tecknade sina konturer tydligare mot horizonten
Dessa klippor hafva ingenting hårdt eller vildt
de uppstiga i behagfulla afsatser, utan branter oct
bråddjup, och erbjuda ögat en svit af harmonisk:
linier, i djupare eller lättare färger, allt efter de-
ras olika afstånd. Naturen tycks med förkärlek
hafva format detta land, som skulle blifva kon-
sternas vagga. Likväl känner man ej, då mar
nalkas Greklands kuster, såsom då man nalkas
Italiens, sitt bjerta klappa af bänryckning och
beundran. . Tvärtom, så snart man upptäcker At-
tikas nakna klippor och sterila berg, åt hvilka
tiden och menniskorna icke hafva lemmnat mera
än deras underbara snitt, känner man en otrolig
smärta, och af denna känsla, för hvilken man ej
väl gör sig reda, följes man nästan öfverallt på
Peloponnesen.
Skeppet ilade framåt, och snart kuöde vi upp-
täcka alla strandens krökningar. Till venster såg
man ett tvärhugg i klippkedjan och märkte på
något afstånd i det inre af landet en slätt, smfi-
tbeatraliskt uthuggen i bergen och ännu höljd i
morgondimman. En enstaka topp, lik ett ofant-
ligt torn, höjde sig på denna slätt och var det
enda, som genomträngde dimman. Uti denna låg
Athen och höjden var Akropolis. Himmelen
klarnaue mer och mer, -kullarne, som ligo mot
öster, klädde sig i ett dunkelt purpurskimmer;
derpå uppgick solen i hela sin österländska glans.
Ea timma sednare vek fartyget om den lilla ud-
den och vi befunno oss uti Pireus.
Pireus är omgitven af en cirkel af hvita bus,
med röda tegeltak och gröna fönsterluckor. Ka-
jerna äro belagda med huggen sten. De voro fö-
ga besökta; och de första personer jag såg på den-
na minnenas jord voro — jag skall aldrig glöm-
ma det — två svartklädda vandrande, som gåfvo
armen åt två damer i skära hattar. Sju till åtta
skepp lågo för ankar i hamnen. : Franska linie-
skeppet Ulrreflexible, en Engelsk fregatt och en
Rysk korvett intogo dess sidor; en aftacklad ång-
båt var det enda fartyg i Pireus, som bar Grek-
lands färger. Detta stackars afväpnade fartyg
utan master, rår och tackel, syntes knappt vid
sidan af de sköna skepp, som stolt vaggade för
brisen. Var det ej bilden af detta olyckliga
G:etand, som endast lefver i sköggan af de tre
makter, hvilkas flaggor vi här sågo svaja?
Så snart vår farkost ankrat, omgafs den af bå-
tar, som rodde ut emot den. De, som rodde
dessa båtar, voro klädde som Europeer, och till-
ropade. oss från alla sidor på Fransyska: Hotel
för resande, Hotel de France, Pension Suisse!n
Man kunde tro sig vara på diligencegårdarne i
Paris. En af dessa menniskor aflastade våra sa-
ker och förde oss i land. I det ögonblick då jag
satte foten på kajen, kum en Grexw i 1000 mössa
emot mig och tilltalade mig på sitt språk, hvar-
af jag icke förstod ett ord. Jag frågade, hvad
denne man ville mig, och fick till svar, att det
var en tullbetjent. Jag gaf honom- några sous
och blef honom qvitt. Ciceronen-skaffade oss en
hyrvagn, bespänd med två jemmerliga hästkrea-
tur, och vi gåfvo oss på väg till Athen. Denna
jemna och dammiga väg tecknar sig snörrätt, lik
ett rödt band, på den sterila, gulaktiga slätten,
hvars enformighet endast afbrytes af en olivlund,
planterad på hallfva vägen emellan Athen och
Pireus.
Ciceronen hade satt sig upp bredvid kusken.
Jag öfverhopade honom med frågor. Hvad är det
der, frågade jag honom, i det jag pekade på en
graf utmed vägen, temligen lik våra afloppsdiken,
med undantag deraf, att den var torr. — Det är
Cephissus, svarade han likgiltigt. — Och der ne-
re, litet till venster, det der stora berget? —
Det är Penthelikos. — Och detta midt emot oss?
— Hymettos. — Hymettos, utropade jag omedve-
tet. Min Gud! att se Hymettos genom dörrfön-
stret på en hyrvagn! Då vi kommo till olivsko-
gen stadnade kusken för att vattna hästarne fram-
för en barack, som var förvandlad till värdshus.
En fullständig samling af grofva träsnitt, sådana
som pläga vara en god handelsvara på våra by-
marknader, och föreställa Napoleon vid Auster-
litz, eller Murat vid Abukir, prydde den yttre
väggen af detta anspråkslösa värdshus. Så snart
man kommer förbi de sista olivträden, förändras
scenen. Midt på en torr, solstekt och på alla
sidor af berg innesluten slätt ser man genom ett
moln af damm en liten hvit stad ligga hopträngd
kring foten af en bergskulle, som beherrskar den.
Toppen af kullen, som reser sig enstaka lik en
ofantlig piedestal, omgifves af en mörk mur, öf-
ver hvilken man upptäcker den gulnade fronto-
nen af ett tempel. Detta tempel-är Parthenon,
denna lilla stad Athen ) Det finnes icke i verl-
den ett mera melankoliskt landskap. Till och
med om man glömmer det förflutna, suckar man
ofrivilligt vid åsynen af denna stora torra och
tysta. slätt, dessa kala berg, denna nya köping,
som oförskämdt upphöjer sig midt ibland vittra-
de ruiner. Man frågar sig med förvåning om detta
kan vara Perikles stad. Då vägvisaren utsagt
namnet Athen, tviflar man ännu. Dertill påmin-
na de öde fälten, som omgifva oss, om Roms dy-
stra Campagna. Då begriper man att sekler haf-
va förrunnit, och att Guds hand hvilat tungt öf.
ver dessa två städer. De första husen resa sig
hör och der utan ordning och utan stil. Läng:
genom staden går en rak, temligen bred gata
utan stenläggning, på båda sidor innesluten af små
bodar med för det mesta Franska skyltar. Fem
jeiler sex andra smalare och kortare gator, likale.
des dammiga, afskära denna i räta vinklar. SS
ser Athen ut. Innevånarne bära i allmänhet Eu
rARAajsaA 12620. on dact här APrh dar san a