. Med ett ord, man roar sig här, alldeles såsom i det öfriga Europa. Såsom staden är ganska liten, blir man lätt bekant med hvarandra, och bär, såsom i alla småstäder, bar denna förtrolighet med sig obehaget af en starkt utbildad chronique scandaleuse. De Grekiska damerna hafva inga stränga principer, och då för många år sedan en utländska af hög rang gjorde en utgallring af de oförvitliga för sin umgängeskrets, är staden delad i två koterier efter sina sedliga grundsatser, hvilka bekämpa hvarandra med yttersta hårdnackenhet. Men ännu allvarsammare trätofrön, än dessa qvinliga rivaliteter, dela Athens befolsning, och dessa äro de politiska opinionerna. Athens socitet utgöres icke blott af Greker; dess kärna består till och med af de utländska diplomaterna med deras familjer. Hvar och en af dessa diplomater, Fransk, Engelsk eller Tysk, söker att skaffa sig största inflytelsen, hvar och en har sina anhängare bland Hellenerna, och det är omöjligt för dem att till och med i salongerna glömma sina kabinettsintresseö. Samma misströende råder äfven mellan deras anbängare, och politiken gjuter lika såväl i Athen, som 1 Paris, sitt gift i alla sociala förhållanden. Om således tre olika politiska opinioner än råda i Athen, får man dock ej fatta dem såsom tre olika partier. En dylik uppfattning har gifvit många falska och förvända tolkningar af Septemberhändelserna. Det gifves as 3 freskland. osktadt da tva Atilbartada