Jag kallar det ej en ärlig ransakning, utan ett
bedrägligt, svekfuilt anslag; (hör! hör!) jag påstår!
att jag efter ett sådant handlingssätt ej kan ansel
mig lagligen dömd och att jag, om jag blir sänd
i fån:else, måste betrakta mig som ett offer, (Bi-
fallsrop) och i detta fängelse skall jag ega en
känsla inom mig, som lyfter mig högt öfver de-
ras. domslu. (Bifallsrop.) De irra sig mycket,!
som tro att de genom mitt hållande i fängelse
skola förminska mitt inflytande, eller att den
makt jag utöfvar ibland mina landsmän skall för-
svazas genom någon grymhet, som man kunde
vilja utöfva mot mig. (Bifal!srop.) De må sända
mig i fängelse: men der skall jag upprepa, med
en röst, som på pressens vingar skall sändas öf-
ver veriden och höras hvar helst Engelskt språk
förstås: för hela den civiliserade verlden, för
Amerika, Frankrike, Indien, skall jag upprepa:
att- det hözmål, som blifvit tillstäldt emot mig,
icke var någon ärlig rättegång utan en nedrig
och ärelös förföljelse (bör! hör! hör!) och jag
förklarar här på förhand mitt yttersta förakt och
trots emot de tyranner, som tillställt denna för-
följelse. (Bifallsrop)
Talaran redoviste nu för sin åsigt af. unionen
emellan Eagland och Irland och sin mening med
strälvandet att upplösa unionen. Han ådagalade
genom statistiska uppgifter, att denna union icke
var någon förening emellan lika berättigade mna-
tioner, men att det förbund, som han önskade
tillvägabrinza genomrepealväsendet, vore en verk-
lig union, hvåraf besge länderna skulle skörda
för:ielar, rättvisan i den nya föreningens vilkor
oberäknadt. Hans data, facta och slutsatser för
denna bevisning mottogo: med ofta förnyade bi-
fallsrop. Fan kom härvid att skildra lyxen hos den
rika p-otesantiska prelaturen i Irland; men han
förklara !e sig kunna betyga å det katolska prester-
skapets vägnar, att det aldrig skulle mottaga den-
na prelaturs rika prebenden, utan vara belåtet
med det understöd det kunde påräkna frin sina
egzoa trosförvandter. Det obilliga i förhållandet
vore icke att katolska presterskapets aflöning vo-
re ringa, utan att den stora men fattiga katolska
befolkningen tvingas att, jemte det knappa under-
hållet af sina egna själasörjare, skatta. en oerhörd
tionde till upprätthållandet af en för densamma
fremmande prelaturs öfverflöd, under det att den
kyrkas, som var denna prelatur underordnad, vo-
re si svag i folkmängd, att den sjelf icke mäktade
-unsgerhbålla ens sin egen kyrkhetjoning: Såsom ett
bevisande exempel huru den protestantiska pre-
laturens från de arma katolikerna utpressade tion-
de användes, omnämnde han qvarlåtenskapen ef-
ter ea protestantisk prelat. Erkediakonen De
Lacey,, berättade han, dog för kort tid sedan i
Meath County; han hade en biskop till morbror
(was the nephew of a bishop) och när helst nå-
goa god ligenhet i församlingen blef ledig, hade
han alltid befunnits vara en förträfflig kandidat
dertill. Tidninzgsannonserna om försäljningen af
hans qverlåtenskap upplyste, att deribland befun-
nos eliva utsökta jagthästar och en ypperligt för-
sedd vinkällare. Man jemnföre härmed den all-
männa fattigdom, som råder ibland Irländska be-
foikninzen! Trettiofyra år efter unionen intygade
fattigförteckninzarne, att ibland 8 millioner invi-
nare, funnos 2,3835, 000 utfattiga; och folkmängden
förminskas numera med omkring 70,000 personer
årligen. Man höre, i afseende på denna befolk-
nings -belågenbet, hvad Kohl, den tyske resanden,
yttrar derom: Jag minnesp, säger han, att jag en
gånz beklagade de arma Letterna i Liffland, när
jag fann dem boende i kojor, som endast voro
uppförda af trädstubbar, hvilbas mellanrum man
pfyllt med: mossa. - Jag beklagade dem isynnerhet
för de låga ingångarne till deras, boningar och
för de små fönstren, och med glädje skulle jag
sett bättre spislar i deras stugor. Jag minnes
också hvilka sorgliga tankar uppstego i mitt sin-
ne, vär jag såg deras grofva och usla husgeråd.
Må vu Gud. förlåta mig för min okunnighet: jag
kunde bafva sparat all denna klagan om jag ha-
de vetat, att ett annat folk suckade under dyli-
pka och ännu större försakelser. Sedan jag hade
vsett Irland, fann jag, att till och med de fattigaste!
bland Litthauerne, Estherne och Finnarne lefva
anständigt, och att Paddy, i nittionio fall af hun-
adra, skulle vara glad om han kunde bli herber-
pgerad, klädd och född såsom någon bland dessa
pfolk. Den, som har sett Irland, skall ej tycka
pnågon annan del af Europa usel; han skall till
och med anse vildens belägenhet bättre. En trä-
akoja, tätad med mossa, hvilkea lyx! Irländarens
boning är vanligen bygd af lera, och på hvad
psätt? Den ena skofveln full uppstaplas på den
wmndra, i hvilken massa några få, på fältet upplåc-
kade ohuggna stenar blandas, tills wäggarne hafva
ptillräcklig höjd. Ett ordentligt täckt eiler . med
ybark belagdt hus:skulle här vara någonting beun-
,dransvärdt. Irländaren täcker ofta sitt hus med
torf, hemtad från hans.myror. Små fönster med
aglasrutor eller halfgenomskinliga blåsor eller talk
— såsom här och der i Wallachiet och vissa
delar af Ryssland — sådava lyxartiklar äro obe-
skanta för en Irländsk bonde. Här sakna de fle-
sta kojorna alla tecken till fönster; ett fyrkantigt
hål på framväggen tjenar på en gång till fönster,
skorsten och dörr, :hvarigenom ljus, rök, menni-
askor och svin gå ut och in. — En fransk författare
Beaumont, som sett Irländske bonden i sin jord-
kula, .och den Nordamerikanske Indianen i sin hytta,
försäkrar att Indianen är bättre försedd än den
fattige Irländaren, Och det. kan verkligen sät-
tas i fråga, om: i hela verlden finnes ett folk,
22 undarkastadt hudir vantrefnad. som 2ilmozen