råda från resan, läses i det i dag hitkomna MM: Thorgny följande: Sistlidne Lördag sammanträdde å Vestmanland och Dala nationssal talrikt de Hrr studerande, so! tecknat sig för att deltaga i ett gästbesök till Köper hamn denna sommar. Innan öfverläggningarne bör jades uppkom universitetets rector magnificus, H professor Geijer, och i ett tal sökte utveckla de skä som syates honom böra tagas i närmare betraktande innan man skred till ett närmare afgörande om de tillernade resan. Hr prof. Geijer yttrade dervid, at han ej såsom akademisk embetsman gick att befal eller framföra befallningar, han blott ville förtrolig säga korpsen sin enskilda tanka om företaget — der att det under nuvarande förhållanden vore opassande satt realisera planen för resan. Efter talets slut aflägs nade sig Hr professorn, och ordföranden framställd till sällskapet frågan: om resan, i anledning af d anmärkningar nyss gjorts mot dess bebörighet, bord inställas, hvilken besvarades med Nej! — icke et enda ja hördes. I denna opioionsyttring var sålede enighet. Men då flere, förmodligen af samwvetsskrup ler låtit förmärka sin önskan, att från listan stryka u sina namn, proponerade ordföranden fråga om rättig het för dem af de tecknade, som det önskade, at återtaga sina namn. Detta bifölls, och utsattes näst: sammankomst till Onsdagen den 27 Mars kl. 3 e. m å Uplands nationssal, då ny anteckning får ske och Vidare öfverläggningar komma i fråga, så vida ej de machinationer, hvarmed man någon tid varit högs flitig, förmå genomdrifva en mästerkupp, så att hel: företaget stannar i bakvatten, som man säger. I fall ofvanstående berättelse troget upptage: hvad som förefailit vid Hr professor Geijers besök (tr Geijer är för närvarande rektor) så kunne vi icke dervid underlåta den anmärkningen. att det synes fattas något uti hans anförande. Dar står nemligen, att han ansett det under nuvarande förhållanden vore opassande, att realisera planen för resan. Detta är ett mycket dunkelt uttryck, och det synes derföre varit önskligt, om Hr G. närmare utvecklat orsaken, hvarföre det skulle vara opassande, eller hvilka de nuvarande förhållandernap äro. För vår del kunne vi ej finna mer än en sådan möjlig orsak, nemligen om en del af de studerande derigenom skulle indragas uti en kostnad, som öfversteg deras tillgångar, och för hvilken de således nödgades göra skuld; och ehuru intressant företaget är, eburu det på visst sätt kan anses såsom en skyldig artighet att besvara de Danska vännernas besök, medgifves gerna, att då saken icke är en absolut nödvändighet, har hvar och en skäl att ej deltaga i resan på andras bekostnad, utan så vida ban blir bjuden dertill. Men detta är också det enda skäl, vi kunna utfinna. Att deremot Hr professor Geijer syftat på kungssorgen, är väl möjligt, men knappast troligt. Resan kunde ej komma i fråga förr än vid terminens slut i Juni månad. Då är redan både den heloch halfdjupa sorgtiden förbi, och blott den lätta sorgen återstår, och för öfrigt bafve vi ännu aldrig hört omtalas, att någon sorg, vi mena icke den inre, hos enkor och faderlösa, som förlorat silt stöd, utan den yttre, t. ex. efter en farbror, hvarmed den nuvarande torde lämpligast kunna jemföras, någonsin efter tre månader ansetts behöfva utgöra ringaste hinder för en resa eller ett besök hos sina vänner. Måhända har det varit denna ofullständighet i Hr G:s yttrande som gjort, att, ehuru älskad han är af de studerande, ban: uppmaning till dem härvid icke besvarats med någon sympathi. För öfrigt är det lätt begripligt, att, hvad man plägar kalla vederbörande, troligen isynnerhet i Danmark, helst se om besöket ej blir af; men för dem är det icke allenast ;nuvarande förhållandenn, utan förbållanderna i allmänhet, som gör sådant ovälkommet. Flere kortare och Jängre uppsatser hafva äfven detta ämne serskildt kommit Redaktionen till handa i anledning af en artikel i Biet M 67, vars författare företagit sig att uppskurfva de studerande för deras reseplan. Denna artikel synes oss likväl så litet värd att upptagas till nåson utförlig vederläggning, att man med insändarens tillåtelse gerna kan lemna den åt glömskan. — Vid genombläddrande af tidningarne för föridna veckan finne vi oss hafva förbisett en inänd replik i Svenska Biet, angående Kammarwerren Rosenblad. Vinterbladet har i en artikel, hvaraf ett stycke reproducerades i Aftonbladet, kallat Hr R. Nepotismens förstfödde son, en man, som visat sigj