tecknade sina konturer tydligare mot horizonten Dessa klippor hafva ingenting hårdt eller vildt de uppstiga i behagfulla afsatser, utan branter oct bråddjup, och erbjuda ögat en svit af harmonisk: linier, i djupare eller lättare färger, allt efter deras olika afstånd. Naturen tycks med förkärlek hafva format detta land, som skulle blifva konsternas vagga. Likväl känner man ej, då mar nalkas Greklands kuster, såsom då man nalkas Italiens, sitt bjerta klappa af bänryckning och beundran. . Tvärtom, så snart man upptäcker Attikas nakna klippor och sterila berg, åt hvilka tiden och menniskorna icke hafva lemmnat mera än deras underbara snitt, känner man en otrolig smärta, och af denna känsla, för hvilken man ej väl gör sig reda, följes man nästan öfverallt på Peloponnesen. Skeppet ilade framåt, och snart kuöde vi upptäcka alla strandens krökningar. Till venster såg man ett tvärhugg i klippkedjan och märkte på något afstånd i det inre af landet en slätt, smfitbeatraliskt uthuggen i bergen och ännu höljd i morgondimman. En enstaka topp, lik ett ofantligt torn, höjde sig på denna slätt och var det enda, som genomträngde dimman. Uti denna låg Athen och höjden var Akropolis. Himmelen klarnaue mer och mer, -kullarne, som ligo mot öster, klädde sig i ett dunkelt purpurskimmer; derpå uppgick solen i hela sin österländska glans. Ea timma sednare vek fartyget om den lilla udden och vi befunno oss uti Pireus. Pireus är omgitven af en cirkel af hvita bus, med röda tegeltak och gröna fönsterluckor. Kajerna äro belagda med huggen sten. De voro föga besökta; och de första personer jag såg på denna minnenas jord voro — jag skall aldrig glömma det — två svartklädda vandrande, som gåfvo armen åt två damer i skära hattar. Sju till åtta skepp lågo för ankar i hamnen. : Franska linieskeppet Ulrreflexible, en Engelsk fregatt och en Rysk korvett intogo dess sidor; en aftacklad ångbåt var det enda fartyg i Pireus, som bar Greklands färger. Detta stackars afväpnade fartyg utan master, rår och tackel, syntes knappt vid sidan af de sköna skepp, som stolt vaggade för brisen. Var det ej bilden af detta olyckliga G:etand, som endast lefver i sköggan af de tre makter, hvilkas flaggor vi här sågo svaja? Så snart vår farkost ankrat, omgafs den af båtar, som rodde ut emot den. De, som rodde dessa båtar, voro klädde som Europeer, och tillropade. oss från alla sidor på Fransyska: Hotel för resande, Hotel de France, Pension Suisse!n Man kunde tro sig vara på diligencegårdarne i Paris. En af dessa menniskor aflastade våra saker och förde oss i land. I det ögonblick då jag satte foten på kajen, kum en Grexw i 1000 mössa emot mig och tilltalade mig på sitt språk, hvaraf jag icke förstod ett ord. Jag frågade, hvad denne man ville mig, och fick till svar, att det var en tullbetjent. Jag gaf honomnågra sous och blef honom qvitt. Ciceronen-skaffade oss en hyrvagn, bespänd med två jemmerliga hästkreatur, och vi gåfvo oss på väg till Athen. Denna jemna och dammiga väg tecknar sig snörrätt, lik ett rödt band, på den sterila, gulaktiga slätten, hvars enformighet endast afbrytes af en olivlund, planterad på hallfva vägen emellan Athen och Pireus. Ciceronen hade satt sig upp bredvid kusken. Jag öfverhopade honom med frågor. Hvad är det der, frågade jag honom, i det jag pekade på en graf utmed vägen, temligen lik våra afloppsdiken, med undantag deraf, att den var torr. — Det är Cephissus, svarade han likgiltigt. — Och der nere, litet till venster, det der stora berget? — Det är Penthelikos. — Och detta midt emot oss? — Hymettos. — Hymettos, utropade jag omedvetet. Min Gud! att se Hymettos genom dörrfönstret på en hyrvagn! Då vi kommo till olivskogen stadnade kusken för att vattna hästarne framför en barack, som var förvandlad till värdshus. En fullständig samling af grofva träsnitt, sådana som pläga vara en god handelsvara på våra bymarknader, och föreställa Napoleon vid Austerlitz, eller Murat vid Abukir, prydde den yttre väggen af detta anspråkslösa värdshus. Så snart man kommer förbi de sista olivträden, förändras scenen. Midt på en torr, solstekt och på alla sidor af berg innesluten slätt ser man genom ett moln af damm en liten hvit stad ligga hopträngd kring foten af en bergskulle, som beherrskar den. Toppen af kullen, som reser sig enstaka lik en ofantlig piedestal, omgifves af en mörk mur, öfver hvilken man upptäcker den gulnade frontonen af ett tempel. Detta tempel-är Parthenon, denna lilla stad Athen ) Det finnes icke i verlden ett mera melankoliskt landskap. Till och med om man glömmer det förflutna, suckar man ofrivilligt vid åsynen af denna stora torra och tysta. slätt, dessa kala berg, denna nya köping, som oförskämdt upphöjer sig midt ibland vittrade ruiner. Man frågar sig med förvåning om detta kan vara Perikles stad. Då vägvisaren utsagt namnet Athen, tviflar man ännu. Dertill påminna de öde fälten, som omgifva oss, om Roms dystra Campagna. Då begriper man att sekler hafva förrunnit, och att Guds hand hvilat tungt öf. ver dessa två städer. De första husen resa sig hör och der utan ordning och utan stil. Läng: genom staden går en rak, temligen bred gata utan stenläggning, på båda sidor innesluten af små bodar med för det mesta Franska skyltar. Fem jeiler sex andra smalare och kortare gator, likale. des dammiga, afskära denna i räta vinklar. SS ser Athen ut. Innevånarne bära i allmänhet Eu rARAajsaA 12620. on dact här APrh dar san a