vara torparen Fogel, komma ifrån Barkabysidan
åkande uti en med häst förspänd kärra, och då
denne hunnit till foten af backen, som är lång-
sluttande, samt, qvarsittande i sätet på åkdonet,
börjat långsammare köra uppför backen, lemnade
Rahu sitt baknåll och gick fram på landsvägen,
backen utföre, till dess han ungefär vid midten
af densamma mötte toparen, hvilken, då han for
förbi Rahu, frågade om denne visste huru mycket
klockan vore. Rahu gaf härpå ett nekande svar,
och för att komma i vidare samspråk med Fogel,
frågade han bonom, om han ej mött någon karl,
dertill Fozel svarade nej. Rahu, som emedlertid
kommit ett par alnar bakom åkdonet, vände sig
derpå hastigt om och fattade i ögonblicket Fogel
bakifrån i rockkragen. Fogel sökte först att mana
på hästen, men hoppade sedan ned från åkdonet,
kom emot Rahu, under yttrande: pjaså, din djef-
vul,; och grep honom, för bröstet samt fattade
uti hans väst... Rahu, som släppt sitt första tag,
fattade uu med begge händerna i Fogels rock,
samt sloz omkull Fogel på vägen, så att han
kom att ligga med ryggen emot marken, hvar-
på Rahbu genast kastade sig öfver honom, samt,
hållande högra knäet tryckt emot hans bröst,
med sin venstra hand fattade uti hans hals-
duk, hvarefter han genom handens kringvridande
åtdrog balsduken och tillika hårdt tryckte den
knutna banden emot strupen på Fogel, som, utan
att skrika eller jemra sig, i det första ögonblicket
endast svagt sprattlade med benen, men förblef
derefter stilla liggande. Halsduken höll Rahu åt
dragen och handen derjemte tryckt mot strupen,
under den tid som för honom var behöflig för
att med högra handen undersöka fickorna på Fo-
gels påhafda kläder, men släppte derefter sitt tag
och stez upp från Fogel, vid hvilkens mun Rahu
såg något blod; men enär Fogel förblet orörlig
utsträckt på marken, slöt Rahu att Fogel redan
var afliden. Derpå fattade han honom under
axlarna, och släpade honom sålunda från landsvä-
gen in i skogsdungen, der Rahu tillbringat natten.
Han nedlade honom der, med ansigtet emot mar-
ken, bakom några buskar. Under släpandet från
landsvägen hörde Rahu ej Fogel gifva något ljud
ifrån sir, utan hörde endast vid kroppens upp-
lyftande liksom en rossling i halsen. Ehuru Fo-
gel synts Rabu fullkomligt liflös, fruktade likväl
denne, att Fogel skulle qvickna vid och brottet
derigenom blifva upptäckt, hvadan han från en
närstående gärdesgård tog en stytsa och tilldelade
Fogel dermed tre eller möjligen flera slag i nac-
ken ). Derefter sprang Rahu ut på vägen, samt
upptog både sin egen och Fogels mössa, som un-
der hrottningen fallit utaf dem, och kastade den
sednares bredvid liket, till hvilket han återvände
för att plundra. Han afdrog den döde en rock
af grått vadmal och stöflorna, samt kastade i
stället öfver honom en gammal tröja, som Rahul
förut hittat nära intill samma ställe. Nu öfver-
väldigades han af fruktan, hvarföre han, utan att
tillgripa något mera, skyndade ut till: landsvägen
och hoppade upp i kärran, samt började köra
framåt Järfva värdshus.
Under brottets föröfvande, som räckt endast
några ögonblick, bade icke någon, hvarken gående
eller åkande, färdats förbi stället, och först nära
invid Jirfva blef Rahu upphunnen af några for-
bönder.
Imedlertid hade röfvaren tagit på sig den mör-
dades rock och stöflor, samt i stället aftagit sina
skor och lagt dem i kärran, samt, då han under
sätet i kärran påträffat en fastbuuden påse, deri
han vid efterseende funnit en knippa sparris och
en bok, af fruktan att genom dessa saker blifva
röjd, undangömt desamma i en stenmur nära in-
till Järfva.
Vid Järfva stadnade Rahu och lade några hö-
strån framför hästen. Två slagtarbetjenter från
Stockholm kommo då fram till åkdonet och sågo
på kalfven, för hvilken Rahu i början begärde
30 Rdr, men sålde slutligen den för 46 Rdr till
den ena slagtarbetjenten, som i handpenning gaf
honom en sedel å 42 sk. banko. Derpå ingick
Rahu på krogen, och begärde en sup och en kopp
kaffe, som äfven lemnades honom, men vid emot-
tagandet deraf framstod brottet lifligt för hans
tankar, hvilket försatte honom i en bäftig darr-
ning; så att några af de kringstående yttrade den
förmodan att han var sjuk. Den erhållna förtä-
ringen liqviderades af samma slagtarbetjent, till
hvilken Rahu försålt kallven, emot det att slag-
tarbetjenten fått löfte att åka med Rahu till sta-
den. Eter ett kort uppehåll lemnade Rahu
Järfva, samt körde, åtföljd af slagtarbetjeaten,
hvilken satt sig upp bredvid honom på kärran,
fram till tullen. . Under vägen tillfrågad hvarifrån
han -var, sade Rahu sig vara ifrån grefve Schwe-
rin på Wicksjö, äfvensom att han i kärran icke
medförde något annat till försäljning än kalfven.
Efter vid tullen undergången visitation, åtföljde
Rahu slagtarbetjenten till södra slagtarhuset, der
kalfven blef inburen och Rahu erhöll den öfver-
enskomna köpeskillingen. Till en äldre qvinna,
som kommit fram till åkdonet och frågat om
Rahu hade ägg till salu, hade han efter 24 sk.
rgs tjoget försålt äggen, hvilka af gumman upp-
tagits ur byttan och befunnits utgöra ett och ett
halft: tjog. Derefter körde Rahu upp till kungs-
backen och in på gården till huset J4 94 der-
fet FE och — AA br FA KR SA AR SA a AA
De PV (JOD AA - -- r—
:) Häradsrätten infordrade provincial-läkarens yttran-
de, huruvida lifländaren Rahus inför häradsrätten
afgifna bekännelse, att han egentligen medelst stryp-
ning eller qväfning skulle afhändt Fogel lifvet, vin-
ner stöd eller ej af den å Fogels döda kropp för.
rättade medico-legala besigtning. I anledning häraf RB
ED HM Ö ss dkHMn IN DA Fk AM fn pu tr
Li