vara torparen Fogel, komma ifrån Barkabysidan åkande uti en med häst förspänd kärra, och då denne hunnit till foten af backen, som är långsluttande, samt, qvarsittande i sätet på åkdonet, börjat långsammare köra uppför backen, lemnade Rahu sitt baknåll och gick fram på landsvägen, backen utföre, till dess han ungefär vid midten af densamma mötte toparen, hvilken, då han for förbi Rahu, frågade om denne visste huru mycket klockan vore. Rahu gaf härpå ett nekande svar, och för att komma i vidare samspråk med Fogel, frågade han bonom, om han ej mött någon karl, dertill Fozel svarade nej. Rahu, som emedlertid kommit ett par alnar bakom åkdonet, vände sig derpå hastigt om och fattade i ögonblicket Fogel bakifrån i rockkragen. Fogel sökte först att mana på hästen, men hoppade sedan ned från åkdonet, kom emot Rahu, under yttrande: pjaså, din djefvul,; och grep honom, för bröstet samt fattade uti hans väst... Rahu, som släppt sitt första tag, fattade uu med begge händerna i Fogels rock, samt sloz omkull Fogel på vägen, så att han kom att ligga med ryggen emot marken, hvarpå Rahbu genast kastade sig öfver honom, samt, hållande högra knäet tryckt emot hans bröst, med sin venstra hand fattade uti hans halsduk, hvarefter han genom handens kringvridande åtdrog balsduken och tillika hårdt tryckte den knutna banden emot strupen på Fogel, som, utan att skrika eller jemra sig, i det första ögonblicket endast svagt sprattlade med benen, men förblef derefter stilla liggande. Halsduken höll Rahu åt dragen och handen derjemte tryckt mot strupen, under den tid som för honom var behöflig för att med högra handen undersöka fickorna på Fogels påhafda kläder, men släppte derefter sitt tag och stez upp från Fogel, vid hvilkens mun Rahu såg något blod; men enär Fogel förblet orörlig utsträckt på marken, slöt Rahu att Fogel redan var afliden. Derpå fattade han honom under axlarna, och släpade honom sålunda från landsvägen in i skogsdungen, der Rahu tillbringat natten. Han nedlade honom der, med ansigtet emot marken, bakom några buskar. Under släpandet från landsvägen hörde Rahu ej Fogel gifva något ljud ifrån sir, utan hörde endast vid kroppens upplyftande liksom en rossling i halsen. Ehuru Fogel synts Rabu fullkomligt liflös, fruktade likväl denne, att Fogel skulle qvickna vid och brottet derigenom blifva upptäckt, hvadan han från en närstående gärdesgård tog en stytsa och tilldelade Fogel dermed tre eller möjligen flera slag i nacken ). Derefter sprang Rahu ut på vägen, samt upptog både sin egen och Fogels mössa, som under hrottningen fallit utaf dem, och kastade den sednares bredvid liket, till hvilket han återvände för att plundra. Han afdrog den döde en rock af grått vadmal och stöflorna, samt kastade i stället öfver honom en gammal tröja, som Rahul förut hittat nära intill samma ställe. Nu öfverväldigades han af fruktan, hvarföre han, utan att tillgripa något mera, skyndade ut till: landsvägen och hoppade upp i kärran, samt började köra framåt Järfva värdshus. Under brottets föröfvande, som räckt endast några ögonblick, bade icke någon, hvarken gående eller åkande, färdats förbi stället, och först nära invid Jirfva blef Rahu upphunnen af några forbönder. Imedlertid hade röfvaren tagit på sig den mördades rock och stöflor, samt i stället aftagit sina skor och lagt dem i kärran, samt, då han under sätet i kärran påträffat en fastbuuden påse, deri han vid efterseende funnit en knippa sparris och en bok, af fruktan att genom dessa saker blifva röjd, undangömt desamma i en stenmur nära intill Järfva. Vid Järfva stadnade Rahu och lade några höstrån framför hästen. Två slagtarbetjenter från Stockholm kommo då fram till åkdonet och sågo på kalfven, för hvilken Rahu i början begärde 30 Rdr, men sålde slutligen den för 46 Rdr till den ena slagtarbetjenten, som i handpenning gaf honom en sedel å 42 sk. banko. Derpå ingick Rahu på krogen, och begärde en sup och en kopp kaffe, som äfven lemnades honom, men vid emottagandet deraf framstod brottet lifligt för hans tankar, hvilket försatte honom i en bäftig darrning; så att några af de kringstående yttrade den förmodan att han var sjuk. Den erhållna förtäringen liqviderades af samma slagtarbetjent, till hvilken Rahu försålt kallven, emot det att slagtarbetjenten fått löfte att åka med Rahu till staden. Eter ett kort uppehåll lemnade Rahu Järfva, samt körde, åtföljd af slagtarbetjeaten, hvilken satt sig upp bredvid honom på kärran, fram till tullen. . Under vägen tillfrågad hvarifrån han -var, sade Rahu sig vara ifrån grefve Schwerin på Wicksjö, äfvensom att han i kärran icke medförde något annat till försäljning än kalfven. Efter vid tullen undergången visitation, åtföljde Rahu slagtarbetjenten till södra slagtarhuset, der kalfven blef inburen och Rahu erhöll den öfverenskomna köpeskillingen. Till en äldre qvinna, som kommit fram till åkdonet och frågat om Rahu hade ägg till salu, hade han efter 24 sk. rgs tjoget försålt äggen, hvilka af gumman upptagits ur byttan och befunnits utgöra ett och ett halft: tjog. Derefter körde Rahu upp till kungsbacken och in på gården till huset J4 94 derfet FE och — AA br FA KR SA AR SA a AA De PV (JOD AA -r— :) Häradsrätten infordrade provincial-läkarens yttrande, huruvida lifländaren Rahus inför häradsrätten afgifna bekännelse, att han egentligen medelst strypning eller qväfning skulle afhändt Fogel lifvet, vinner stöd eller ej af den å Fogels döda kropp för. rättade medico-legala besigtning. I anledning häraf RB ED HM Ö ss dkHMn IN DA Fk AM fn pu tr Li