råda från resan, läses i det i dag hitkomna MM:
Thorgny följande:
Sistlidne Lördag sammanträdde å Vestmanland
och Dala nationssal talrikt de Hrr studerande, so!
tecknat sig för att deltaga i ett gästbesök till Köper
hamn denna sommar. Innan öfverläggningarne bör
jades uppkom universitetets rector magnificus, H
professor Geijer, och i ett tal sökte utveckla de skä
som syates honom böra tagas i närmare betraktande
innan man skred till ett närmare afgörande om de
tillernade resan. Hr prof. Geijer yttrade dervid, at
han ej såsom akademisk embetsman gick att befal
eller framföra befallningar, han blott ville förtrolig
säga korpsen sin enskilda tanka om företaget — der
att det under nuvarande förhållanden vore opassande
satt realisera planen för resan. Efter talets slut aflägs
nade sig Hr professorn, och ordföranden framställd
till sällskapet frågan: om resan, i anledning af d
anmärkningar nyss gjorts mot dess bebörighet, bord
inställas, hvilken besvarades med Nej! — icke et
enda ja hördes. I denna opioionsyttring var sålede
enighet. Men då flere, förmodligen af samwvetsskrup
ler låtit förmärka sin önskan, att från listan stryka u
sina namn, proponerade ordföranden fråga om rättig
het för dem af de tecknade, som det önskade, at
återtaga sina namn. Detta bifölls, och utsattes näst:
sammankomst till Onsdagen den 27 Mars kl. 3 e. m
å Uplands nationssal, då ny anteckning får ske och
Vidare öfverläggningar komma i fråga, så vida ej de
machinationer, hvarmed man någon tid varit högs
flitig, förmå genomdrifva en mästerkupp, så att hel:
företaget stannar i bakvatten, som man säger.
I fall ofvanstående berättelse troget upptage:
hvad som förefailit vid Hr professor Geijers be-
sök (tr Geijer är för närvarande rektor) så kun-
ne vi icke dervid underlåta den anmärkningen.
att det synes fattas något uti hans anförande. Dar
står nemligen, att han ansett det under nuvaran-
de förhållanden vore opassande, att realisera pla-
nen för resan. Detta är ett mycket dunkelt ut-
tryck, och det synes derföre varit önskligt, om
Hr G. närmare utvecklat orsaken, hvarföre det
skulle vara opassande, eller hvilka de nuvarande
förhållandernap äro. För vår del kunne vi ej finna
mer än en sådan möjlig orsak, nemligen om en
del af de studerande derigenom skulle indragas uti
en kostnad, som öfversteg deras tillgångar, och
för hvilken de således nödgades göra skuld; och
ehuru intressant företaget är, eburu det på visst
sätt kan anses såsom en skyldig artighet att be-
svara de Danska vännernas besök, medgifves ger-
na, att då saken icke är en absolut nödvändig-
het, har hvar och en skäl att ej deltaga i re-
san på andras bekostnad, utan så vida ban blir
bjuden dertill. Men detta är också det enda skäl,
vi kunna utfinna. Att deremot Hr professor Geijer
syftat på kungssorgen, är väl möjligt, men knappast
troligt. Resan kunde ej komma i fråga förr än
vid terminens slut i Juni månad. Då är redan
både den hel- och halfdjupa sorgtiden förbi, och
blott den lätta sorgen återstår, och för öfrigt baf-
ve vi ännu aldrig hört omtalas, att någon sorg,
vi mena icke den inre, hos enkor och faderlösa,
som förlorat silt stöd, utan den yttre, t. ex. efter
en farbror, hvarmed den nuvarande torde lämp-
ligast kunna jemföras, någonsin efter tre månader
ansetts behöfva utgöra ringaste hinder för en resa
eller ett besök hos sina vänner. Måhända har
det varit denna ofullständighet i Hr G:s yttrande
som gjort, att, ehuru älskad han är af de stude-
rande, ban: uppmaning till dem härvid icke be-
svarats med någon sympathi.
För öfrigt är det lätt begripligt, att, hvad man
plägar kalla vederbörande, troligen isynnerhet i
Danmark, helst se om besöket ej blir af; men för
dem är det icke allenast ;nuvarande förhållandenn,
utan förbållanderna i allmänhet, som gör sådant
ovälkommet.
Flere kortare och Jängre uppsatser hafva äfven
detta ämne serskildt kommit Redaktionen till
handa i anledning af en artikel i Biet M 67,
vars författare företagit sig att uppskurfva de
studerande för deras reseplan. Denna artikel sy-
nes oss likväl så litet värd att upptagas till nå-
son utförlig vederläggning, att man med insända-
rens tillåtelse gerna kan lemna den åt glömskan.
— Vid genombläddrande af tidningarne för för-
idna veckan finne vi oss hafva förbisett en in-
änd replik i Svenska Biet, angående Kammar-
werren Rosenblad.
Vinterbladet har i en artikel, hvaraf ett stycke
reproducerades i Aftonbladet, kallat Hr R. Ne-
potismens förstfödde son, en man, som visat sigj