vi visserligen, att opinionen under en riksdag starkare och tydligare än eljest skulle uttala sig emot det gamla systemets fortsättande och sålunda försvåra ett val i den riktningen; men då blefve kankända också ingen konseljförändring af. Ifrån hvilken synpunkt man än betraktar saken, blir det således tydligt, att frågan här egentligen beror på viljan och beslutet, om hvilken riktning en ny styrelse ämnar följa, och att det är härefter som valet kommer att ske, antingen med eller utan riksdag. Det är äfven klart, att Dagligt Allehanda och vi här utgå ifrån samma politiska ståndpunkt och vilja samma ändamål, ehuru vi skilje oss i slutsatserna, och det kommer nu an på hvar och en att bedöma hvilkendera har mest rätt i dessa. I alla fall måste vi bestrida, att en ombildning af konseljen innan riksdagen innefattar någon utvidgning af konungamakten, såsom Allehandas ord gifva någon anledning sluta, att dess Red. menat. Det bör för öfrigt ihågkommas, till undvikande af missförstånd, att Aftonbladet lika litet som Dagligt Allehanda föreställer sig, det en förändring i ministeren före riksdagen kunde medföra någon skyldighet för Regeringen att genast vara färdig att föreslå reformer eller besluta nya organisationer i de stora sociala frågorna, såsom näringsfrihetsfrågan, m. m. Tvertom äre vi fullkomligt ense derom, att regeringen härutinnan icke bör företaga någonting genomgripande, utan att ännu en gång samråda med representationen. Men om viljan blott är att tillgå, så finnes, oberäknadt dessa, en stor mängd samhällsfrågor, uti hvilka äfven den gamla representationen samfäldt och förnyade gånger uttryckt sin mening, om hvad nationen behöfver och önskar. Någon tvetydighet om allmänna tänkesättet öfver dessa ämnen kan således i alla händelser icke ega rum, och det skulle mäktigt bidraga till folkets förtroende för styrelsen, om denna visade sig deruti hafva gjort afseende på länge förgäfves yttrade önskningar. Vi hoppas att nu någorlunda tillfredsställande hafva undanröjt Allehandas betänkligheter, så vida vi rätt förstått hvarandra. Likväl hafve vi härvid ännu icke vidrört en sak, som dock utan tvifvel blir den vigtigaste af alla med afseende på Regeringens framtida ställning till allmänna tänkesättet; vi mena representationsfrågan, hvilken derföre bör serskildt för sig betraktas. : vÅ 7 (Forts. e.a. g.)